Alien Vault

Posted on 16 oktober 2011 by Björn

En otroligt fin bok. Alien Vault, av Ian Nathan.

I början av månaden så fick jag hem en kanonbok för en nörd som jag: Alien Vault, av Ian Nathan. Efter att ha läst recensionen i Empire där boken gavs det högsta betyget kunde jag inte göra något annat än att klicka hem en beställning av den.

Älskar man sci-fi, tycker att Ridley Scott är en av världens bästa regissörer och att Alien är fantastisk (ja, allt detta stämmer in på mig) så är boken en enda fest. Här berättas det mesta kring skapandet av en av världens bästa sci-fi-rullar och även om man har sett making of-dokumentären på blu-ray-boxen så har boken något nytt att ge. I boken medföljer ritningar, posters, klistermärken och massa bilder som åtminstone jag aldrig har sett. Vi får läsa om soppan kring manuset, problemen vid inspelningarna och naturligtvis alla detaljer kring den nu klassiska chestbursterscenen.

Boken är rik med illustrationer, fotografier, anteckningar med mera. Speciellt H.R. Gigers fantastiska konst och sjuka målningar får mig att vilja se mer och mer! Jag övervägar att låta min nästa nördbok få bli en Giger-bok.

Lås in dig en hel helg, kolla igenom Alien-trilogin (nej, Jean-Pierre Jeunets film kan du hoppa över), se dokumentärerna och gotta ner dig i boken!

Steve Jobs 1955-2011

Posted on 06 oktober 2011 by Björn

Det var ganska precis tio år sedan, i september 2001, och jag var nyinflyttad i en studentkorridor i Bollnäs. Intill mig bodde Gabbe som precis som jag skulle studera de två kommande åren. En dag i september fick han ett stort paket och när han packade upp innehållet visade det sig innehålla något som verkligen fick mig att hoppa till. En Powermac G4. Silverfärgad och oemotståndlig. Att en dator kunde se så bra ut var helt otroligt för mig! Ungefär här så hittar vi startpunkten för vår vänskap och i tio års tid har vi känt varandra. Mycket har hänt under denna tid. Gabbe är numer gift och har en liten son. Jag är förlovad och vi bor inte speciellt nära varandra. Intresset för teknik och speciellt Apple har varit ett ständigt återkommande samtalsämne i vår vänskap. Därför kändes det ganska självklart att det var Gabbe som hade skickat meddelandet som väntade i min telefon när jag vaknade i morse:

”Steve har gått vidare i natt.”

Steve Jobs, Apples grundare och en man vi har pratat om väldigt mycket har alltså avlidit efter en lång kamp mot cancer. Man kan inte påstå att det var oväntat, men samtidigt är det väldigt chockerande. Utan Steve hade inte Apple funnits. Givetvis dels för att han grundade företaget, men också för att han räddade det från säker konkurs på nittiotalet. I dag är det världens högst värderade företag.

Tack vare Steve Jobs visionära blick så har vi i dag iPods, iPhones, iPad och världens bästa persondatorer i Macintosh. Det råder nog ingen tvekan om Apples inflytande i människors användande av teknik i vardagen. Det är bara att se sig omkring, människor använder Apple-produkter överallt.

Nu går Apple sannerligen in i en ny fas utan mannen som har varit en ikon för hela företaget. Jag kommer verkligen att sakna Steve Jobs.

Om inte Steve Jobs hade räddat Apple i slutet av nittiotalet så hade jag aldrig köpt min första Macintosh den 8 oktober 2004.

Vilken modell? En silverfärgad Powermac G4. Med en tidigare ägare. Gabbe.

Steve Jobs i sitt hem 1982.

Nathan Drake i varje spel

Posted on 28 september 2011 by Björn

Chloe Frazier, sidekicken från Uncharted 2 (och 3) är med i Gears of War 3. Hon heter förvisso inte Chloe, utan Sam och har dessutom lagt på sig ett gäng kilon enbart i muskler. Men visst fasen är det hon, det hör jag ju på den sträva australiensiska stämman! En sökning på IMDb bekräftar det. Claudia Black gör rösten till både Chloe i Uncharted 2 och till Sam i Gears of War 3.

