Taggad: wayne rooney

Manchester United

Manchester Uniteds säsong 2014/2015

Förra säsongen var den största bedrövelse jag upplevt under mina tjugo år som Manchester United-supporter. Sir Alex Ferguson gick som bekant i pension och som hans ersättare kom David Moyes in. Det gick käpprätt åt skogen och bristerna i truppen och hos Moyes blev smärtsamt uppenbara. Men Moyes fick sparken och denna säsong kom karismatiska Louis van Gaal in. Nu skulle det väl ändå bli bättre?

Visst har det blivit bättre. Manchester United slutade på en fjärdeplats och ska till sensommaren kvalspela om en plats i Champions League. Rent spelmässigt har det också sett bättre ut. Men, det har också under långa stunder sett lika tråkigt ut som under David Moyes. Det har varit en rätt konstig säsong. Under en längre period vann Manchester United match efter match utan att riktigt förtjäna det. Spelet såg statiskt och fantasilöst ut. Det var dock skönt att ha van Gaal vid sidan av planen och han kunde till skillnad från David Moyes göra försök till att förändra spelbilden. Louis van Gaal har inte heller haft ovanan som Moyes hade att påstå att spelet såg bra ut eller att spelarna var bra när alla med någorlunda syn och fotbollsintresse kunnat se att så inte är fallet.

Skadeproblemen var inledningsvis enorma för Manchester United vilket ledde till laguppställningar i formationer som var mer anpassade efter vilka som inte återfanns i sjukstugan än hur Louis van Gaal ville spela fotboll. Särskilt backlinjen var extra hårt drabbad och i början av säsongen spelade United med en fembackslinje där Ashley Young och Antonio Valencia var wingbacks. Det såg inte alls bra ut.

Louis van Gaal tog över efter Sir Alex Ferguson.
Louis van Gaal tog över efter Sir Alex Ferguson.

Efter en lång period med tråkigt spel lossnade det till sist när Manchester United gick in i den absolut svåraste perioden av matcher på vårkanten. Tottenham blev krossat av ett spelglatt, kvickt och spelförande Manchester United. De ljusblå grannarna och fjolårsmästarna, Manchester City, fick rejält på däng också och likaså Liverpool där Juan Mata gjorde vad som förmodligen är årets mål (i konkurrens med Ángel Di Marías lobbmål mot Leicester.) Äntligen kände jag vi igen det gamla Manchester United och även om det har funnits problem i slutet av säsongen, som att koncentrationen tycks tappas i slutet av matcherna, och att allt verkar falla ihop utan Michael Carrick, så ger detta oss en ledtråd om var Manchester United är på väg.

Målvakt

För andra säsongen i rad så var Manchester Uniteds bästa spelare målvakten. David De Gea var helt fenomenal och nu ser det ut som att han, som väntat, försvinner till den spanska huvudstaden. Det är otroligt tråkigt att ligans bästa målvakt och Uniteds bästa spelare försvinner men det går det absolut att ha förståelse för. De Gea är född i Madrid, han har sin familj där och inte allra minst sin popstjärneflickvän Edurne bor där.

David De Gea har varit spektakulär för Manchester United de senaste två-tre säsongerna. Någon målvakt med vassare reflexer än honom har inte gått att hitta på de brittiska öarna och utan De Gea hade Manchester United inte haft någon möjlighet att spela i Champions League den kommande säsongen. Han har utan tvekan stått för en hel del av de poäng som Manchester United plockat denna säsong. Ett sent exempel är den fantastiska räddningen i friläget mot Crystal Palaces Glenn Murray. David De Gea kan mycket väl vara den bäste reflexmålvakten i världen för tillfället. Samtidigt som De Gea hyllas med all rätt så är jag lite mindre övertygad om hans förmåga att styra en backlinje. Det är ingen hemlighet att Manchester Uniteds backlinje har sett minst sagt svajig ut denna säsong. Det är inte heller speciellt konstigt med tanke på hur många ordinarie spelare som bytts ut i den backlinjen samt hur stora skadebekymmer backlinjen haft. Samtidigt tror jag att att backlinjen har kunnat ”satt” sig snabbare med en mer rutinerad målvakt som kunnat stötta och styra sina backar mer. Motsatsen till De Geas förutsättningar denna säsong måste vara Thibaut Courtois som kommit in i ett Chelsea med ligans tveklöst mest stabila backlinje. Courtois lär inte behöva säga varken hit eller dit till sin backlinje som är ett självspelande piano. Dessutom utan de skadeproblem som Manchester United har haft.

David De Gea har varit ligans bästa målvakt för andra året i rad.
David De Gea har varit ligans bästa målvakt för andra året i rad.

Vad finns bakom David De Gea då? Víctor Valdés avslutade sin karriär i Barcelona med en svår knäskada och stod helt plötsligt utan klubb och utan bra förhandlingsutgångspunkt. Louis van Gaal bjöd in honom att träna med klubben och i januari kritade han på ett artonmånaderskontrakt för Manchester United. Det är svårt att uttala sig om Valdés form då vi knappt fått se honom spela för Manchester United. Det blev ett inhopp när De Gea skadade sig och där kunde Valdés inte göra mycket åt det mål som Blackett styrde förbi honom. I säsongens sista match, Mot Hull, fick Valdés spela hela matchen och varvade hårresande misstag (som ledde till två mål som tack och lov dömdes bort), med fantastiska reaktionsräddningar. Min spontana reaktion på Victor Valdés är att han inte bör få chansen som förstemålvakt utan att klubben bör satsa på någon mer säker och dominant i luftrummet.

Chelseas Petr Čech, det bästa alternativet om De Gea lämnar United.
Chelseas Petr Čech, det bästa alternativet om De Gea lämnar United.

Det har pratats en hel del om Tottenhams Hugo Lloris. Det gjorde det även innan David De Gea kom till klubben och Lloris spelade i Frankrike. Lloris skulle kunna vara en mycket bra ersättare, men min favorit att se istället för De Gea är Petr Čech. Čech är en av ligans, och kanske världens, bästa målvakter. Tyvärr har han sett sig petad av Thibaut Courtois hela säsongen. Inte på grund av bristande form utan helt enkelt för att Courtois är mycket yngre och helt klart Chelseas nummer ett för minst tio år framöver. Petr Čech har spelat i Premier League under lång tid, är ruskigt bra och kan dessutom ha många bra år framför sig. Han är 33 år nu och håller han sig i bra form kan han spela fram till kanske 38-39 år. I jämförelse så var Edwin van der Sar 35 år när han kom till Manchester United och anses nog efter sin tid i klubben vara modern tids näst bästa målvakt i Manchester United. Jag har ett vagt minne av att van der Sar till och med blev framröstad som den bäste någonsin i klubben, men det handlar ju om historielöshet då det givetvis är Peter Schmeichel som är ohotad etta.

En till anledning till att jag är svag för Čech är att jag gillar spelare som visar sig ha andra intressen än fotboll (eller annan sport, tv-spel eller att boxas i köket). Petr Čech är trummis, lägger upp videoklipp på sin YouTube-kanal när han trummar till andra låtar och verkar överlag mycket sympatisk. Han har själv sagt att han aldrig varit så nervös som när uppträdde live med sitt band Eddie Stoilow på en stor tjeckisk musikfestival. Detta kommer alltså från en målvakt som spelat två Champions League-finaler. Det är nästan lite gulligt.

Backlinje

Det har varit otroligt svajigt i Manchester Uniteds backlinje och det är väldigt tydligt att erfarenheten och ledarskapet som försvann med Nemanja Vidić, Rio Ferdinand och Patrice Evra saknas enormt. Om jag inte är helt ute och cyklar så är den mest erfarne och äldste backen Jonny Evans och han har inte varit något annat än katastrofal, skadad och avstängd. Varenda gång Evans har varit nära bollen har jag varit nervös och väntat mig misstag. Den där avstängningen för att han ska ha spottat mot en motspelare, som det faktiskt verkar att han är skyldig till, kom ganska välkommet. Det krävs inte alltför mycket gissning för att tro att han försvinner till nästa säsong. Det har pratats om att både Tottenham och Everton ska vara intresserade av Evans. Varför vet jag inte, men varsågoda, ta honom!

Just skador har varit ett genomgående tema i Manchester Uniteds backlinje. Nyförvärvet från Southampton, Luke Shaw, har haft stora problem med skador under säsongen och det har varit ojämnt med speltid för honom. Under försäsongen anklagades dessutom Shaw för att vara i dålig form av van Gaal. Det kändes lite hårt att välkomna Shaw på det sättet, men det kan också ha varit ett sätt att få ner honom på jorden och att inse att det är hårt arbete som gäller för att ta plats i Manchester United. I en början var jag lite orolig att Shaw skulle visa samma dåliga attityd som Wilfried Zaha gjorde när han kom till klubben. Det är något oroande med engelska spelare som slår igenom tidigt och vad detta gör med deras attityd. Efter denna säsong så är jag inte det minsta orolig. Visst, Shaw har spelat lite och plågats av skador, men när han har spelat har det sett riktigt bra ut. Luke Shaw är snabb, bollsäker, och dessutom en fröjd att se när han ångar på nerför vänsterkanten i anfall. Om det blir bukt med skadorna så kommer han att vara en kanonspelare för Manchester United under en lång, lång tid. Och i det engelska landslaget också.

