När jag köpte min nya Mac öppnade sig en helt ny värld. Windows! Inte för att jag tycker att Windows är fantastiskt, tvärtom. Windows har dock en fördel mot Mac OS X och det är att det finns massa spel till det operativsystemet. Hittills är det praktiskt taget allt jag använt min Windows Vista-partition till. FIFA 07 installerades för cirka en vecka sedan och det stod snabbt klart att det var en rejäl skillnad i jämförelse med PSP-versionen jag har spelat tidigare. Jag hade stor nytta av alla timmar jag suttit och nött med spelet på PSP:n då kontrollen var praktiskt taget densamma i PC-versionen (förutsatt att man inte spelar med tangentbord).

Igår när Tove var ute och drack öl med sin broder Fredrik installerade jag ett av årets mest hypade spel, Bioshock. Jag satt ensam i mörkret när äventyret med den störtade flygplanspassageraren som kommer till undervattensstaden Rapture började. Bioshock är ett otroligt snyggt och läskigt spel. Det är nog extra läskigt för någon som är van att spela sportspel som jag att plötsligt gömma sig i skuggorna samtidigt som drogade Rapture-innevånare försöker ta livet av en. När Tove kom hem från krogen satt vi tillsammans och var uppjagade framför skärmen.

”Big Daddy” och en kille som vilar lite.

Det som också imponerade med spelet var musiken och dialogen. När en bad guy närmar sig börjar läskig musik spelas och min puls framför datorn ökar som på beställning. Spelet har en skönt sliten 50/60-talskänsla med halvtrasiga jukeboxar som spelar musik från den tiden (att höra Beyond the Sea i en övergiven hotellobby flera hundra meter under vattnet är rätt läckert) samt blinkande neonskyltar. Hela staden är verkligen i förfall och speltillverkarna har verkligen lyckas skapa en otrolig känsla.

Ikväll kanske jag tar mod till mig, tar Tove i handen, och beger mig ner på djupet till Rapture igen. Först måste jag nog ta lite lugnande tabletter.