När man har spelat ett gäng spel och försöker att hänga med i spelvärlden som jag gör blir det tydligt många gånger att samma skådisar dyker upp i ett gäng spel. Ett av de tydligaste exemplen på detta är Nolan North, mest känd som Nathan Drake från just Uncharted-spelen, men även känd från massor av andra spel.

Nolan North är med i massor av spel

Jag är lite ambivalent till att samma röstskådespelare dyker upp i massor av spel. Samtidigt som jag gillar Nolan North skarpt i Uncharted-serien så blir det lite ”fel” när samma röst dyker upp på så många andra ställen. För mig ÄR Nolan North Nathan Drake och att då höra honom som prinsen i Prince of Persia känns inte som det ska.

Om man då drar paralleller till filmens värld så börjar genast det resonemang jag försöker bygga upp att halta. Ta en skådespelare som Christian Bale som är mycket bra i rollen som Batman i Christopher Nolans filmer. Betyder detta att jag inte kan ta mig till hans andra karaktärer? Jo, absolut kan jag det. En bra skådespelare övertygar mig i flera roller. Trots att både röst och utseende är lika från film till film. I spelen är det ju bara rösten som är lika, utseendet varierar. Samtidigt hajar jag till extra när en röst jag känner igen från tidigare dyker upp i ett annat spel.

Kan det då bero på att Nolan Norths röst låter likadan utan att han förändrar den nämnvärt? Med stor sannolikhet så är det så. Om vi åter tittar på Gears of War så görs hvuudkaraktären Marcus Fenix röst av John Di Maggio. Det är en lysande uppvisning i machogrymtande och brölande. Jag kan dock inte påminnas om att jag hört ”Marcus Fenix” någon annanstans. Dock har jag hört John Di Maggio flera gånger. Som Bender, i Futurama. Med andra ord, John Di Maggio ändrar sin röst och ser till att den låter olika från roll till roll.

Vi avslutar med en konversation från Mafia II där Nolan North pratar med… Nolan North.

Intryck från demot till FIFA 12

Posted on 15 september 2011 by Björn

Hösten är här och det innebär att fotbollssäsongen sätter igång. Och tillsammans med ny fotbollssäsong så kommer ett nytt FIFA-spel från EA Sports. I förrgår släpptes demoversionen av FIFA 12 som släpps i Sverige den 29 september. Givetvis har jag testat det!

Vid en första anblick så känner man igen sig väldigt lätt. Wayne Rooney, denna gång med lite mer hår, är omslagspojke än en gång.

Spelmässigt så har försvarspelet ändrats ordentligt. Vilket innebär att jag lägger som ett såll. Nu räcker det inte längre med att springa ikapp en spelare och hela tiden hålla in en knapp. Nej nu ska man tajma knapptryckningen och placera sig bättre. Det låter kanske självklart, men oj vad svårt det är! Mycket irritation har fötts ur mina misslyckanden, men förmodligen kommer jag tycka att det är ett bra tillskott när jag väl har lärt mig.

Diego Forlán i FIFA 12.

Som vanligt när det kommer ett nytt FIFA-demo så har jag svårt att göra mål. Visst, på de lägre svårighetsgraderna blir det en del mål, men så fort jag spelar på ”min” svårighetsgrad (någon av de två högsta) så blir det ruskigt svårt att komma till avslut, speciellt i mitten. Det är lättare att komma runt på kanterna och slå inlägg. Vilket dock är helt fruktlöst när 169 centimeter Lionel Messi är ”centertank”.

Än en gång, och detta gäller varje år som det kommer ett nytt FIFA-spel, så är flytet bättre. Det känns mer och mer naturligt och hur bollen rör sig blir bättre och bättre. Bollfysik är något EA ska ha jobbat hårt med och det innebär att bollen kan reagera på olika sätt, även om du gör precis samma fint/rörelse fler gånger. Kollisionssystemet är också uppgraderad och nu blir det något unikt varje gång en kollision sker, istället för en förbestämd animation. Det snubblas lite mer helt enkelt.

Som vanligt med demoversionerna av FIFA så stämmer inte riktigt spelardatan. Spelarna är för unga och laguppställningarna inte helt korrekta (Nasri och Fabregás finns fortfarande i Arsenal t.ex.). Detta kommer givetvis vara åtgärdat i den slutgiltiga versionen av spelet.