Luke Shaw har tampats med skador, men sett mycket bra ut när han har spelat.
Luke Shaw har tampats med skador, men sett mycket bra ut när han har spelat.

Backlinjens andra nyförvärv, Marcos Rojo, bråkade i Benfica för att få göra flytten till Manchesters röda lag. Under VM spelade han vänsterback för det argentiska landslaget, men fungerar lika bra som mittback. Även Rojo är en härlig spelartyp med full fart framåt. Det är dock den typ av mittback som skulle behöva en mer rutinerad och ”klok” mittbackskollega intill sig. I bland har han varit ute och vimsat och gått bort sig, men han är samtidigt riktigt bra på att kämpa sig tillbaka och försöka gottgöra sina eventuella positionsmissar. Även Rojo har varit skadedrabbad under säsongen vilket har varit mycket tråkigt. Han skulle ha behövt att få spela mer regelbundet. När (om?) Manchester Uniteds backlinje får in lite fler backar och får bukt med skadeproblemen så kan Rojo mer agera backup för vänsterbacksplatsen, eller rent av konkurrera med Shaw om den. Helt plötsligt skulle då den positionen kunna bli en av klubbens starkaste!

Någon som verkligen inte ska spela ytterback är Chris Smalling. Vi har under de gångna säsongerna fått se honom vikariera på en högerbacksplats, men där hör han verkligen inte hemma. Smalling är en mittback, men känns inte för min del som en given startspelare. Det har varit en konstig säsong för Chris Smalling. Verkligen upp och ner. På slutet av säsongen har han varit helt lysande, mycket positionssäker och stark i dueller. Dessutom har han lyckats att göra fyra mål denna säsong (och två i samma match)! Kul för den gode Chris. Det fanns dock en tid då jag gärna givit bort honom för ett Happy Meal. Innan sin lysande säsongsavslutning har han varit rentav korkad på planen. Det absolut mest lysande exemplet på detta är givetvis utvisning mot Manchester City som med stor sannolikhet kostade Manchester United segern. Först hoppar han i vägen för målvakten som ska försöka skicka i väg bollen och sedan står han för en huvudlös (speciellt om man redan har ett gult kort) tackling som genererar gult kort nummer två. Tack och hej Smalling. Där och då ville jag aldrig mer se honom spela för Manchester United. Smalling har dessutom vad som kan vara ligans sämsta passningsspel (nej, jag har inte tittat på någon statistik för detta). Det är nästan fascinerande hur en välbetald fotbollsspelare i en proffsklubb kan vara så dålig på att med foten skicka i väg en boll som ska nå en medspelare. Det usla passningsspelet ser fortfarande uselt ut trots uppsvinget i spelet överlag på sistone. Ska Smalling vara kvar i klubben då? Ja, det tycker jag, men bara som backup eller med hård konkurrens från andra backar.

Chris Smalling har spelat riktigt bra mot slutet av säsongen.
Chris Smalling har spelat riktigt bra mot slutet av säsongen.

En annan back som tyvärr inte lyft sig särskilt mycket och under hela sin Manchester United-karriär har haft problem med skador är Phil Jones. Det såg så lovande ut när han kom till klubben. Ung, lovande, stort hjärta, lite ointelligent och oslipad i kanterna men nog skulle det bli en världsback av honom. Efter ett gäng säsonger under bältet ser det ungefär likadant ut. Det är inget jättefel på Phil Jones, men han är fortfarande oslipad och står för korkade satsningar som ofta leder till att han skadar sig själv. Förhoppningsvis kan han få ett uppsving likt det sena uppsving som Smalling fått och förhoppningsvis kan det bli bättre med skadeproblemen som han har brottats med under hela sin United-karriär. Jones bidrag till klubben känns nuförtiden mer som att den är av den humoristiska karaktären. Det är ett otal roliga miner som han stått för under åren och ett av de senaste roliga exempel är på det sätt han halkade fram över planen mot Arsenal och avslutade med att liggande tackla Giroud och bollen med huvudet. Stor komik!

Phil Jones gör allt vad han kan för att nå bollen.
Phil Jones gör allt vad han kan för att nå bollen.

Som backuper till mittbackarna har Paddy McNair och Tyler Blackett fungerat under säsongen. De två ungdomarna har blandat bra insatser med mindre bra, men det känns som att de båda kan ha en bra framtid inom toppfotbollen. Inledningsvis trodde nog de flesta att det var Blackett som var den stora talangen av de två. Han spelade många matcher under försäsongen och den tidiga säsongen när Manchester United hade en skadelista av modell väldigt lång. Blackett var riktigt bra emellanåt men efter ett misstag mot Leicester där han blev utvisad och orsakade en straff hade han svårt att komma tillbaka in i laget på samma sätt igen. Istället fick Paddy McNair chansen och tog den bra. McNair har för sin ringa ålder spelat riktigt bra, vinner dueller och tycks vara mer spelintelligent än både Blackett och Phil Jones. Han gjorde dessutom en strålande insats som högerback mot Cambridge och var likt Luke Shaw en fara offensivt där han rusade upp och ner längs med högerkanten. Annars så har högerbackspositionen mest varit en sorglig historia denna säsong.

Klubbens mest (enda?) naturliga högerback Rafael har precis som nästan alltid varit skadad. Det håller helt enkelt inte med att bara ha honom tillgänglig för den positionen och han aldrig är i tillräcklig form för att kunna spela. När han väl har spelat har han blandat bra med dåligt. Rafael kan göra fantastiska mål och har fart i benen men står samtidigt för korkade tacklingar som leder till skador, kort och straffar. Den här säsongen har istället Antonio Valencia spelat som högerback. Han har varit allt annat än bra. Dels har Valencia verkligen ingen känsla för positionsspel, dels har han ett uruselt inläggsspel och är dessutom feg när han springer upp i anfall. Hur många gånger har vi inte behövt titta på den tragedi som varit att se Valencia rusa upp för kanten, sedan dunka en inlägg på närmaste försvarande back? Eller, kanske ännu oftare, Valencia rusar nerför kanten, gör en tam fint, försöker se ut som att han vill spela bollen offensivt och slår sedan en alibipassning hemåt igen. Och så får Manchester United börja om. Högerbacksplatsen är verkligen en av de positioner som känns mest akut att förstärka inför den kommande säsongen.

Det har pratas en del om Nathaniel Clyne från Southampton. Det blir givetvis en förbättring mot de alternativ som finns på den positionen just nu. Även Dani Alves från Barcelona har nämnts. Det är givetvis inget framtidsnamn med sina 32 år, men det är en kvalitetsspelare helt klart. Jag har dock ruskigt svårt för Alves och hans teatraliska sida. Detta ständiga hånleende mot domare när domslut går mot honom avskyr jag också. Vi kan dock vara säkra på att högerbackspositionen är en position som van Gaal kommer att prioritera under sommarens övergångsperiod. Ett möjligt alternativ är att ge Reece James från klubbens ungdomsakademi fler chanser. Under försäsongen i USA var James riktigt bra, men sedan gick det inte riktigt lika bra när säsongen väl kom i gång. Han får nog i slutändan rikta in sig på en plats på bänken bakom ett mer rutinerat alternativ.

Mittfält

Det har varit en rätt konstig säsong för mittfältarna i Manchester United. Michael Carrick har varit tillbaka i gammal god form efter att under fjolårets misslyckade säsong varit utskälld och sedd som föredetting. I år har han styrt mittfältet och spelat klokt och passningssäkert. Carrick har från sin defensiva mittfältsposition hållit ihop Manchester United. Givetvis har han drabbats av skador också och skillnaden har varit påtaglig när han har varit borta. Spelet har genast blivit lidande och det är tydligt att detta är en position som behöver stärkas upp.

Inför den här säsongen kom Daley Blind från Ajax till United och han fungerar som en defensiv mittfältare också. Jag gillar Blind, men det är skillnad på Blind och Carrick helt klart. Blind kan komma att vara nyttig i Manchester United många säsonger framöver, men i ett United tillbaka i toppen har jag svårt att se att han skulle ta en plats i startelvan. Daley Blind kan dock också spela som vänsterback och har faktiskt gjort det riktigt bra de matcher han har fått spela där. Det finns kritik mot Blinds brist på snabbhet och denna kritik är ständigt återkommande. Jag kanske är blind (pun intended), men jag håller faktiskt inte med. Givetvis är han inte lika snabb som klubbens snabbaste spelare. Långtifrån. Men jag tycker inte han är så långsam som kritiker vill göra gällande.

Klubbens spanska mittfältskompanjoner Ander Herrera och Juan Mata har också haft en underlig säsong. Ander Herrera har hyllats, med all rätt, väldigt mycket på sistone. Han är otroligt effektiv i sina skott på mål, galet passningssäker och verkar dessutom vara sympatisk och brinna för klubben. När man tänker tillbaka på början av säsongen är det rätt anmärkningsvärt att Herrera var mer eller mindre utfryst av Louis van Gaal. Tack och lov har Herrera tagit chansen storstilat när han kommit tillbaka i laget. Samarbetet med Mata har också fungerat mycket fint.

