Steve Jobs 1955-2011

Det var ganska precis tio år sedan, i september 2001, och jag var nyinflyttad i en studentkorridor i Bollnäs. Intill mig bodde Gabbe som precis som jag skulle studera de två kommande åren. En dag i september fick han ett stort paket och när han packade upp innehållet visade det sig innehålla något som verkligen fick mig att hoppa till. En Powermac G4. Silverfärgad och oemotståndlig. Att en dator kunde se så bra ut var helt otroligt för mig! Ungefär här så hittar vi startpunkten för vår vänskap och i tio års tid har vi känt varandra. Mycket har hänt under denna tid. Gabbe är numer gift och har en liten son. Jag är förlovad och vi bor inte speciellt nära varandra. Intresset för teknik och speciellt Apple har varit ett ständigt återkommande samtalsämne i vår vänskap. Därför kändes det ganska självklart att det var Gabbe som hade skickat meddelandet som väntade i min telefon när jag vaknade i morse:

”Steve har gått vidare i natt.”

Steve Jobs, Apples grundare och en man vi har pratat om väldigt mycket har alltså avlidit efter en lång kamp mot cancer. Man kan inte påstå att det var oväntat, men samtidigt är det väldigt chockerande. Utan Steve hade inte Apple funnits. Givetvis dels för att han grundade företaget, men också för att han räddade det från säker konkurs på nittiotalet. I dag är det världens högst värderade företag.

Tack vare Steve Jobs visionära blick så har vi i dag iPods, iPhones, iPad och världens bästa persondatorer i Macintosh. Det råder nog ingen tvekan om Apples inflytande i människors användande av teknik i vardagen. Det är bara att se sig omkring, människor använder Apple-produkter överallt.

Nu går Apple sannerligen in i en ny fas utan mannen som har varit en ikon för hela företaget. Jag kommer verkligen att sakna Steve Jobs.

Om inte Steve Jobs hade räddat Apple i slutet av nittiotalet så hade jag aldrig köpt min första Macintosh den 8 oktober 2004.

Vilken modell? En silverfärgad Powermac G4. Med en tidigare ägare. Gabbe.

Steve Jobs i sitt hem 1982.

Löpning och jag

Ungefär som jag.

”Efter att ha sprungit 15 km i sexminuterstempo är man löpare på riktigt, och då måste man också skriva om det.”

Så skrev Petter i sin blogg för några dagar sedan, riktat till mig. Och visst, han har en poäng. För det är ju så att jag har börjat med löpning. Kombinationen med att passera 30 år, kontorsjobb 40 timmar i veckan och gilla att äta gott inte är den mest lysande kombinationen när det kommer till form och kondition.

Mina nya löpardojor.

För ungefär en månad sedan köpte jag ett par löparskor, Brooks Vapor 9, på Stadium Outlet och invigde dessa sedan med en löpning på 3,23 kilometer. Jag var helt jäkla slut när jag kom hem. Sedan har det dock blivit bättre och de rundor jag sprungit har varit på ungefär 6,5 kilometer, med ett tempo på strax under sex minuter per kilometer (eller lite över tio kilometer i timmen).

För några dagar sedan kändes det extra bra när jag var ute och sprang och det blev en hel del bonuskilometer och när jag flämtande stannade vid min port visade RunKeeper att jag sprungit 15,14 kilometer. Lite över en och en halv mil med andra ord. Jag var (och är fortfarande) sjukt stolt och målet att springa en mil innan året var över hade jag redan krossat, redan den åttonde gången jag sprang.

Dagen efter var inte lika kul, med enorma smärtor i knäna och i högra höften. Dock försvann detta ganska snabbt och redan nästa dag kunde jag ta en runda på över sex kilometer i bra tempo (för att vara mig).

Det totala målet med löpningen är att förlora några kilon och få bättre kondition. Jag tycker redan att jag känner en förbättring i konditionen. Vikten har jag inte kollat än, men den känns nästan sekundär när jag VET att jag kommer i bättre form av löpningen.

Förhoppningsvis får jag vara skadefri och fortsätta förbättra min fysiska form. När sommarens korpspel i fotboll drar i gång vill jag känna mig lätt och snabb med stor ork.

Ni som är medlemmar på RunKeeper, följ mig gärna där.

Förresten. Har ni några bra tips på låtar att springa till? Kommentera gärna!

Kissie

Jag anser mig stå över sånt här. Men ibland kan jag inte låta bli att bege mig ner i gyttjan och gräva runt. Det blir inte så mycket text denna gång, istället konstaterar jag bara att ”bloggstjärnan” Kissie har vimlat. Ena bilden är från hennes litterära mästerverk till blogg, den andra från kultursajten Finest.se. Ni får dra era egna slutsatser:

Kissie har vimlat.

Förlovning

Förlovningsringarna.

Efter lite mer än fem år som ett par förlovade jag och min älskade Tove oss i lördags. Datumet, 15:e januari, står inristat på våra ringar och det är även samma datum som min födelsedag. Så inte nog med att vi firade min 30-årsdag i lördags så firade vi vår förlovning.

Firandet skedde i Askersund där Tove med familj bjudit mig på chokladweekend. Allt vi åt hade koppling till choklad och att säga att livet kändes gott är ett understatement!

Jobb och ännu ett nytt jobb

Man kan lugnt säga att det gick bra på öppningsdagen av Media Markt.

Det har minst sagt varit lite stiltje här i bloggen den senaste tiden. Det beror på att mycket tid och energi gått åt till att jobba. Mycket har hänt sedan jag bloggade sist och det känns som det är dags för en uppdatering av mitt liv.