Allt som allt så känns det som en lovande uppdatering. Bara jag får till det där jäkla försvarsspelet. Men skam den som ger sig!

Det händer dock att jag stänker dit någon boll ibland. Som detta mål, med Alexis Sanchez.

Deus Ex: Human Revolution är en snygg framtidsvision

Posted on 13 september 2011 by Björn

Gömd av mörkret intill en neonglittrande gata står jag och avvaktar och bedömer situationen. Beredd med prickskyttegeväret i handen så vet jag om att det kommer att bli ett herrans liv när jag kramar av skottet. Kanske finns det ett annat alternativ? Kanske kan jag smyga mig förbi männen jag står och överväger om jag ska skjuta? Sedan kommer jag på att jag är urusel på att smyga och klämmer av ett skott ändå. Upprörda skrik blandas med pumpande musik. Nu blir det åka av!

Innan "the shit hits the fan".

Efter åtskilliga timmar med Playstation 3-kontrollern i handen så är Deus Ex: Human Revolution avklarat. Eidos framtidsvision är ett långt spel, runt 20-25 timmar uppskattningsvis, och något jag slängde mig in i med stor iver.

Året är 2027. Ja egentligen räcker en beskrivning så för att jag ska vara tillräckligt intresserad, men visst, jag utvecklar detta då för er som läser. Året är alltså 2027 och människor kan utvecklas och ”förbättras” med hjälp av implantat och konstgjorda kroppsdelar, så kallade augmentations. Huvudkaraktären Adam Jensen är säkerhetschef på Sarif Industries, ett företag som tillverkar just sådana augmentations. Under ett anfall på företaget skadas Adam svårt och några av företagets toppforskare kidnappas. Bland dessa återfinns Adams exflickvän Megan. Sex månader senare, ordentligt ihoplappad och numer nästan lika mycket maskin som människa så är Adam tillbaka på jobbet och börja nysta i vad det var som egentligen hände under anfallet på Sarif Industries.

Det jag älskade snabbt med spelet var de fantastiska framtidsmiljöerna. Det är en rik och välutvecklad värld och de flesta detaljerna känns trovärdiga inom spelets premisser. Detta universum är inte välpolerad sci-fi utan har starka släktband till Blade Runners skitiga värld.

Både Detroit, men framför allt Shanghai är häftiga städer att vistas i med flera sidouppdrag och ställen att upptäcka och utforska. Miljödesignen är verkligen i toppklass i Deus Ex: Human Revolution.

Jag är otroligt svag för miljöer som ser ut så här.

När det kommer till strider tyckte jag det först var helt bedrövligt. Så fort jag började skjuta blev jag ihjälskjuten på fläcken. Det tog inte många skott innan skärmen blev röd och kameran riktades uppåt. Sedan insåg jag värdet av att skjuta och efter det springa och gömma sig. Att smyga förbi obemärkt var något jag var helt bedrövlig på, så skjutas, det måste det göras. Det ska tydligen gå att klara av hela spelet utan att skjuta ihjäl någon (förutom bossarna), men det verkar alldeles för svårt för min del.

Uppdragen är långa och banorna stora. Med sådan härlig design så går det alltså att utforska enorma byggnader och platser. Otroligt trevligt. Jag utnyttjade detta till att försöka ta kål på varenda fiende jag kunde. Och om jag hade varit tvungen att smyga förbi någon tidigare kunde jag senare bege mig tillbaka och ge mig på denne.

Hela idén med augmentations är häftig och ger spelet ett inslag av rollspelande. Det gäller att välja bra augmentations och sedan anpassa sin spelstil efter dessa. Själv lade jag inget krut på augmentations vars syfte var att göra mig bättre på att smyga. Eftersom jag redan var så usel på smygande så lade jag allt krut på… krut. Eller strider, åtminstone. Jag byggde min karaktär så stark som möjligt och så stridskapabel som möjligt.

Det negativa då?

Bossfighterna är tyvärr inget vidare. I spelet spenderar man timmar med att smyga runt och försökt undvika konfrontationer, eller åtminstone försöker att styra när konfrontationerna ska ske. När sedan bossfighterna kommer blir man helt plötsligt utslängd i ett rum utan flyktväg. Det sticker ut så mycket mot resten av spelet. Vid första bossfighten var jag så besviken att jag var redo att ge upp och lämna tillbaka spelet. Men jag tog mig igenom striden, och det är jag mycket tacksam för.