Juan Mata har spelat en hel del som högerytter och trots att det inte alls fungerade förra säsongen så har det klickat betydligt bättre denna säsong. En stor anledning till det är nog samarbetet med Herrera. Båda spelarna hittar varandra mycket fint och van Gaals spelidé tycks passa betydligt bättre än Moyes spelidé (vad det nu var för spelidé? Mycket inlägg?). Visst, Mata har inte varit lysande hela säsongen, men det har varit stor skillnad mot den förra säsongen. Inledningen på Juan Matas säsong var dock svag och han var petad under perioder. Det pratades till och med om att han skulle säljas. Tack och lov är det rykten som har tystnat. Juan Mata är definitivt en av mina favoritspelare i klubben och det beror inte enbart på spelet på planen utan på att han dessutom verkar vara en trevlig och intelligent person. En anti-Rooney. Gör man dessutom ett superläckert cykelsparksmål mot Liverpool så är det ett extra plus.

Juan Mata gör säsongens mål mot Liverpool.
Juan Mata gör säsongens mål mot Liverpool.

Två av fjolårssäsongens mest utskällda spelare har verkligen lyft sig denna säsong: Ashley Young och Marouane Fellaini.

Fellaini blev David Moyes enda nyförvärv under det första övergångsfönstret och något mer utskällt nyförvärv får man leta efter. Dels blev Fellaini dyr. Onödigt dyr då det visade sig att klubben hade kunnat få honom för en betydligt billigare peng om de hade agerat tidigare. David Moyes försökte spela Fellaini i rollen som defensiv mittfältare vilket inte alls fungerade då Fellaini var alldeles för osäker med bollen och dessutom förlorade praktiskt tagit alla närkampsdueller han ställdes inför. Denna säsong har van Gaal spelat Fellaini i en mycket mer offensiv roll. Nästan som en släpade anfallare. Det har fungerat mycket bättre. Fellaini är fortfarande en klumpeduns utan finess och det enda som egentligen utmärker honom spelmässigt är hans fantastiska förmåga att ta ner bollen på bröstet. Han har vunnit betydligt fler dueller den här säsongen och har blivit en targetspelare mycket mer som man kan tjonga bollar på när man letar ett sent mål. Det har dessutom blivit en del mål från den store belgaren vilket är kul. Innan övergångsfönstret stängdes var det tydligt mycket nära att Fellaini skulle försvinna till Napoli, men en skada satte stopp för det. Tack och lov utnyttjade Fellaini sin sista livslina och höjde sitt spel. Jag tror däremot inte att Fellaini går en särskilt ljus framtid till mötes i United och när van Gaal fått den startelva han vill ha kommer nog inte Marouane Fellaini finnas kvar i den. Men som en komplementspelare och något att byta in i slutet av matcher kan han absolut fungera som.

Ashley Young har också tagit sin förmodade sista chans i Manchester United. I början av säsongen spelade Young vänsterwingback på grund av skador i backlinjen. Det var ingen vidare syn om sanningen ska fram. Särskilt om man ser till defensiven. Då har det tack och lov sett betydligt bättre ut när Young har fått spela i sin naturliga position som vänsteryttermittfältare. I slutet av säsongen har Young till och med varit bland de absolut bästa spelarna i truppen med vassa inlägg och passningar. Vem hade trott på denna utveckling vid samma period i fjol? Och vem hade trott att Ashley Young skulle peta (med all rätt) Ángel Di María vid denna period i fjol? För exakt så är det.

Ángel Di María har haft en tung säsong.
Ángel Di María har haft en tung säsong.

Di María köptes in i början av säsongen och blev Premier Leagues dyraste spelare någonsin. I ett trögt och idéfattigt Manchester United kom Di María in med fart och spellust. I sina första matcher var han lagets bästa spelare och stod dessutom för några vassa mål och massa viktiga assist. Lobben över Schmeichel (det känns underligt att skriva så, men det är alltså sonen jag syftar på) i Leicester var ett helt superbt mål och det verkade vara klokt investerade pengar att köpa in den tunne argentinaren. Sedan hände något och Di María tappade praktiskt taget allt. En del menar att han inte trivs med klimatet i Manchester och att inbrottet i hans hus påverkade honom så pass att han helt tappade formen. Själv har jag ingen aning om varför det gått så mycket utför. Klart är i alla fall att Di María har haft svårt mot tuffare försvarare, tappat mycket boll och dessutom slagit många felpassningar. Om man helt och hållet förlitar sig på statistik så har det varit en bra säsong för Ángel Di María, men ingen som sett honom spela kan påstå detta på riktigt. På slutet har han nästan helt och hållet fått nöja sig med inhopp, och han har inte briljerat i dessa inhopp. Röster höjs för att Manchester United ska göra sig av med honom och försöka tjäna in de pengar som de pungat ut med. Paris Saint-Germain nämns som ett möjligt alternativ. Eller en retur till spanska ligan. Det är svårt att svara på vad som är bästa lösningen. Kvalitén finns helt klart i Di María och han har ju till och med visat upp den för Manchester United. Allt hänger på hans inställning och om han har möjlighet att höja sig igen. Jag hoppas att Ángel Di María finns kvar i Manchester United den kommande säsongen och att vi kan få se den skicklighet han besitter. Om Di María hittar formen kan det göra skillnaden mellan en tredje- och en förstaplats.

En annan kvick ytter som har haft det svårt denna säsong är Adnan Januzaj. Efter att ha varit fjolårets praktiskt taget enda ljusglimt har han inte kunnat följa upp den succén. Förväntningarna var helt annorlunda när han denna säsong, med Ryan Giggs ikoniska nummer 11 på ryggen, skulle fortsätta sin succé. Det har blivit några inhopp och enbart små anledningar till glädje här och där. I säsongens sista match fick han komma in tidigt då Di María gick ut skadad, men Januzaj kunde inte påverka matchen nämnvärt. Det har pratats om en eventuell utlåning den kommande säsongen, och det kan nog vara klokt. Kontrasterna mot den förra säsongen är dock talande då det ryktades om att Manchester United tackade nej till ett monsterbud från Paris Saint-Germain. Nu kanske det blir en utlåning till ett lag som Southampton eller Sunderland för Januzaj.

En mittfältare och klubblegendar som försvann redan i Januari är Darren Fletcher. Efter att i början av säsongen blivit utsedd till vicekapten gjorde inte Fletcher någon United-fan särskilt glad med sitt spel under säsongens första halva. Darren Fletcher var långsam och felplacerad under praktiskt taget alla matcher sorgligt nog och det var tydligt att hans tid i Manchester United var räknad. Så gode Darren försvann till West Bromwich Albion, blev direkt utsedd till lagkapten och verkar hittat tillbaka till ett bättre spel igen. Det mest imponerande och glädjande med Fletcher är att han kommit tillbaka efter sin sjukdom som hållit honom borta från fotbollsplanen så länge. Jag tror att de flesta Manchester United-fansen kommer att ha ett positivt minne av Darren Fletcher.

Anfall

Vem hade trott att anfallet skulle vara Manchester Uniteds svagaste lagdel denna säsong. Kvar från fjolåret fanns Robin van Persie, som förvisso svalnat sedan sin fantastiska debutsäsong. Wayne Rooney, som när han är på spelhumör har varit en målgaranti, fanns också givetvis kvar. Och denna duo toppades med en tidigare mycket vass Radamel Falcao, som nu var tillbaka efter en knäskada. Bakom dessa tre superanfallare fanns mycket lovande James Wilson som på sin debut för Manchester United (tack Ryan Giggs), gjorde två mål.

Danny Welbeck försvann till Arsenal på övergångsfönstrets sista dag (i samma veva som Falcao blev klar) och Chicharito blev utlånad till Real Madrids bänk istället för Manchester Uniteds dito. Så här i efterhand, då det är lätt att vara efterklok, kan man fråga sig om inte Welbeck och Chicharito skulle ha gjort mer nytta i Manchester United än Robin van Persie och Radamel Falcao. Om det är något som anfallet har saknat denna säsong så är det hastighet och skärpa framför målet. Falcao mäktade bara med fyra mål på hela säsongen och det är tydligt att skadan har satt sina spår i honom. Tack och lov så var Falcao bara en utlåning och Manchester United kommer inte att göra det lånet till en permanent övergång. Falcao verkar dock vara sympatisk och all lycka till honom, men det är uppenbart att han inte är svaret på Manchester Uniteds anfallsproblem.

Det blev bara en säsong och fyra mål i Manchester United för Falcao.
Det blev bara en säsong och fyra mål i Manchester United för Falcao.

Ungefär samma sak kan sägas om Robin van Persie. Han har glimrat till några fåtal gånger under säsongen, men klart är även där att han inte är samma spelare som sir Alex köpte från Arsenal. Det har surrats en hel del kring van Persie på sistone där Juventus har nämnts som en möjlig klubb att gå till. Det känns dock tveksamt då en van Persie på dekis borde få svårt att ta en plats där. De mest troliga alternativen torde vara en flytt till ett land som Qatar för att håva in de sista, stora, slantarna. Eller så stannar han en säsong till och ställer in sig på att agera komplementspelare till eventuella nyförvärv.

