Sammanfattning av 2007

Givetvis måste jag ha en sammanfattning över mitt 2007. Ifjol vid den här tiden sammanfattade jag 2006 och jag har faktiskt skrivit små årskrönikor på andra ställen tidigare också, så jag har nog totalt lyckats sammanfatta de fyra-fem senaste åren.

Årets bästa skiva

Kent – Tillbaka till samtiden

Det är så väntat det här. Jag tänkte redan innan släppet att jag inte skulle vara så förutsägbar och sätta Kent i topp utan verkligen granska plattan kritisk. Sen fick jag höra den och var helt såld. Tyvärr, det kom ingen bättre platta än Kents Tillbaka till samtiden i år. Bandet gick från sina skramliga gitarrer till ett mer elektroniskt ljud. Det låter fantastiskt och jag lyssnar fortfarande ohälsosamt mycket på plattan. Plats ett till nio på min lista över mest lyssnade låtar under 2007 kommer från Tillbaka till samtiden. Plattan har tio låtar totalt och den tionde låten kommer på plats femton. Det säger väl allt tycker jag.

Silver: Radiohead – In Rainbows
Brons: Arcade Fire – Neon Bible

Årets bästa låt

Kent – Elefanter

Elefanter var den låt jag lyssnade på mest under 2007. Helt perfekt låt med fantastisk trumpet. Tätt efter på listan över mest spelade följer Vy från ett luftslott som är en låt som bara växer och växer.

Silver: Kent – Vy från ett luftslott
Brons: Sahara Hotnights – Cheek to Cheek

Årets bästa film

Sunshine

Danny Boyle kan inte göra fel i mina ögon. Jag älskar allt den mannen gjort och till skillnad från många tyckare som anser att hans filmer alltid tappar mot slutet anser jag att det håller hela vägen. Den ödesmättade stämningen i Sunshine är helt fantastisk. Ett ödsligt rymdskepp på väg att försöka rädda jorden då solen håller på att slockna. Hela idén är ju bara fantastisk! Som en parentes kan också nämnas att bronsplatsen på denna lista, 28 veckor senare, är producerad av Danny Boyle. Ett lyckat år för den mannen med andra ord.

Silver: Hot Fuzz
Brons: 28 veckor senare

Årets bästa TV-serie

Battlestar Galactica

Världens bästa science fiction-serie börjar närma sig slutet nu. Det är bara en säsong kvar. Serien blir bara vassare och vassare och avslutningen i sista avsnittet på denna tredje säsong var helt otroligt bra!

Silver: Dexter
Brons: Rome

Årets bästa blogg

Redaktionen – En blogg från gänget bakom MacWorld

MacWorlds blogg har verkligen hittat en perfekt balans. Den snöar inte in sig på alldeles för tekniska och nördiga grejer utan har en lätt och leksam ton av ett gäng som man märker verkligen brinner för sin sak. Bloggen är dessutom väldigt snyggt designad, uppdaterad ofta och dessutom med mycket bilder. Utöver detta finns det ett grymt forum att fördjupa sig i. MacWorlds webbsatsning är minst sagt verkligen lyckad!

Silver: Elyse Sewell
Brons: Marcus Dunberg

Mitt 2007 i kort:

  • Skaffade flickr som jag fortfarande uppdaterar flitigt.
  • Besökte Frankrike för första gången då jag och Tove åkte till Paris.
  • Sponsrade Apple rejält med köp av ny iMac, iPod touch samt en iPod nano till Tove.
  • Köpte en PSP.
  • Jobbade som teatertekniker på turné.
  • Två bröllop blev det. Ingen begravning (tack och lov).
  • Köpte 52 DVDer (personligt rekord).
  • Skaffade en härlig militärcykel som jag målade om.
  • Började plugga på distans.
Var ditt 2007 bättre eller sämre än 2006?
  • Bättre. (44%, 8 röster)

  • Sämre. (33%, 6 röster)

  • Rätt lika. (23%, 4 röster)

Personer som röstat: 18

Loading ... Loading ...