Karaktärsdesignen är stel och trist och ansiktsanimationerna är ungefär så långt som det går att komma från de i L.A. Noire. Röstskådespelandet är däremot bra och Adam Jensens bistra röst för tankarna till en sammanbiten Clint Eastwood.

Storyn berättas för mycket genom text och prat. Det borde ha gått på ett bättre sätt att berätta mer genom visuella medel, istället för att man ska prata, prata, prata och läsa på läsplattor (det verkar vara billigt med läsplattor i framtiden) som ligger utspridda lite här och där.

Under spelets gång märker jag att jag drar paralleller till Mass Effect-spelen. Det beror med stor sannolikhet på dialoggränssnittet och den furutistiska inramningen. Dessa paralleller är inte Deus Ex fördel och Mass Effect gör helt enkelt det mesta lite bättre.

Med detta sagt så vill jag ändå rekommendera Deus Ex: Human Revolution. Om du är en sucker för snygga framtidsvisioner, precis som jag, så bör du verkligen ta en titt på denna pärla i genren!

Hur är det med omdömet BioWare?

Posted on 08 september 2011 by Björn

Jag älskar Mass Effect, det kommer som en föga överraskning för den som följer min blogg skulle jag tro. BioWare har byggt upp ett fantastiskt universum med intressanta karaktärer. Mycket är klockrent med spelen i mitt tycke.

På sistone verkar BioWare dock svikta ordentligt i sitt omdöme.

De som är bekanta med Mass Effect vet att man kan skapa sin egen karaktär med eget förnamn, utseende och egenskaper. Väljer man att inte göra det så får man använda sig av en sorts mellanmjölkskaraktär. Manlig karaktär heter John Shepard och kvinnlig variant är Jane Shepard. I all marknadsföring för de två första spelen har den manliga standardkaraktären använts. Han är med i pressbilder, på omslaget, ja överallt. Den kvinnliga varianten har inte alls synts till i kampanjer. Fram tills nu då BioWare fick för sig att även den kvinnliga karaktären, kallad ”Femshep” av fansen, ska synas i reklam. Istället för att använda sig av standardvarianten, som i fallet med ”Manshep” (nej, jag tror inte att han kallas så av fansen), så fick fansen rösta på Facebook på vilket utseende Femshep skulle ha. Problemet är bara att de varianter som går att rösta på inte i närheten ser ut som något man skulle kunna skapa i Mass Effects karaktärredigerare. Hon ser alldeles för ung ut och hela ansiktsformen är off.

"Vad då utegångsförbud?! Nu blir jag ARG!"

Hur tänkte BioWare?

Problemet är att spelare som valt att spela med Femshep i de två första spelen (jag är en av dem) har redan en bestämd bild av hur hon ska se ut. Och ett är säkert, hon ser inte ut som en tonårstrotsig Samus Aran, utan snarare som en hårdför (men snygg, givetvis) dam på runt 30 år.

Samtidigt som Liara har blivit yngre, så har brösten vuxit enormt.

Shepard är inte den enda som har bimbofierats. Ett ännu värre fall hittar vi än en gång på BioWares Facebooksida där de laddade upp en bild på en kommande staty på Liara. De ville ha feedback, och oj vad de har fått det! Folk verkar inte helt nöjda.

Liara är en (snygg, givetvis) Asari, vilket innebär att hon är en blå människoliknande Alien. I statyn som de laddat upp ser hon yngre ut än i spelen, med mer avsmalnande ansikte än vanligt. Och så har hon bröst som är cirka två storlekar större än de hon har i spelet.

Varför ska det behöva vara så? Är BioWare så osäkra att de efter två otroligt framgångsrika spel måste börja sälja in Mass Effect 3 med gubbsjuka knep. Jag tror ärligt talat att de som ska köpa spelen och prylarna kring inte vill ha jättebröst med tillhörande barnansikte. Jag tror att de karaktärer som BioWare har skapat i de två första spelen duger alldeles utmärkt som de är.