Kapten Rooney har inte heller gjort många glada, särskilt inte i slutet av säsongen. Vad som är klart är dock att han är klubbens bäste anfallare, men i den formsvaga konkurrensen säger inte det särskilt mycket. Under perioder av säsongen fick Rooney spela som mittfältare och gjorde det smärtsamt tydligt att det inte var en position vi bör se honom på igen. Anfallets uselhet tydliggjordes av att Rooney vann klubbens interna skytteliga med 14 mål. Det är den lägsta siffran för en ”skyttekung” i Manchester United sedan säsongen 1981-82. Om en klubb vill vara med och hota i toppen av Premier League så duger det inte med så tandlösa anfallare som Manchester United har haft denna säsong. Det håller inte att Wayne Rooney ska vara den enda anfallaren av någorlunda kvalitet. Det behövs helt klart en ny toppanfallare in i klubben och vem denna person är känns inte solklart. Vilka finns tillgängliga och villiga att flytta? Ingen aning. Tottenhams Harry Kane? Kommer aldrig att ske.

Framtiden

Hur det kommer att gå nästa säsong hänger väldigt mycket på vilka spelare som kommer in samt vilka som försvinner. Det känns ytterst tveksamt att United kommer att vinna ligatiteln nästa år då det är ett rejält nybygge av truppen som, fortfarande, ligger framför Louis van Gaal. Det räcker inte bara med att köpa in stora namn, det har Ángel Di María och Falcao visat, utan det behövs spelare som kan förstå och anpassa sig till Louis van Gaals filosofi.

Ett nyförvärv som redan är klart till nästa säsong är Memphis Depay. Den gångna säsongen ska den unge holländaren totalt dominerat den holländska ligan och är både målfarlig, han vann skytteligan på 22 mål, samt snabb som en vind. Jag är väldigt exalterad över att få se Memphis i Manchester United, även om van Gaal försöker lugna förväntningarna på honom genom att säga att han behöver tid. Visst kan han behöva tid, men oj vad lovande han verkar!

Memphis Depay efter ett mål i förra sommarens VM.
Memphis Depay efter ett mål i förra sommarens VM.

En annan snabb ytter det pratats en hel del om på sistone är Gareth Bale. Det verkar som att en övergång till Manchester United var hyfsat nära den sommaren han istället valde att gå till Real Madrid. Nu har walesaren spenderat två säsonger i den spanska huvudstadsklubben och på sistone har han inte varit en populär spelare hos Madrid-fansen. Tongångarna skulle med stor sannolikhet vara annorlunda i Manchester och det vore riktigt kul att se Bale i den röda tröjan nästa säsong. Kommer det att ske då? Ja kanske. Det är givetvis en enorm övergångssumma som skulle krävas, men om någon klubb har råd att köpa loss Bale så är det Manchester United.

Mer prioriterade positioner på planen bör vara backlinjen och det defensiva mittfältet. En tidig följetong under säsongen har varit Mats Hummels vara eller inte vara i Borussia Dortmund. Den sista svängen kring den tyske backen ska nu vara att han ska stanna i Dortmund. Det vore väldigt synd då det behövs en rutinerad världsback i Manchester United. Om det nu inte blir Hummels så är jag övertygad om att någon annan ersättare kommer in. Det finns dock inte ett överflöd av världsbackar, men förhoppningsvis kan herr Woodward gräva fram någon ur bakfickan. Nicolas Otamendi har det ryktats en del kring. Jag kan inte påstå att jag sett Valencia-backen spela, men folk verkar vara positivt inställd till honom.

İlkay Gündoğan, skadedrabbad mittfältare från Borussia Dortmund.
İlkay Gündoğan, skadedrabbad mittfältare från Borussia Dortmund.

Hummels lagkamrat i Borussia Dortmund, İlkay Gündoğan, har ryktats vara på väg till Manchester Uniteds mittfält. Det känns långtifrån som en klockren lösning med tanke på Gündoğan har varit borta en lång tid på grund av skada och under denna period dessutom gick upp massor i vikt och fick en riktig kanonkula. Röster från Tyskland (lösryckt citat från ”experter” som jag snappat upp på Redcafe.net) gör gällande att Gündoğan inte är den spelare han en gång varit och långtifrån är en värdig ersättare till Michael Carrick. Om det nu är så att İlkay Gündoğan går till United hoppas jag givetvis på det bästa, men helst av allt vill jag se någon annan mittfältare i klubben.

En eller två nya anfallare behövs också. Men där är jag som sagt osäker på vem som kan vara aktuell. Alexandre Lacazette från Lyon kanske? Ingen aning, men viktigt är att någon kommer in!

Säsongen var ett fall framåt, med långa perioder av tråkigt och statiskt spel men även en del positiva detaljer att ta med sig mot nästa säsong. En fjärdeplats innebär en chans att få spela Champions League, förutsatt att man vinner kvalet (och det finns det inga garantier för), vilket i sin tur borde innebära att det lättare går att locka till sig världsspelare. Det är med viss försiktig positivitet jag ser fram mot nästa säsong.

Till sist (lösryckt svammel som kanske inte har så mycket med fotboll att göra)

  • Till varje match har Manchester United släppt en stilistisk illustration. Mycket, mycket snyggt. Alla finns samlade på klubbens Pinterest-sida.
  • En full Louis van Gaal är en mycket rolig Louis van Gaal. Hans tal på klubbens avslutningsfest var fantastiskt. ”I have seen. A lady. Who plays the saxophone… Fantastically!”
  • Hur många hårimplantat kommer Wayne Rooney att behöva egentligen?
  • Visst var det fågelbajs som landade i Ashley Youngs mun?
  • Hur många gånger per match blåser van Persie snor ur sin näsa? 40? Äcklig ovana.

Ett urval av klubbens stilistiska illustrationer

Efter fjolårets snöpliga andraplats i ligan så var Manchester United tillbaka som mästare efter denna säsong.

Manchester Uniteds mästarsäsong 2012/2013

Efter fjolårets fantastiska och dramatiska Premier League-säsong så var det med stora förväntningar jag såg fram mot den kommande säsongen. Mitt Manchester United tappade ligasegern på ett spektakulärt sätt till grannarna Manchester City. Trots den snöpliga förlusten så har jag nog aldrig tidigare uppskattat en säsong i Premier League så mycket som jag uppskattade den förra. Fjolårssäsongen hade verkligen allt och var som bekant spännande ända in i det sista.

Nu när Manchester United är klara ligamästare är det på sin plats att sammanfatta den gångna säsongen. En säsong som inleddes med att holländske skyttekungen Robin van Persie anlände från Arsenal och som avslutades med att en legendarisk manager pensionerade sig.

Säsongen

Till skillnad från tidigare så stod det klart rätt snart varåt detta barkade för Manchester United. Precis som föregående säsong tycktes huvudkonkurrenten bli den samma, grannen i ljusblått. Roberto Mancini försökte att värva Robin van Persie till City när det stod klart att fjolårets skyttekung ville lämna Arsenal som han spelat i sedan 2004. Sir Alex Ferguson vann dragkampen, och van Persie blev klar för Manchester United samtidigt som jag satt på ett flygplan hem från Barcelona till Sverige. Trots den grånande kalufsen så visade van Persie inga övriga ålderstecken och startade en målproduktion som skulle föra Manchester United till ligaseger och krönas med ett Hattrick mot Aston Villa.

I Champions League så ångade laget också och det såg otroligt lovande ut ända till Manchester United fick Nani utvisad i returmötet mot Real Madrid och hela matchbilden förändrades. Få gånger har jag känt mig så besviken över en förlorad United-match som denna. Det var ju så självklart, detta skulle bli året då Manchester United återigen blev Champions League-mästare. Domaren och Nanis dobbar i bröstet på Álvaro Arbeloa ville annorlunda och Champions League-äventyret tog ett abrupt slut. När jag sedan såg hur Borussia Dortmund fullkomligt körde över Real Madrid i semifinalen så kände jag en viss tröst. Det är minst sagt mycket tveksamt att United skulle mäktat med den tyska maskinen.

Nanis utvisning mot Real Madrid satte stopp för Champions League-äventyret.
Nanis utvisning mot Real Madrid satte stopp för Champions League-äventyret.

Även i FA-cupen såg det bra ut ända till 2-0 blev 2-2 mot Chelsea. När ledningen tappades på det sättet så kändes returmötet redan avgjort. Vilket det också var. Tack och adjö till FA-cupen och nu var det fullt fokus på att promenera hem ligan.

Det har varit en tråkigare säsong än den förra som verkligen var spektakulär. Trots detta så har jag givetvis uppskattat denna säsong oerhört. Premier League är en fantastisk liga och det är kul att så många lag är med och slåss i toppen. Givetvis så är rivalerna Manchester City ett fantastiskt lag att se med otrolige Yaya Touré som mittfältsgeneral och ett fantastiskt anfall. Även Tottenham måste lyftas fram som sevärt. Det ska bli intressant att se om Tottenham kan behålla Gareth Bale. Han är verkligen nyckeln till laget. Chelsea har haft en spännande föryngring i sitt lag som lär fortsätta även under nästa säsong. Nu återstår det att se vem som kommer vara manager för Chelsea. Det talas om en speciell portugis som huserar i Spanien.

