Har ni tänkt på hur otroligt lika varandra Sophie Zelmani och E-Type är? De släpper skiva efter skiva som låter precis som den föregående. Fantastiskt.
Zelmanis senaste finns nu ute. Den heter The Ocean and Me och är jättemysig. Precis som allt annat hon gjort.
Jag undrar hur Sophie Zelmani är när hon är arg. Viskar hon högt då?
Man kan tro annat av detta inlägg men jag gillar faktiskt Sophie Zelmani skarpt! E-Type kanske jag inte riktigt är lika stort fan av.
Detta vore helt fantastiskt att få se.
Jag älskar bandet Kent, det har nog få missat. Dessutom älskar jag Guitar Hero. Det är ruskigt tillfredställande att leva ut sina rockdrömmar med en plastgitarr, hamrandes på de färgglada knapparna. Om ovanstående spel skulle komma så skulle jag med andra ord befinna mig i sjunde himlen.
Nu blir det inte så bra, men något som är mycket glädjande är att Kent kommer finnas med i det nya Guitar Hero-spelet som släpps 26:e oktober i USA och förhoppningsvis i samma veva här i Norden! Det blir alldeles eminenta låten VinterNoll2 som vi kommer få rocka loss till och tydligen fick bandet själva välja ut vilken låt som skulle vara med i spelet. Aftonbladet och Expressen har också hakat på och skriver också om Kents medverkande.
Själv har jag ju givetvis tänkt köpa ett Guitar Hero-spel till min Xbox 360 och efter nyheten om Kents medverkande finns det inte längre någon tvekan om vilket spel jag tänker lägga mina slantar på (sen kommer jag förmodligen komplettera med de andra spelen som redan finns släppta också).
För att kolla in vilka fler låtar som kommer finnas med i Guitar Hero World Tour så klicka här. Videon till VinterNoll2 finns här.
Nu börjar nedräkningen till releasen!
Madonna är verkligen en artist som haft en fantastisk karriär. Debutplattan som kort och gått heter Madonna släpptes 1983. I år, 25 år senare, är Madonna 50 år gammal (i augusti) och få kan nog bestrida att hon är världens största kvinnliga artist. Hon må inte vara världens bästa sångerska, men hon har hela tiden omgett sig med de bästa producenterna, stylisterna och gästartisterna till sina alster. Madonna tycks alltid haft en osviklig känsla för vad som kan komma att bli ”rätt”.
Förra plattan, Confessions on a Dancefloor, var en härlig diskorökare och enligt mig den näst bästa skivan efter Ray of Light. Givetvis var mina förväntningar höga inför hennes senaste släpp, Hard Candy. På denna skiva har hon samarbetat med bland andra Timbaland, Pharrell Williams, Justin Timberlake och Kanye West. Något som absolut kan verka som ett logiskt val då dessa fyra herrar har haft enorma framgångar nyligen. Dock förvånar mig hennes val av samarbetspartners lite ändå. Från att förutspå vad som kan komma att bli rätt har hon spelat med säkra kort och samarbetat med artister och producenter som redan haft gigantisk framgång och definierat soundet för 2004-2007. Det gör att Hard Candy är en rätt tråkig och förutsägbar skiva med det där typiska Timbaland-soundet som vi hört så mycket och som jag personligen börjar bli rätt less på.
Ett annat problem med låtarna på denna skiva är att de är rätt monotona. Det hela går på i rätt samma tugg och eftersom Madonna inte är en stor sångerska så blir det tråkigt. En annan sak som stör mig med Hard Candy är de banala texterna. Det är mycket möjligt att Madonna alltid har skrivit banala texter men musiken har alltid varit tillräckligt intressant för att jag inte ska ha reflekterat nämnvärt över hennes texter.
Allt är dock inte sorg och elände med denna skiva och efter att ha gett den några lyssningar börjar den faktiskt växa lite. Give It 2 Me har ett skönt gung som för mina tankar till några av låtarna på Lily Allens skiva Alright Still. Avslutande spåret Voices är en annan favorit från denna skiva som känns annorlunda jämfört med de andra låtarna.