Fram till öppningen var det full fart på Media Markt. Varor skulle fyllas på och lagret var smockfullt av alla tvättmaskiner, spisar etc. som gick på kampanjerbjudande. Tillsammans med Jessica fick jag ett roligt uppdrag i att fotografera alla i personalen. Dessa bilder sitter nu i entrén för alla besökare att se.

Öppningen av Media Markt Örebro blev en dundersuccé. Den 27 maj öppnade vi klockan 05:30 och den dagen jobbade i över arton timmar. Försäljningsmässigt slog vi sverigerekordet med stor, stor marginal och var t o m uppe och nosade på europarekordet. Jag kan verkligen förstå att folk handlade som galningar då vi hade helt fantastiska öppningserbjudande och jag själv handlade prylar för en hel del tack var en vän som handlade åt mig. Vid slutet av dagen var jag stolt ägare av: Samsung 40″ LCD-TV (full HD), Playstation 3, Western Digital-hårddisk och en tvättmaskin. Det var en mycket nöjd och trött Björn som ramlade i säng runt tolvtiden.

Dagen efter vår enorma öppningsdag satte jag mig på tåget till Hallsberg för anställningsintervju. Jag hade sökt ett vikariat på ett år som informatör på Hallsbergs kommun och var en av de fyra kallade. Intervjun gick mycket bra trots den otroligt hektiska dagen innan. Veckan efter fick jag ett samtal och erbjudande om tjänsten så den första september börjar jag jobba som informatör i Hallsberg. Det känns otroligt roligt att få komma ut i arbetslivet och jobba med det jag pluggar inom. Eftersom jag har ett års studier kvar innebär det att jag kommer ta studieuppehåll med förhoppningen om att aldrig mer plugga och att detta kommer leda till fler framtida jobb. Det innebär också lite sorgligt att jag kliver av min tjänst som bildredaktör för Lösnummer.

Nu när det lugnat sig lite hoppas jag på ett jämnare flöden av uppdateringar här. På återseende!

Vår blir sommar

Våren går över till sommar.

Vi rusar verkligen mot sommaren och dagarna blir bara varmare och varmare. Det känns fantastiskt skönt, ungefär som att man tinar upp. För min del har denna senvår inneburit väldigt mycket jobb på Media Markt. Butiken öppnar 27 maj och det är en hel del att göra när man startar med 5000kvm tom butik som ska fyllas. Jag får givetvis inte avslöja så mycket om hur butiken ser ut och blir innan vi öppnar, men jag är övertygad om att det kommer bli en dundersuccé, trots eller på grund av, att största konkurrenten ligger alldeles intill. Elgiganten that is.

Allt detta jobbande har gjort att jag inte hunnit med skolan, Lösnummer, denna blogg eller livet i allmänhet så mycket som jag vill. En lärdom att dra från detta är att det kanske inte är ultimat att jobba heltid samtidigt som man studerar heltid. Hursomhelst kommer det aldrig vara så jobbigt och intensivt i framtiden som det varit nu och jag överlever ju och har hälsan i behåll. Alltid något att glädjas åt.

Är min bild årets Lösnummer-bild?

Mitt bidrag till Årets bild.

Jag skrev tidigare om att jag tänkte vara med i Lösnummers tävling för Årets bild läsåret 2009/2010. Bilden ovan, på sjukhuset, blev mitt bidrag till tävlingen och från och med idag kan man vara med och rösta. Tävlingssidan hittar man här och min bild är bild nummer två. Skicka gärna ett mail till tavling@losnummer.se och rösta på min bild (eller någon annan, om ni tycker den är bättre). De som är med och röstar kan vinna priser från Lösnummer.

Help me, Obi-Wan Bloggläsare. You’re my only hope.

Svanutflykt

Svanar vid Tysslingen

Svanar vid Tysslingen

Det var lerigt och kallt men ändå en riktigt häftig upplevelse. Tillsammans med Toves far Claes åkte jag och Tove till Tysslingen för att titta på de tusentals svanar som samlas där varje år. Det var fullt med vita fåglar och ett högljutt chatter i luften. Givetvis följde kameran med och dokumenterade svanarna.

flickr: Svanbilder från Tysslingen.

Trevliga tisdag

Kent på Conventum Arena.

Det har varit en händelserik vecka där tisdagen peakade i aktivitet. Dagen inleddes med att jag åkte till Media Markts tillfälliga kontor för anställningsintervju. De håller på att bygga ett stort monster till butik ute till Marieberg och jag hade sökt extrajobb där. Det var en intervju som tog cirka 25 minuter och kändes riktigt bra. Sedan åkte jag in till stan, tog ny körkortsbild (Äntligen, ni ska få se före och efter när mitt nya körkort dyker upp) och köpte två smörgåstårtsbitar för mig och Tove att mumsa på.

Väl hemma igen blev jag efter några timmar uppringd av Media Markt och erbjuden en tjänst där från och med april och framåt. Jag bad om ett dygns betänketid för att få diskutera med Tove innan jag svarade ja, något jag sedan gjorde dagen efter. Så detta innebär att jag nu har ett nytt jobb och det känns riktigt spännande och kul att få testa något nytt.

Tisdagkvällen avrundades med Kent-konsert i Conventum Arena och det var ett mycket uppsluppet och glatt Eskilstuna-band som äntrade scenen denna kväll. Det var en bra konsert men inte fantastisk och jag saknade ett gäng bra låtar från senaste plattan. Det är svårt att förstå hur de kan hoppa över kanonlåtar som Ensamheten och Vals för Satan (din vän pessimisten). Avslutningen med Mannen i den vita hatten var helt otroligt bra och det är verkligen en magisk låt som inte varit annat än fantastisk de gånger jag sett den live.