Hur kvinnor framställs i Mass Effect kanske inte har varit helt briljant tidigare, men jag tycker ändå att BioWare har lyckats balansera rätt ok utan att falla över till gubbsjuka. Nu är jag mer tveksam, och jag hoppas innerligt att denna grabbiga flåsighet inte kommer att smitta av sig på Mass Effect 3. Det vore så synd.

En härlig start på Premier League-säsongen

Posted on 28 augusti 2011 by Björn

Manchester United efter ett av målen i deras strålande uppvisning mot Arsenal.

Premier League har börjat och jag följer det med större intresse än vanligt. Utrustad med sportpaketet från Viaplay kan jag nu följa alla Manchester Uniteds matcher i ligan. Och vilken fantastisk start det har varit på den engelska ligan!

Detta inlägg skrivs efter en fantastisk utskåpning där Manchester United mötte Arsenal på Old Trafford och vann med 8-2! Dels visar det att Arsenal inte längre är det Arsenal som laget var sent 90- och tidigt 2000-tal. Dels visar det att Manchester United är ett otroligt bra lag och som med sina unga spelare kommer att fortsätta att vara ett otroligt bra lag en lång tid framöver. Nyförvärven Ashley Young, Phil Jones och David De Gea har kommit in bra i laget med visst undantag för De Gea som har haft en skakig start. Jag tror dock på den unge spanjoren och tror att han kommer att spela upp sig och bli säkrare och säkrare. Phil Jones har fått kliva in när Rio Ferdinand och Nemanja Vidić blivit skadade och han har gjort ett mycket bra jobb och varit säkerheten själv, samtidigt som han även har visat offensiva kvaliteter. Det största utropstecknet hos nyförvärven är dock i mina ögon Ashley Young. Vilken fantastisk start han har fått i klubben med två vackra mål i dag och ett otroligt fint spel under de inledande matcherna denna säsong. Han har blivit en stor favorit hos mig.

Ashley Young har blivit en stor favorit efter en helt lysande inledning i Manchester United.

En annan favorit hittar vi i backlinjen. Chris Smalling kom in i laget ifjol och trots sin ungdom visade han upp ett mycket starkt försvarsspel och stor spelförståelse. I år har han fått spela högerback för det mesta och han har överraskat mig med sina offensiva kvaliteter. Riktigt kul att se!

Wayne Rooney och Danny Welbeck har fungerat fantastiskt fint framåt och jag hoppas att Welbecks skada inte är så allvarlig och att han kan komma tillbaka rätt omgående. Annars finns det en hyfsad ersättare i Chicharito.

Det som har kallats för orosmomentet i Manchester Uniteds trupp är innermittfältet. Hittills tycker jag att Tom Cleverley har gjort ett bra jobb och är en man för framtiden. Det känns som att United gör ett klokt val när de håller i pengarna och inte köper en skadebenägen, men dock briljant, Wesley Sneijder. Låt ungdomen kliva fram! Jag är också nyfiken på att se hur bra Paul Pogba kan bli!

Största hotet mot att Manchester United ska ta hem årets ligatitel lär bli Manchester City som har imponerat i inledningen. 5-1 mot Tottenham i dag och en mycket, mycket intressant spelartrupp bådar för att detta kan bli en uppgörelse de två lagen emellan.

Airport Extreme

Posted on 13 augusti 2011 by Björn

Min nya Airport Extreme med två inkopplade USB-diskar.

I går hämtade jag ut min nya router, Apples Airport Extreme version fem. Då jag som bekant har skaffat en MacBook Air vill jag givetvis vara så ”otrådad” som möjligt. Problemet blev ju att då jag till iMacen haft två externa hårddiskar inkopplade så ville jag slippa att koppla in dessa i MacBook Air. Lösningen blev att köpa en Airport Extreme (som jag praktiskt taget bara hört bra saker om) och att koppla in hårddiskarna i denna och ansluta över nätverket.

Så, ett dygn efter beställningen fanns det en Airport Extreme att hämta på ICA (snabbt jobbat Webbhallen!) och ivrigt började jag att installera den! Det gick rätt smärtfritt och de två anslutna diskarna dyker upp så fint så i OS X Lion.

Jag har flyttat över mitt iTunes-bibliotek till en extern disk och alla mina fotografier ligger där redan. I Aperture är det inga problem som helst att nå bildbiblioteket och likaså med iPhoto. Däremot har jag stött på lite problem med Canon EOS Utility som vägrar låta mig att importera bilderna till den externa disken. Varför vet jag inte.