Hard Candy är en rätt tråkig skiva, men har som sagt sakta men säkert börjat växa. Det blir ett ljummet betyg, men om ett halvår kanske jag älskar denna skiva. Madonna brukar trots allt veta vad hon sysslar med.
Betyg:
Info:
År: 2008 | Genre: Pop
Låtlista:
Fler recensioner:
Det är inte riktigt ok att gilla Coldplay. De gör alldeles för ”svulstig” musik, är för mycket mainstream, för mycket spelade i Scrubs, för mycket ihop med Gwyneth Paltrow (åtminstone en bandmedlem) och för okreddiga för att de ska gå hem hos indiekidsen. Det är dock inget som jag bryr mig om och jag tycker att Coldplay är ett ruskigt bra band. Jag njöt i stora drag av att se deras konsert i Globen i slutet av 2005.
Deras senaste skiva hette då X&Y och var och är väldigt bra. Förmodligen deras vassaste platta av de tre de har släppt. Nu är det snart dags för skivsläpp igen. 16:e juni kommer Viva La Vida or Death and All His Friends. Första singeln släpptes igår för gratis nedladdning. Den kommer finnas under en vecka att ladda ner från Coldplays hemsida och jag tycker det låter riktigt bra!
Ladda ner ”Violet Hill” här:
Recensioner:
Kent släppte idag sin nya singel, Generation ex, för nedladdning. Som stort fan är ju själva singeln i sig inte speciellt spännande då man hört den massa gånger redan på skivan (förutom när det är en förstasingel, innan plattan släppts. Då är det spännande som bara den.) Det som är mest spännande med bandets singelsläpp är givetvis B-sidorna.
När det gäller just Kents B-sidor så kan man hitta riktiga pärlor. En av mina absoluta favoritlåtar heter Utan dina andetag och är just en B-sida (från Om du var här-singeln). Till förra skivan, Du & jag döden släpptes några riktigt grymma låtar med Nihilisten som min främsta favorit. En låt som jag absolut tyckte skulle platsat på albumet.
Det finns ett gäng låtar som jag inte riktigt förstått varför de blivit petade från sina album men B-sidorna till den senaste plattan, Tillbaka till samtiden, förstår jag varför de inte platsat. Min värld, Tick tack och nu Det kanske kommer en förändring är bra låtar men skulle helt klart sabbat helheten på Tillbaka till samtiden. Bäst av de tre är nog Det kanske kommer en förändring tätt följt av Min värld. Ladda ner låten medan vi längtar till Kents nästa B-sidesamling.
Visst påminner väl introt i Amy Diamonds melodifestivalbidrag ”Thank You” väldigt mycket om introt i gubbrockarna ZZ Tops låt ”Tush”? Tänk att det går att hitta musikaliska likheter mellan Amy Diamond och ZZ Top. Vart är världen på väg?
Låter inledningarna i "Thank You" och "Tush" lika?Personer som röstat: 10
Loading ...
Världens bästa band mot en bakgrund som förde tankarna till filmen Sunshine.
För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live. Kent gästade gnällbältets huvudstad Örebro och invigde nya Conventum Arena ”på riktigt”. Tillsammans med Tove och 5300 andra Kentfans trotsade jag de ruskigt kalla vindarna och gav mig iväg för att se Jocke, Sami, Martin och Markus spela. Senast jag såg dem var 2005 i Borlänge. Denna gång var den första gången jag fick se Kent spela i samma stad som jag själv bor i. Fantastiskt skönt att slippa fixa med boende, transport och dylika saker.