Men nog om motståndarna, de som nafsar i hälarna på mästarna. Låt oss gå igenom de röda vinnarna istället. Lagdel för lagdel.

Målvakt

David De Gea visade sin klass mot Real Madrid.
David De Gea visade sin klass mot Real Madrid.

David De Gea blev väldigt hårt kritiserad under sin första säsong i Manchester United. Den unge spanjoren var reaktionssnabb men hade desto större problem med positioneringsspelet och i luftduellerna. Givetvis fanns det en del substans i kritiken. De Gea såg tunn ut och fick en otroligt hård start på sin karriär i den engelska ligan. Det var fler än en gång som han mejades ned av enorma engelska backar vid fasta situationer. Kommunikationen med sina egna backar fungerade inget vidare heller och sedan spelade nog nervositet in en del vilket gjorde att han stod för en del misstag. Elaka tungor talade om en ny Massimo Taibi. Mot slutet av säsongen så lyfte De Gea sig dock efter att ha petats en period av danske andremålvakten Anders Lindegaard.

Det är skönt att se hur fel de som kallat honom för en ny Taibi hade. David De Gea har haft en mycket fin andra säsong i Manchester United och att den unge målvakten blev uttagen i årets lag i Premier League är ett kvitto på detta. Positioneringsspelet är bättre, reaktionerna är fortfarande lika blixtsnabba och han har under säsongen varit mycket säkrare i luftduellerna. David De Gea är fortfarande smal, tunn skulle kanske en del kalla det, men en jämförelse med hur han såg ut förra säsongen avslöjar att han har lagt på sig muskler. Han må vara smal, men är otroligt vältränad och ser stark ut. Både fysiskt och mentalt.

Trots en kanonsäsong så har han ändå fått ta emot en del kritik. Framför allt så gav en situation mot Tottenham honom en kaskad av kritik i brittiska medier. Bland annat från förre Manchester United-backen Gary Neville. De Gea kritiserades för att ha boxat ut bollen till en motståndare som ledde till att Tottenham gjorde mål. Det talades till och med om att detta var misstaget som skulle få Ferguson att ge upp och sälja De Gea. Målvaktslegendaren Peter Schmeichel kritiserade också De Gea och hävdade att en målvakt i Manchester United måste vara bättre än så. Kritiken kändes hård och orättvis mot De Gea som handlade snabbt i situationen och fick bort bollen, men tyvärr inte tillräckligt långt bort. Sådant händer. Extra orättvis kändes kritiken då han gjort en matchavgörande reflexräddning tidigare. I Champions League-mötet mot Real Madrid svarade han för en annan otroligt svettig reflexräddning och när det gäller just reflexer så tror jag han har få övermän i världsfotbollen.

Trots en bra säsong så blev De Gea kritiserad efter några mindre bra ingripanden.
Trots en bra säsong så blev De Gea kritiserad efter några mindre bra ingripanden.

När man granskar De Geas säsong får man ha i åtanke hans unga ålder. Att vara så här bra vid denna unga ålder, han är enbart 22 år gammal, och att kröna säsongen med att bli mästare och uttagen i säsongens lag talar om en otroligt hög potential. Det viktigaste nu är att De Gea blir bättre på att kommunicera, det talas om att engelskan är rätt knagglig. Det är också viktigt att han trivs. Hans flickvän bor tydligen kvar i Spanien och i långa loppet känns det kanske inte så hållbart. Det vore tråkigt om Manchester United skulle tappa honom på grund av hemlängtan.

I mina ögon är David De Gea utan tvekan Spaniens näste landslagsmålvakt och en värdig efterträdare till Edwin van der Sar i Manchester United-målet. Den störste av de alla är Peter Schmeichel, och det är verkligen ingen liten skugga att leva i, men om De Gea stannar länge i United och får en skadefri karriär så kan han med tur, talang och ambition få fansen att glömma den blonde dansken.

Apropå danskar. Under fjolårssäsongen så delade Anders Lindegaard på målvaktsrollen med De Gea, men har denna säsong helt hamnat i hans skugga. Lindegaard är 29 år gammal och jag tvivlar på att han är nöjd att spendera de kommande åren som andramålvakt utan kommer gissningsvis att se sig om efter nya utmaningar i andra klubbar.

Backlinje

Den kändes inledningsvis lite som ett orosmoment, Manchester Uniteds backlinje. Rio Ferdinand är inte längre ungdomen själv och hade gått med skadeproblem och farten var väl inte längre som den en gång var. Nemanja Vidić spenderade stora delar av förra säsongen skadad och en bit in på denna säsong så var det dags igen när han skadade sig. Jonny Evans har aldrig varit en världsback, även om han spelat upp sig från de horribla åren han har haft bakom sig. Patrice Evra hade också varit en skugga av sitt forna jag inför denna säsong. Chris Smalling och Phil Jones kändes däremot som klubbens framtida mittbackspar, men båda hade också en hel del skadebekymmer i början av säsongen.

Rio Ferdinand hade en mycket bra säsong och spelade klokt och säkert.
Rio Ferdinand hade en mycket bra säsong och spelade klokt och säkert.

I början så var också backspelet ett bekymmer. Det såg lite svajigt ut och motståndarna fick komma till alldeles för många avslut. Efter Nemanja Vidić skada så bildade Jonny Evans och Rio Ferdinand mittbackspar för det mesta. De spelade dock upp sig och blev säkrare och säkrare. Rio Ferdinand spelade framför allt smart, insåg sina begränsningar och spelade där efter. Under stora delar av säsongen såg han ut att vara en av ligans absolut bästa backar. På högerbacken spelade Rafael bättre än någonsin och han talade själv om att nu när han inte längre hade sin tvillingbror Fabio i klubben hade det fått honom att mogna. Periodvis såg han ut som en av klubbens bästa spelare, han och en viss holländare i anfallet, men mer om honom senare. I Rafael har Manchester United en ung modern högerback av den brasilianska skolan, det vill säga bättre på att anfalla än försvara. Det är ju ett otroligt vapen att ha ytterbackar som kan följa med upp och ge alternativ i anfallen. På vänsterkanten där vicekaptenen Patrice Evra huserar såg det bättre ut än på några år. Flera hade avskrivit honom, undertecknad inkluderad, men Evra hade i mångt och mycket en väldigt fin säsong och var dessutom väldigt målfarlig. Vid fasta situationer så har han visat på mycket fin tajming, trots att han inte direkt är lång och gänglig. Som ett alternativ till Patrice Evra på vänsterbacken köptes holländske Alexander Büttner in. Han hade en otroligt lyckad debut där han forcerade in ett mål. Det återstår dock fortfarande att se huruvida han är en stor talang. Spontant känns det som att det finns mer vilja och hjärta hos honom än talang och skicklighet.

När Nemanja Vidić återvände efter sina skadebekymmer så var det lätt att vara skeptisk. Om sanningen ska fram så såg han inte direkt imponerande ut i sina första matcher tillbaka och skadebekymmer i kombination med att han passerat trettio gjorde att åtminstone jag började tro att storhetstiden är över. För några år sedan så rankade jag honom som världens absolut bästa mittback. Några gånger under säsongen så var dock Vidić helt enorm och tillbaka i världsklassform. Mot QPR och West Ham så dominerade han Uniteds defensiva planhalva. Vidić är fortfarande en otroligt viktig ledare och förhoppningsvis så har han några år till kvar på den absoluta världstoppen förutsatt att han får vara skadefri.

Nemanja Vidić hade skadeproblem under säsongen, men visade gammal världsklassform emellanåt.
Nemanja Vidić hade skadeproblem under säsongen, men visade gammal världsklassform emellanåt.

Phil Jones har också haft skadeproblem denna säsong men har visat klass när han har spelat och han är verkligen ett framtidsnamn. Mot Real Madrid så kontrollerade han Cristiano Ronaldo vilket måste anses otroligt imponerande för en 21-åring från Preston. Tyvärr fanns Jones inte med i returmötet som Manchester United tyvärr förlorade, vilket innebar utträde ur Champions League.

Inför nästa säsong hoppas jag verkligen att få se mer av Jones och Smalling och jag hoppas att Jones får spela in sig på en position och inte flyttas runt allt för mycket. Chris Smalling har talang men skulle behöva ta för sig mer, dominera mer och försöka leda mer. När nu Rio Ferdinand och Nemanja Vidić har passerat trettio med marginal så måste dessa yngre backar visa mer prov på ledarskap och jag tycker att detta har synts mer från Jones än Smalling. Detta trots att Jones är tre år yngre.

Hur blir det med Fabio? Lånet till QPR är över och det borde innebära att han kommer tillbaka till Manchester United. Låneperioden i QPR ska inte ha varit en succé och det visade ju sig göra Rafael gott att vara borta från sin tvillingbror så det kanske är läge för ännu en säsong av utlån.