DVD-titel nummer 200

Idag dök DVD-titel nummer 200 i samlingen upp på posten. Battlestar Galactica säsong 2 var det som fick äran att utgöra milstolpen (Nip/Tuck säsong ett var titel nummer 100). Det känns mycket bra men samtidigt är det ett hål i själen som måste fyllas. Allt känns nog perfekt när jag har 300 dvder. Nu siktar vi framåt!

Lost har ett slut i sikte

Lost, en av mina favoritserier just nu har äntligen ett slut i sikte. Efter att jag, alla fans och manusförfattarna Carlton Cuse och Damon Lindelof undrat hur länge serien ska hålla på har ABC nu kommit med ett svar. Det blir 48 avsnitt till efter att denna säsong, tre, är över. De 48 avsnitten kommer att fördelas över tre säsonger med 16 avsnitt i varje säsong. 2010 kommer sista säsongen sändas.

Underligt att de delar upp de sista 48 avsnitten på tre säsonger och inte två säsonger med 24 avsnitt vardera. Speciellt med tanke på att de tre första säsongerna har bestått av 22-24 avsnitt. Tråkigt att DVD-boxarna kommer bli tunnare med all sannolikhet och inte göra sig lika bra bredvid de tre första. Skönt är dock att veta att serien kommer att ta slut nu och jag hoppas verkligen att den kan hålla samma höga nivå som den nu gjort under den senaste säsongen.

Det blir alltså total sex säsonger av Lost och 117 avsnitt.

Entourage är tillbaka


Ari är tillbaka!

Efter sju månader och tolv dagar är äntligen fantastiska Entourage tillbaka med nya avsnitt! Det var precis vad som behövdes nu när Rome är slut, Dexter väntar långt borta och Battlestar Galactica inte är tillbaka förrän 2008.

I det nya avsnittet, där Vinces födelsedag firas, gästspelar Carla Gugino från bland annat Sin City och, eh, Spin City. Om man inte tidigare sett Entourage så kan jag rekommendera den ”alternativa distributionen” för att komma i fatt. Hur serien sänds i Sverige har jag ingen riktig koll på. Vad jag vet är att Canal Plus och Kanal 5 har rättigheterna men vart de befinner sig i sändningarna vet jag icke.

De två första säsongerna finns även släppta på DVD här i Sverige. Första halvan av tredje säsongen finns att köpa i USA.

Battlestar Galacticas säsongsfinal

Världens bästa science fiction-serie, Battlestar Galactica, har precis gått i mål med sin tredje säsong. Igår betade vi av de två sista avsnitten och finalen var verkligen mäktig, lite flummig och avslutade med en riktigt ”what the fuck!?”-känsla (eller ”what the frak” kanske är mer korrekt med tanke på att det är Battlestar Galactica vi snackar om).

Det bjöds på paranoia, rättegång, fyra nya cylonmodeller (eller?) och konstiga symboliska drömmar. När seriefinalen var över satt man med en tappad haka och längtan efter att se säsong fyra. Det är något som kommer att få vänta dock, inspelning startar i maj och fjärde säsongens 22 avsnitt börjar att sändas i början på 2008 (förmodligen, inte helt klart än).

Till skillnad mot Lost känner man att det finns ett riktigt slut planerat och att manusförfattarna inte är rädda att ta storyn framåt, istället för att slänga in massa konstiga sidospår man inte fullföljer. Karaktärerna är välspelade och det finns ingen jag stör mig på (till skillnad från vidriga karikatyren Hiro från Heroes t.ex.). Absoluta favoriten är Gaius Baltar skickligt spelad av James Callis. Sen är det svårt att inte nämna Edward James Olmos som ger ett mångfacetterat porträtt av William Adama.