Det var som sagt kallt idag. När jag och Tove kom fram till kön var den så lång att vi inte ens såg Conventum Arena från vår plats. Tack och lov gick det trots allt hyfsat snabbt och efter cirka 10-15 minuter (vilken klassisk pizzatid! ”Den är klar om tio minuter-en kvart”.) så var vi inne i Conventum Arena. Byggnaden i sig var allt annat än imponerande. Det var en stor sal, varken mer eller mindre. Fasaden var dessutom ingen höjdare med några fula streck som förde mina tankar till jeansmärket Evisus måsvingar.
Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.
Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en ”medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års bästa film, Sunshine. Färgerna för konserten gick mycket i rött och blått och det kändes verkligen att detta var en ruskigt proffsig och påkostad produktion.
Sedan Turné 19 har Kents spelningar avslutats med Mannen i den vita hatten (16 år senare) och så även denna gång. Förra avslutningslåten, 747, får numer avsluta första segmentet av extranummer. Just Mannen i den vita hatten var denna kvälls absolut starkaste låt och en helt fantastisk avslutning. Det var ren extas och en fantastisk stämning. Mycket bättre avslutning än så kunde man inte få. Andra låtar som var värda att tala lite extra varmt om denna kväll är LSD, någon?, Dom andra, VinterNoll2 och 747. LSD, någon? hade en grym tyngd när den kom igång ordentligt och förde genast mina tankar till ett annat grymt band, Depeche Mode. Dom andra kom i en rätt ny, väldigt uppspeedad tappning. Jag gillade det skarpt då den låten annars kan vara lite seg live. VinterNoll2 har jag än inte hört Kent spela dåligt. Den var som alltid fantastisk. När det gällde 747 bjöds vi denna kväll på singelversionen som är den version jag föredrar framför albumversionen.
Det enda negativa med konserten var Stoppa mig juni (lilla Ego) och Kevlarsjäl som sänkte pulsen men i övrigt är fina låtar. Jag saknade verkligen också Elefanter på kvällens låtlista. Dessutom är jag oändligt förtjust i underbara Utan dina andetag som inte heller fanns med i kvällens låtlista. Dock kan jag förstå varför de inte tog med den då den mycket väl kanske inte skulle passat in en kväll som denna.
Låtlistan såg ut så här:
01. Vy från ett luftslott
02. Max 500
03. Socker
04. Berlin
05. Palace & Main
06. Stoppa mig juni (lilla ego)
07. Columbus
08. LSD, någon?
09. Romeo återvänder ensam
10. Generation ex
11. Den döda vinkeln
12. Musik non stop
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Om du var här
16. Dom andra
Extranummer 1:
17. Kevlarsjäl
18. Vinternoll2
19. 747
Extranummer 2:
20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Nerikes Allehanda skriver lite om konserten här och har även ett bildspel. Deras recension finns att hitta här.
flickr: Mina konsertbilder.
Moto Boy. Foto: Privat.
Jag har som ni kanske vet tidigare skrivit om Gabbes bror Oskar, a.k.a. Moto Boy. I mellandagarna fick jag ju på besök hos Gabbe lyssna på Oskars nya skiva, en platta jag verkligen gillade. Skivan släpptes nu i onsdags och får bra omdömen överallt vilket är riktigt roligt! Första gången jag hörde Oskar var redan under 2001/2002 då Gabbe delade med sig av några demolåtar. Speciellt två låtar kommer jag ihåg att jag gillade, So och Marilyn. Det lät rätt annorlunda jämfört med dagens sound, mer britpop än dagens rena sound.
Det är helt klart kul att få se denna utveckling och att efter att i flera år hört demoversioner och fått höra om livespelningar det nu resulterat i en ny, rätt hyllad, platta. Om ni inte har hört Moto Boy tidigare tycker jag ni ska kolla in de två låtarna som ni kan ladda ner lite senare i inlägget (och ja, det är lagligt. De ligger t.o.m. på skivbolagets hemsida).