Mittfält

Michael Carrick, passningssäker publikfavorit.
Michael Carrick, passningssäker publikfavorit.

Klubbens mittfält har varit stabilt om än inte flärdfullt. Michael Carrick har stigit fram som mittfältets absolute ledare och statistik visar på att han har varit otroligt passningssäker och en av ligans absolut bästa mittfältare. Andra halvan av säsongen så växte Carrick fram till en stor publikfavorit och om det är någon publikramsa som har satt sig på hjärnan är det ständigt återkommande ”It’s hard to believe it’s not Scholes, it’s Carrick you know.”

Just Paul Scholes fick vi inte se så mycket av denna säsong då han var borta periodvis på grund av skador och på grund av dippande form. Han är en sann legendar och har fortfarande kvalitet, men under denna säsong så började hans ålder synas. Det gick inte lika snabbt som tidigare och passningarna satt inte lika säkert.

Även Ryan Giggs ålder har synts denna säsong vilket vore underligt om så inte var fallet. Den 39-årige walesaren blandade rent dåliga insatser med tappade bollar i farliga lägen med vissa matcher där han gjorde bättre från sig. När Ferguson slutade att spela Ryan Giggs som en central mittfältare och istället flyttade ut honom på vänsterkanten där han huserat under den största delen av karriären så såg det betydligt bättre ut. Han såg till och med snabb ut emellanåt! Giggs kommer att fortsätta även nästa säsong, men det kommer nog att bli sparsamt med framträdanden, i vad man får gissa kommer att bli hans sista säsong.

Kantspelet har varit starkt hos Manchester United de senaste säsongerna, men denna säsong såg det betydligt sämre ut. Nani har varit en skugga av sitt forna jag och bara glimrat till emellanåt. Flera gånger har han varit petad till förmån för en betydligt jämnare Antonio Valencia, som förvisso inte har haft en supersäsong, men ändå varit stabil. Ashley Young har varit rent medioker och har inte nått den nivå jag trodde att han skulle kunna nå. På vänsterkanten fick vi istället se lite olika varianter med Shinji Kagawa när han var skadefri, i bland Danny Welbeck och i bland fanns även Wayne Rooney på kanterna.

Shinji Kagawa hade problem med skador, men glimmrade även emellanåt och blev den första asiatiske spelaren att göra hattrick i Premier League.
Shinji Kagawa hade problem med skador, men glimmrade även emellanåt och blev den första asiatiske spelaren att göra hattrick i Premier League.

Shinji Kagawa inledde säsongen i en roll bakom anfallet, men fick problem med skador. Inledningen såg dock väldigt lovande ut och det var ett avbräck att förlora honom till skadebekymmer. När han kom tillbaka så spelade han sakta men säkert upp sig och Kagawas största bedrift denna säsong är hans hattrick mot Norwich i början av mars. Kagawa blev den förste asiatiske spelaren i Premier League att göra ett hattrick. Om allt vill sig väl så får vi se mer av den otroligt smarte och målfarlige Kagawa nästa säsong om han slipper skador. En utmaning blir att hitta rätt position för Kagawa. Det känns mycket tveksamt att han ska spela på vänsterkanten.

Tom Cleverley har varit för anonym denna säsong och tyvärr alldeles för uddlös när det kommer till målproduktion. Om Cleverley ska ta nästa steg till att bli en stor spelare så bör det nog ske nästa säsong. Frågan är dock om han kommer få tid och möjlighet till det med Kagawa i laget som känns som förstavalet som offensiv mittfältaren. Sedan så finns ju unge Nick Powell i laget, och han är säkert hungrig på att få visa upp vad han kan.

Anfall

Nyförvärvet och skyttekungen Robin van Persie förde Manchester United till årets ligaguld.
Nyförvärvet och skyttekungen Robin van Persie förde Manchester United till årets ligaguld.

Den stora stjärnan i anfallet har tveklöst varit säsongens nyförvärv Robin van Persie. Gång på gång visade van Persie sin klass och öste in mål framåt. Det fanns viss tveksamhet inför van Persies ankomst då han kostade mycket, inte var purung och dessutom kämpat mycket med skador tidigare säsonger, om än inte säsongen innan han anlände till United. Tack och lov fick Robin van Persie vara skadefri vilket gjorde att han levererade gång på gång. Under säsongens andra halva så sinade målen under en längre period, men van Persie kämpade på och det lossnade till slut när han fick sätta en straff och därmed sätta stopp för måltorkan. Den glädje van Persie visade när han sprang ut mot avbytarbänken och rakt upp i sir Alex Fergusons famn gick inte att ta miste på! När Manchester United hade möjligheten att vinna ligan mot Aston Villa så steg van Persie fram och gjorde ett hattrick. Skillnaden denna säsong mot den förra är verkligen den flygande holländaren och utan Robin van Persies kvalitet och klass så skulle Manchester United inte vara mästare nu. I inledningen av säsongen när backlinjen var svajig så var det van Persies stadiga målskörd som räddade oss. När sedan hans svacka kom så hade backlinjen spelat upp sig och istället så släppte laget inte in några mål, eller åtminstone väldigt få mål.

Robin van Persie och Wayne Rooney kunde spela tillsammans, även om Rooney gjorde en svagare säsong än den förra.
Robin van Persie och Wayne Rooney kunde spela tillsammans, även om Rooney gjorde en svagare säsong än den förra.

Wayne Rooney och Robin van Persie hittade varandra mycket bra på planen i början och just detta hade diskuterats tidigare. Frågor hade ställts kring huruvida de två skulle fungera bra ihop. Under säsongens gång så tappade Rooney fokus och försvann ur matcherna. Kan Rooneys tappade status, som lagets ohotade försteanfallare, ha gjort att han presterade sämre? Helt klart är i alla fall att Rooney gjorde en sämre säsong än den tidigare och att det kan vara så att hans fysik inte är så bra som den bör vara.

Chicharito presterade bra som inhoppare under säsongen, men frågan är om han enbart vill vara en bra inhoppare och inte ordinarie. Det tråkiga är att jag inte tycker att han presterar lika bra de matcher han spelar från start. Det kanske skulle bli bättre om han fick chansen oftare dock.

Danny Welbeck gjorde en svagare säsong och flyttades ut på kanterna rätt ofta då han fick spela. Han saknade den skärpa som behövdes i avsluten, men gjorde absolut ingen usel säsong. Det var dock tyvärr en tillbakagång efter förra säsongen där han såg ut som ett otroligt lovande anfallsalternativ.

Manager

En era är över när Sir Alex Ferguson lämnar Manchester United efter nästan 27 år.
En era är över när Sir Alex Ferguson lämnar Manchester United efter nästan 27 år.

Lagets absolut största stjärna lämnar efter nästan 27 år i klubben. Sir Alex Fergusons betydelse för Manchester United går nästan inte att greppa och ingen har varit förknippad med en klubb så starkt som han. I mina ögon så är Alex Ferguson världens bästa fotbollsmanager genom tiderna och omöjlig att ersätta. Det går att prata om spelare hit och dit och deras betydelse, men ingen är jämförbar med Fergusons betydelse för Manchester United. Det är verkligen Alex Ferguson som har byggt klubben till vad den är i dag och hela klubben är stöpt i hans anda. Därför så känns det ofattbart att nästa säsong så kommer han inte att finnas på tränarbänken.

David Moyes kommer från Everton och det är stora skor att fylla efter Ferguson.
David Moyes kommer från Everton och det är stora skor att fylla efter Ferguson.

David Moyes är säkert ett bra val för klubben, men givetvis så är han ingen Ferguson. Jag är också rädd att Moyes, som så klart saknar Fergusons status, inte kan locka stora namn till klubben under sommarens övergångsfönster. Hur som helst så stödjer jag utnämnandet av Moyes som manager och hoppas att han kan sprida lugn omkring sig och att han får tid på sig att leda Manchester United. Det faktum att Sir Alex själv har varit involverad i att hitta sin efterträdare bådar gott.

När det gäller José Mourinho så är jag lättad att han inte kommer till klubben. Mourinho är en fantastisk manager, men han sprider oro omkring sig och det är för mycket liv och rörelse kring honom.

Framtiden

Vad kommer att hända inför kommande säsong då? Några namn kommer att lämna Manchester United. Paul Scholes går förmodligen i pension efter att ha tillägnat hela sin karriär till Manchester United.

Wayne Rooney försvinner nog och det känns faktiskt som att det är läge att göra sig av med honom. Inför denna säsong kom han tillbaka från sin semester ur form, fet och otränad. Dessutom så har hans form dippat, samtidigt som han själv uttrycker missnöje över att vara i klubben genom att som det har ryktats lämnat in en begäran om att bli såld. Så jag tror att Rooney försvinner, vilket också skulle innebära en stor lönelättnad för Manchester United och kanske möjligheter att värva någon annan.

Anderson kommer nog försvinna efter flera säsonger av underprestationer. Likt Rooney har han inte varit i bra kondition och det är nog läge att ge upp nu och låta honom gå vidare.

Nani har det pratats om tidigare och nu försvinner han nog också efter att ha presterat sämre än på länge.