Om du inte kollat in Battlestar Galactica tidigare så är det dags! Första säsongen finns på svensk DVD, andra säsongen släpps i svensk utgåva den 16e maj och tredje släpps någon gång i mitten av augusti i USA. Serien finns givetvis via alternativ distribution också.

Rome

Nu är den snart över, serien som varit min nattliga kompanjon när Tove sovit och jag suttit uppe ensam om nätterna. Jag syftar på HBO och BBCs suveräna serie Rome, som handlar om romarriket på sin absoluta topp en cirka 50-40 år före Kristus. Serien ska tydligen vara världens dyraste tv-produktion och det ryktas att första säsongen kostade 100 miljoner dollar att producera. Efter två säsonger och 22 avsnitt så sänds nu på söndag det sista avsnittet i USA.

Rome har hållit hög klass från första början och fokuserar mer på karaktärer än spektakulära slag (även om det också finns sådana.) Två centrala karaktärer är soldaterna Titus Pullo och Lucius Vorenus, som faktiskt har existerat på riktigt. Man vet inte mycket om vad som hände dem i verkligheten, men de finns omnämnda i ett dokument som Caesar skrivit. Läs gärna mer om dem på Wikipedia. Vi får följa dessa soldaters liv både på och vid sidan om slagfältet samtidigt som det ges plats för massa andra karaktärer också.


James Purefoy ger liv åt Mark Antony (Marcus Antonius i svenska historiska översättningar.)

Min absoluta favorit är James Purefoy som Mark Antony (inte att förväxla med det bleka skelettet som Jennifer Lopez är gift med.) Mark Antony är Caesars närmste man och en riktigt egoistisk skitstövel som trots sina brister är svår att inte tycka om. Purefoy spelar honom underbart bra med glimten i ögat. Alla karaktärer är bra utvecklade och känns som ”riktiga” människor. Det är inte svårt att relatera till dem trots att det skiljer över tvåtusen år mellan oss.

Om ni missat Rome, se till att se serien! Första säsongen finns redan på DVD och jag tror att både Canal Plus och Kanal 9 sänder den. Sedan finns den ju alltid via ”alternativ distribution” också.

HAJ five

Förlåt för rubriken, den var dålig.

Kvällen har gått i Hajens tecken. Då syftar jag på Hajen från James Bond-filmerna och inte den otroligt överskattade Steven Spielberg-filmen om en stor fisk. När jag kom hem efter jobbet fixade jag till lite tacos då jag inte kan vara med på morgondagens tacofrossande hemma hos Toves brorsa. Ensam i soffan (Tove jobbar kväll) satt jag och mumsade i mig och såg Moonraker med Roger Moore och just Hajen. Eller Richard Kiel som han egentligen heter. Det var inte första gången jag såg filmen men första gången på väldigt länge så jag kom inte ihåg mycket alls sedan tidigare. Filmen var helt ok, härligt ”70-talsful” med tydlig inspiration från Star Wars, vilket kanske kan förklaras med att den kom ut bara två år efter första Star Wars-filmen.


…och en tugga för pappa!

Efter Moonraker var det dags att än en gång få träffa Richard Kiel. Denna gång i Kanal 5s nya serie Welcome to Sweden där Richard Kiel åker runt i Sverige tillsammans med Verne Troyer som spelade Mini-Me i Austin Powers-filmerna. I programmet skulle de testa olika typiskt ”svenska” företeelser. I kväll var det förstamaj-tåg och dansbandsafton som avklarades. Det var helt ok, men jag förväntar mig lite högre tempo i framtiden. Det kändes som varken Mini-Me eller Hajen var riktigt på hugget (förlåt, igen.)

Ostkaka goes kladdkaka

Lördagkvällen spenderades hemma hos Anna och Calle (a.k.a. Ostkaka), tittandes på Melodifestivalen och ätandes god mat som värdparet stod för. Det blev kyckling med kryddigt kladd och klyftpotatis. Jag och Tove stod för efterrätten som blev kladdkaka.