I övrigt är jag ruskigt nöjd med min Airport. Den skickar ut en stark signal, delar med sig av hårddiskarna utan problem och är dessutom snygg. Planer finns på att byta ut ena Seagate-disken mot en tystare, men det får bli framöver.

MacBook Bear är här

Posted on 09 augusti 2011 by Björn

Min MacBook Air. Döpt till "MacBook Bear".

Jag har ju tidigare skrivit om att jag beställt en MacBook Air. I fredags dök mitt nytillskott upp och det var mer lätta steg jag åkte och hämtade ut min nya dator. Just lätthet är ett tema som återkommer med nya MacBook Air. Min trettontummare väger 1,3 kilo och är otroligt vacker och en enda glädje att använda.

Första intrycket är med andra ord väldigt positivt och nya OS X Lion är snyggt, snabbt och rätt lätt att sätta sig in i. Det har varit lite ovant att lära sig alla nya gestures på trackpaden, men när man väl nött ett tag så sitter det ganska naturligt.

Just nu är jag i full gång med att flytta över filer och program från iMacen MacGyver för att sedan sälja den. Hittills har jag inte stött på något speciellt problem utan det största bekymret är vilken lösning jag ska välja för lagring. 256 GB är inte så mycket utrymme, så planen just nu är att införskaffa en Airport Extreme basstation och koppla in USB-hårddiskar i den som kan klara av mycket av lagringen. Frågan är om det går att bildbehandla över nätverket (tveksamt), men jag tror jag ska göra ett försök för att se hur det går.

Ett annat framtida inköp är en extern skärm och trådlöst tangentbord och trackpad. Nog för att MacBooken är underbart portabel, men när jag sitter längre stunder vill jag göra det vid en större skärm! Jag har redan spanat in en skärm på 23 tum som verkar bra (IPS, LED och full hd) och inte är snuskigt dyr.

Western Digital TV HD Live

Posted on 24 juli 2011 by Björn

Som förberedelse inför att jag ska få en ny dator, som jag skrivit om tidigare, så har jag skaffat ett litet mediacenter. Detta helt enkelt eftersom jag vill spara plats på Macens hårddisk.

I min iMac har jag i nuläget två externa hårddiskar på varsin terabyte inkopplade. Den ena fungerar som en Time Machine-disk och tar backup på allt mitt innehåll, och på den andra lagrar jag filmer, teveserier, foton och massa annat trevligt på. Internt sitter det 320 gigabyte i iMacen. MacBook Air kommer med en supersnabb SSD-hårddisk på 256 gigabyte. Det räcker ju inte till mycket, och det gäller att börja tänka lite smart för att inte göra av med allt utrymme snabbt.

Mitt nya mediacenter är en väldigt liten mackapär.

Då hela tanken med MacBook Air är att den ska vara så portabel och smidig som möjligt så kändes dagens lösning med externa hårddiskar inkopplade inte som någon vidare idé. Istället har jag valt att köpa en Western Digital TV HD Live som jag kopplat in i TV:n och sedan finns det en 2 terabyte stor USB-hårddisk inkopplad som lagrar massa filmer och teveserier. Western Digital-spelaren är liten och smidig, klarar praktiskt taget alla filformat och dessutom är den väldigt billig. Det negativa med den är att den tyvärr inte är trådlös, men det gick tack och lov att lösa med en USB-sticka för Wifi. Den medföljande fjärrkontrollen är inte heller speciellt imponerande, med rätt ”svampiga” knappar. Men till det priset jag betalade (699 på CDON, och den fanns till och med ännu billigare på andra ställen) så kan jag leva med det.

En annan negativ del är att det går väldigt långsamt att överföra filer över nätverket till den anslutna hårddisken, men har man bara lite framförhållning så kan man låta filöverföringen stå och puttra på medan man gör annat.

Nu återstår frågan: Hur gör jag med alla foton? En snabb NAS-disk, eller en väldigt liten extern hårddisk som jag kan plugga in enbart när jag ska bildbehandla? Eller kanske en Time Capsule för backup med en extra ansluten hårddisk för lagring och foton.

Hursomhelst är det första steget till en mer trådlös vardag taget.