Wilfried Zaha kommer till Manchester United efter en lyckad säsong i Crystal Palace.
Wilfried Zaha kommer till Manchester United efter en lyckad säsong i Crystal Palace.

Ett nyförvärv är redan klart i form av Crystal Palaces yttermittfältare Wilfried Zaha. Jag har aldrig sett honom spela, men han ska tydligen vara en stor talang som har jämförts med Tottenhams Gareth Bale.

Det ska bli mycket spännande att se vilka nyförvärv klubben knyter till sig under sommaren. Jag tror att det kan röra på sig i precis alla lagdelar, där kanske backlinje och mittfält känns mest akut. I backlinjen skulle en världsback behöva komma in för att säkra upp om Ferdinand och Vidić inte håller denna säsong och i mittfältet skulle ytterligare en vass kantspelare behövas samt kanske en till innermittfältare av rang som backup till Michael Carrick. Kanske Marouane Fellaini kan följa med David Moyes från Everton?

Ryktena om att Cristiano Ronaldo ska återvända från Real Madrid har varit återkommande, men faktum är att jag inte riktigt vågar tro på dem. Extra svårt blir det att tro på ryktena nu när Alex Ferguson inte finns kvar som manager då han kändes som en stor anledning till att Ronaldo skulle vilja återvända. Jag får gärna fel dock, Ronaldo är inget annat än en helt makalös, komplett spelare av absoluta världsklass och den jag ser som världens bästa spelare (den där argentinaren i Katalonien är rätt bra också).

Om Wayne Rooney försvinner så kan ett köp av en ny anfallare bli aktuellt också. Varför inte Borussia Dortmunds Robert Lewandowski som det talades om inför den förra säsongen?

Lämnar Anders Lindegaard klubben så kan ytterligare en målvakt behöva köpas in, om man inte låter någon av de yngre målvakterna ta steget upp till att bli andremålvakt.

Den kommande säsongen kommer att bjuda på en hel del förändringar och det är något jag med spänning ser framemot. Den största förändring för Manchester United kommer att bli Sir Alex Fergusons frånvaro. Jag saknar honom redan. Tack för allt Sir Alex.

Efter säsongens näst sista match, mot Swansea, så delades Premier League-pokalen ut och Sir Alex Ferguson hyllades välförtjänt.
Efter säsongens näst sista match, mot Swansea, så delades Premier League-pokalen ut och Sir Alex Ferguson hyllades välförtjänt.

Tidigare texter om Premier League

Inför Premier League-säsongen 2012/2013

Inför Premier League-säsongen 2012/2013

I morgon börjar Premier League-säsongen och som Manchester United-supporter så är jag givetvis sugen på en revansch. Under sommaren så har trupper förstärkts och försvagats, spelare har bytt klubbar för astronomiska summor.

Shinji Kagawa och Nick Powell. Två nya mittfältare i Manchester United.

I Manchester United så har vi i nuläget tre nyförvärv. Två mittfältare har tillkommit. Från tyska mästarna Borussia Dortmund har Shinji Kagawa värvats. Kagawa ser ut som det nyförvärv som United verkligen behövde inför denna säsong, en offensiv och kreativ mittfältare som dessutom är målfarlig. Den andra mittfältaren får kallas för ett framtidshopp. Nick Powell kommer närmast från Crewe Alexandra och är även han en offensiv mittfältare. Han är enbart arton år gammal, men man kan ju hoppas på ett snabbt genombrott. Kolla bara på Phil Jones fantastiska start i United.

Robin van Persie gick från Arsenal till Manchester United.

En ny anfallare har anlänt också och det är inte vilken anfallare som helst. Fjolårets skyttekung Robin van Persie har köpts in för dyra pengar från Arsenal. Det är en värvning som verkar lite underlig då van Persie är 29 år gammal, har varit rätt skadebenägen i sin karriär och dessutom kostade en hel del slantar. Dock så kan man inte annat än att bli lite upphetsad över tanken på Wayne Rooney och Robin van Persie som anfallspar. Alternativen bakom de två är inte så illa heller. Danny Welbeck som är ordinarie anfallare i engelska landslaget tillsammans med Rooney och Chicharito, som förvisso hade en lite tyngre andrasäsong i Manchester United, men ändå är en spelare av hög kvalité. Dessutom så finns i skrivande stund Dimitar Berbatov fortfarande kvar i laget, men det vore underligt och han inte försvann innan transferfönstret stängdes.

Sett till hela truppen så ser det väldigt bra ut för Manchester United denna säsong. De har bra täckning på nästan alla positioner med undantag för vänsterbacken där en allt sämre Patrice Evra inte tycks ha någon konkurrent. Nemanja Vidić är tillbaka från sin knäskada. I vilket skick han befinner sig i ska bli intressant att se. Även om han kanske inte kommer att komma tillbaka till sin absoluta toppform så är det ju verkligen ett tillskott.

Jag hade gärna sett två nyförvärv till. En vänsterback som sagt och en defensiv mittfältare. Annars så ser det mycket, mycket lovande ut inför den kommande säsongen.

De två största hoten mot Manchester United tror jag kommer att bli Manchester City, som förvisso inte varit så aktiva med att värva spelare, men redan har en kvalitetstrupp och är regerande mästare. Chelsea blir också farliga med starka värvningar. Arsenal kan också sticka upp och göra livet surt för Manchester United. Trots att Arsenal har tappat sin lagkapten och skyttekung så har de en stark trupp och har värvat bra.

Vi har en lång och spännande Premier League-säsong framför oss. Underbart!

Läs gärna också min sammanfattning av förra säsongen.

manchestercity_header

Sammanfattning av Premier League-säsongen 2011/2012

En helt fantastisk Premier League-säsong avslutades i söndags och som Manchester United-fan så satt jag med hjärtat i halsgropen. Premisserna inför den sista omgången var att om Manchester United och Manchester City vann sina matcher mot Sunderland respektive Queens Park Rangers så skulle Manchester City vinna ligan på målskillnad. City mot bottenlaget QPR skulle inte vara något större bekymmer trodde jag så det var med minimala förhoppningar om ligaseger för mitt Manchester United som jag tittade på matcherna denna söndag.

David Silva och Joe Hart firar ligaguldet.
Men oj vad spännande det blev i slutändan. Trots att Manchester City hade en man mer på plan och ett massivt bollinnehav så låg de under med 2-1 när klockan tickade upp mot 90 minuter. Manchester United var i detta läge ligamästare eftersom de hade en 1-0-ledning mot Sunderland. Det som hade verkat helt omöjligt var nu en möjlighet. Sedan gick allt åt skogen. Fem minuters övertid räckte för att Manchester City skulle vända på matchen. Edin Džeko kvitterade till 2-2 på nick. Sedan avgjorde Sergio Agüero i 94:e minuten och ligatiteln hade runnit ur händerna på Manchester United. City blev mästare för första gången på 44 år.

Givetvis kändes det otroligt bittert för en Manchester United-supporter. Samtidigt tycker jag dock att Manchester Citys ligaseger var rättvis denna säsong. De har haft ligaledningen större delen av säsongen samt slagit Manchester United i båda mötena. De tappade förvisso sin ledning så att Manchester United istället ledde ligan med åtta poäng. En ledning som de tappade genom ett gäng mediokra insatser. Får man ett sådant läge serverat från värsta konkurrenter och sedan tappar det så förtjänar man tyvärr inte att vinna ligan.

Svagt innermittfält
Det är dock anmärkningsvärt att Manchester United lyckas komma tvåa med den trupp de har haft denna säsong. Innermittfältet har varit ett problem där det har saknats en målgörande vass offensiv mittfältare. Tom Cleverley inledde bra men skadade sig sedan och hade problem över större delen av säsongen. Paul Scholes kom tillbaka från sin pensionering och gjorde en bra insats, men faktum är att han inte längre är den spelare han en gång varit. Vilket är helt förståeligt då han är 37 år gammal. Michael Carrick glimrade till några gånger och har varit stabil, men han är ju inte en vass playmaker. Anderson inledde också helt godkänt med hade också problem med skador. En spelare jag gärna sett mer av är Paul Pogba. Jättetalangen som nu tycks vara på väg bort efter lite tjafs med Ferguson.

Skadedrabbad backlinje
Backlinjen har också haft problem denna säsong. Nemanja Vidić försvann snabbt med en knäskada och jag är orolig över att han kanske inte kan komma tillbaka till den nivå han har varit på. Evra har inte varit så bra som han kan vara. Denna säsong måste ses som bättre än hans senaste, men helt klart är att han har passerat sin topp. Högerbackplatsen är också lite osäker med en ojämn Rafael som dessutom har haft en del skadeproblem denna säsong. Innerbackarna har fungerat helt ok där Rio Ferdinand och Jonny Evans har spelat mest tillsammans. Evans har lyft sig efter några katastrofsäsonger och Rio har spelat bättre än tidigare säsonger. Dock så känns inte mittbackarna helt klockrena och en ledare som Vidić hade behövts. Chris Smalling har inte varit lika bra som tidigare, men han är verkligen en man för framtiden, det råder det ingen tvekan om. Samma gäller Phil Jones som har gjort en väldigt fin första säsong i Manchester United-tröjan.