Värdparet sitter och myser i soffan.

Anna är engagerad i Örebro katthem och värdhem åt katter som saknar hem och haft det lite tufft. Nu hade hon två nya kattungar hemma hos sig och både jag och Tove blev överförtjusta i de små rackarna. Den tigréfärgade av dem, Ottilia, var mest social och låg och myste i mitt knä medan vi tittade på TV. Tsaritsa som var kolsvart höll sig mer på sin kant och kikade fram då och då.


Två söta damer.


Blyga Tsaritsa kikar fram.


Ottilia ligger och myser i min famn.

Angående melodifestivalen så var det rätt kul att titta på. Musiken är ju inte min smak för fem öre men det är alltid kul att sitta och försöka agera expert och ta ut vinnarna. Jag lyckade pricka in alla fyra vinnarna, dock trodde jag att Idol-killarna Måns Zelmerlöw och Sebastian Karlsson skulle gå till andra chansen och schlagerbruttorna Nanne Grönvall och Sonja Aldén direkt till final, så där hade jag fel.

Marit Bergman och Salem Al Fakir i duett

Dagen har spenderats i kulturens tecken. Jag har med andra ord legat framför teven hela dagen. Inledde med att se Ingmar Bergmans Fanny och Alexander i femtimmarsversion på TV2. När den var bra var den otroligt bra. Men den var seg och långsam och jag tror absolut att jag hade tyckt om den korta versionen bättre.

Nu på kvällen har jag tittat på TV med Tove och Eric. Musikbyrån räknade ner årets bästa skivsläpp. TV on the Radio hade tydligen släppt årets bästa skiva. Jag har aldrig ens hört talas om dom. Tvåa kom Regina Spektors senaste skiva Begin to Hope vilket är en mycket mysig platta (fast årets näst bästa var att ta i). Marit Bergman, som är en av mina största favoriter kom på plats 37 vilket jag tycker är alldeles för långt ner på listan! Justin Timberlake kom femma, vilket också var lite för långt ner på listan. Nåväl, istället för att jag ska gå igenom listan placering för placering och sitta och gnälla ska jag så småningom komma med en egen årssammanfattning. Musikbyråns lista kan ni kolla in här.


Två favoriter som sammanstrålade ikväll.

I slutet av programmet uppträdde Marit Bergman och Salem Al Fakir i en gemensamt skriven duett med namnet 52 Weeks. Väldigt kul att se dom tillsammans då jag älskar Marit samt tycker att Salem Al Fakirs EP Dream Girl är skitbra. Låten var jättemysig och det var väldigt kul att dom skrev en helt ny låt istället för att framföra en cover på sin favoritlåt från det gångna året. Jag hoppas verkligen att dom går in i studion och spelar in den och släpper den ”skarpt” sedan!

Dexter

Jag har nämnt serien Dexter lite i förbifarten tidigare här i bloggen. Nu har jag sett klart hela första säsongen. Dom tre första avsnitten gillade jag, det var helt ok underhållning. Lite mord, lite blod och lite sol. Sen tog det fart och serien gick från ”rätt bra” till ”fantastisk”. Michael C. Hall, som hade en av huvudrollerna i min absoluta favoritserie Six Feet Under, är makalöst bra som Dexter.

Dexter jobbar hos Miami-polisen som expert på blodstänksmönster. Vad ingen vet är att Dexter på sin fritid mördar brottslingar han tycker har kommit undan lagen för lätt. När en annan mördare börjar härja i Miami och lämnar styckade kroppsdelar från prostituerade, helt tömda på blod, känner Dexter en samhörighet med mördaren och en utmaning från en likasinnad.

Säsongsavslutningen var sjukt spännande och jag ser verkligen framemot säsong två.

För er som inte vill befatta er med ”alternativ distribution” så börjar Dexter sändas på Canal Plus i januari. Se!