Läs gärna också några recensioner, artiklar eller kolla på någon av Moto Boys två musikvideor. Jag hoppas verkligen 2008 blir året då han breakar riktigt ordentligt. Just nu är det bara min otroligt taskiga ekonomi som hindrar mig från att köpa skivan men så fort lite slantar ramlar in ska jag lägga beslag på ett exemplar!
Beat Heart
Young Love
Expressens journalistik når nya höjder. Denna artikel måste vara den mest intetsägande någonsin.
Ni ser artikeln i bilden ovan. Det är hela artikeln. Inget mer. Madonnas make tycker alltså att hennes nya skiva är bra. Årets scoop?
Givetvis måste jag ha en sammanfattning över mitt 2007. Ifjol vid den här tiden sammanfattade jag 2006 och jag har faktiskt skrivit små årskrönikor på andra ställen tidigare också, så jag har nog totalt lyckats sammanfatta de fyra-fem senaste åren.
Kent – Tillbaka till samtiden
Det är så väntat det här. Jag tänkte redan innan släppet att jag inte skulle vara så förutsägbar och sätta Kent i topp utan verkligen granska plattan kritisk. Sen fick jag höra den och var helt såld. Tyvärr, det kom ingen bättre platta än Kents Tillbaka till samtiden i år. Bandet gick från sina skramliga gitarrer till ett mer elektroniskt ljud. Det låter fantastiskt och jag lyssnar fortfarande ohälsosamt mycket på plattan. Plats ett till nio på min lista över mest lyssnade låtar under 2007 kommer från Tillbaka till samtiden. Plattan har tio låtar totalt och den tionde låten kommer på plats femton. Det säger väl allt tycker jag.
Silver: Radiohead – In Rainbows
Brons: Arcade Fire – Neon Bible
Kent – Elefanter
Elefanter var den låt jag lyssnade på mest under 2007. Helt perfekt låt med fantastisk trumpet. Tätt efter på listan över mest spelade följer Vy från ett luftslott som är en låt som bara växer och växer.
Silver: Kent – Vy från ett luftslott
Brons: Sahara Hotnights – Cheek to Cheek
Sunshine
Danny Boyle kan inte göra fel i mina ögon. Jag älskar allt den mannen gjort och till skillnad från många tyckare som anser att hans filmer alltid tappar mot slutet anser jag att det håller hela vägen. Den ödesmättade stämningen i Sunshine är helt fantastisk. Ett ödsligt rymdskepp på väg att försöka rädda jorden då solen håller på att slockna. Hela idén är ju bara fantastisk! Som en parentes kan också nämnas att bronsplatsen på denna lista, 28 veckor senare, är producerad av Danny Boyle. Ett lyckat år för den mannen med andra ord.
Silver: Hot Fuzz
Brons: 28 veckor senare
Battlestar Galactica
Världens bästa science fiction-serie börjar närma sig slutet nu. Det är bara en säsong kvar. Serien blir bara vassare och vassare och avslutningen i sista avsnittet på denna tredje säsong var helt otroligt bra!
Silver: Dexter
Brons: Rome
Redaktionen – En blogg från gänget bakom MacWorld
MacWorlds blogg har verkligen hittat en perfekt balans. Den snöar inte in sig på alldeles för tekniska och nördiga grejer utan har en lätt och leksam ton av ett gäng som man märker verkligen brinner för sin sak. Bloggen är dessutom väldigt snyggt designad, uppdaterad ofta och dessutom med mycket bilder. Utöver detta finns det ett grymt forum att fördjupa sig i. MacWorlds webbsatsning är minst sagt verkligen lyckad!
Silver: Elyse Sewell
Brons: Marcus Dunberg
Var ditt 2007 bättre eller sämre än 2006?Personer som röstat: 18
Loading ...
Mina texter skyddade av Copyright © 2006-2010 men om du ber snällt får du säkert citera mig.
Designen är Copyright © 2009 Björn Olsson.
Drivs stolt med WordPress och ligger på Webbstugan. | Logga in - Admin
Inlägg (RSS)
och Kommentarer (RSS).