David De Gea blandade hårresande misstag med spektakulära räddningar. Räddningen mot Chelsea var av det senare slaget.
Orutinerad och skakig målvakt, som spelade upp sig
Målvaktspositionen var ett problem inledningsvis med en väldigt skakig David De Gea. En hel del hårresande misstag ledde till förlorade poänger och det var tydligt att backlinjen inte litade på sin målvakt. Andra halvan av säsongen så blev det bättre och sedan De Gea blivit petad av Anders Lindegaard och sedan kommit tillbaka efter att denne skadat sig så såg det betydligt bättre ut. De Gea är sanslöst rektionssnabb och det har blivit en hel del spektakulära räddningar. Den mot Chelsea där Mata slog en fantastisk frispark i slutet av matchen är den räddning jag har tydligast i minnet. Fotspelet har även det sett bättre ut och han har dominerat straffområdet bättre, trots att det finns en hel del kvar att arbeta på där.

Starkt anfall
Anfallet har fungerat rätt bra i Manchester United med en Wayne Rooney i storform. Wayne Rooney har öst in mål och varit en av lagets absolut viktigaste spelare. För mesta delen av tiden har Danny Welbeck gjort honom sällskap och de två har kompletterat varandra bra. Till nästa säsong vill jag dock se att Danny Welbeck är lite mer jämn och gör mer mål. Tyvärr har inte Javier Hernández kunnat leva upp till sin fantastiska första säsong och Dimitar Berbatov har fått sitta på bänken väldigt mycket under säsongen och kommer att försvinna till nästa säsong.

Yttermittfältet har annars varit det som har fungerat absolut bäst i mina ögon. Antonio Valencia har gjort en fantastisk säsong efter en del skadebekymmer och tillsammans med Ashley Young så har Manchester United två otroligt snabba kanter. Släng dessutom in en Nani på spelhumör så får man uppleva en hel del fotbollsgodis.

Antonio Valencia och Ashley Young.

Vad behöver då göras till nästa säsong för att detta inte ska bli en titellös säsong som denna?

En eller två nya innermittfältare kommer att behövas köpa in. Paul Scholes kommer att fortsätta även nästa säsong, men det behövs en ung, snabb spelare med bra passningsspel och som vågar och kan skjuta bra. Det pratas om Borussia Dortmunds Shinji Kagawa vilket verkar vara en vettig lösning, bedömt efter det lilla jag läst och sett om honom.

Jag skulle gärna se några nya backar också. Det har ryktats om Gerard Piqué från Barcelona. En spelare som tidigare funnits i Manchester United och som numer är världsback i både storlaget Barca och det spanska landslaget. Nu när Pep Guardiola slutat i Barcelona så tror jag dock inte att vi kommer att få se Piqué i England igen då dessa rykten mest kommit ur en eventuell konflikt mellan Piqué och Guardiola, men man kan ju alltid hoppas.

På anfallssidan så skulle det behövas lite förstärkning också. Alternativen bakom Rooney, Welbeck och Chicharito ser inte så bra ut och både Berbatov och Michael Owen antar jag försvinner i sommar. Det återstår att se om Federico Macheda är ett alternativ som håller i den absoluta toppen.

När årets säsong satte igång så skrev jag ett inlägg om Manchester Uniteds ligastart. Läs gärna detta inlägg här.

Intryck från demot till FIFA 12

Hösten är här och det innebär att fotbollssäsongen sätter igång. Och tillsammans med ny fotbollssäsong så kommer ett nytt FIFA-spel från EA Sports. I förrgår släpptes demoversionen av FIFA 12 som släpps i Sverige den 29 september. Givetvis har jag testat det!

Vid en första anblick så känner man igen sig väldigt lätt. Wayne Rooney, denna gång med lite mer hår, är omslagspojke än en gång.

Spelmässigt så har försvarspelet ändrats ordentligt. Vilket innebär att jag lägger som ett såll. Nu räcker det inte längre med att springa ikapp en spelare och hela tiden hålla in en knapp. Nej nu ska man tajma knapptryckningen och placera sig bättre. Det låter kanske självklart, men oj vad svårt det är! Mycket irritation har fötts ur mina misslyckanden, men förmodligen kommer jag tycka att det är ett bra tillskott när jag väl har lärt mig.

Diego Forlán i FIFA 12.

Som vanligt när det kommer ett nytt FIFA-demo så har jag svårt att göra mål. Visst, på de lägre svårighetsgraderna blir det en del mål, men så fort jag spelar på ”min” svårighetsgrad (någon av de två högsta) så blir det ruskigt svårt att komma till avslut, speciellt i mitten. Det är lättare att komma runt på kanterna och slå inlägg. Vilket dock är helt fruktlöst när 169 centimeter Lionel Messi är ”centertank”.

Än en gång, och detta gäller varje år som det kommer ett nytt FIFA-spel, så är flytet bättre. Det känns mer och mer naturligt och hur bollen rör sig blir bättre och bättre. Bollfysik är något EA ska ha jobbat hårt med och det innebär att bollen kan reagera på olika sätt, även om du gör precis samma fint/rörelse fler gånger. Kollisionssystemet är också uppgraderad och nu blir det något unikt varje gång en kollision sker, istället för en förbestämd animation. Det snubblas lite mer helt enkelt.

Som vanligt med demoversionerna av FIFA så stämmer inte riktigt spelardatan. Spelarna är för unga och laguppställningarna inte helt korrekta (Nasri och Fabregás finns fortfarande i Arsenal t.ex.). Detta kommer givetvis vara åtgärdat i den slutgiltiga versionen av spelet.

Allt som allt så känns det som en lovande uppdatering. Bara jag får till det där jäkla försvarsspelet. Men skam den som ger sig!

Det händer dock att jag stänker dit någon boll ibland. Som detta mål, med Alexis Sanchez.

YouTube Preview Image

En härlig start på Premier League-säsongen

Manchester United efter ett av målen i deras strålande uppvisning mot Arsenal.

Premier League har börjat och jag följer det med större intresse än vanligt. Utrustad med sportpaketet från Viaplay kan jag nu följa alla Manchester Uniteds matcher i ligan. Och vilken fantastisk start det har varit på den engelska ligan!

Detta inlägg skrivs efter en fantastisk utskåpning där Manchester United mötte Arsenal på Old Trafford och vann med 8-2! Dels visar det att Arsenal inte längre är det Arsenal som laget var sent 90- och tidigt 2000-tal. Dels visar det att Manchester United är ett otroligt bra lag och som med sina unga spelare kommer att fortsätta att vara ett otroligt bra lag en lång tid framöver. Nyförvärven Ashley Young, Phil Jones och David De Gea har kommit in bra i laget med visst undantag för De Gea som har haft en skakig start. Jag tror dock på den unge spanjoren och tror att han kommer att spela upp sig och bli säkrare och säkrare. Phil Jones har fått kliva in när Rio Ferdinand och Nemanja Vidić blivit skadade och han har gjort ett mycket bra jobb och varit säkerheten själv, samtidigt som han även har visat offensiva kvaliteter. Det största utropstecknet hos nyförvärven är dock i mina ögon Ashley Young. Vilken fantastisk start han har fått i klubben med två vackra mål i dag och ett otroligt fint spel under de inledande matcherna denna säsong. Han har blivit en stor favorit hos mig.

Ashley Young har blivit en stor favorit efter en helt lysande inledning i Manchester United.

En annan favorit hittar vi i backlinjen. Chris Smalling kom in i laget ifjol och trots sin ungdom visade han upp ett mycket starkt försvarsspel och stor spelförståelse. I år har han fått spela högerback för det mesta och han har överraskat mig med sina offensiva kvaliteter. Riktigt kul att se!

Wayne Rooney och Danny Welbeck har fungerat fantastiskt fint framåt och jag hoppas att Welbecks skada inte är så allvarlig och att han kan komma tillbaka rätt omgående. Annars finns det en hyfsad ersättare i Chicharito.

Det som har kallats för orosmomentet i Manchester Uniteds trupp är innermittfältet. Hittills tycker jag att Tom Cleverley har gjort ett bra jobb och är en man för framtiden. Det känns som att United gör ett klokt val när de håller i pengarna och inte köper en skadebenägen, men dock briljant, Wesley Sneijder. Låt ungdomen kliva fram! Jag är också nyfiken på att se hur bra Paul Pogba kan bli!

Största hotet mot att Manchester United ska ta hem årets ligatitel lär bli Manchester City som har imponerat i inledningen. 5-1 mot Tottenham i dag och en mycket, mycket intressant spelartrupp bådar för att detta kan bli en uppgörelse de två lagen emellan.

Rätt omslag till FIFA 10

Jag hade fel. Men samtidigt rätt. I förra inlägget postade jag ett gäng bilder på omslag till FIFA-serien. Omslag på Wayne Rooney. Nu visade det sig att omslaget till FIFA 10 inte stämde utan är ett inofficiellt omslag. Jag postade med andra ord fel omslag. Men hur hade jag rätt då? Jo, Wayne Rooney finns med på det officiella omslaget trots allt, tillsammans med två av djävulens underhuggare (det vill säga spelare från Arsenal och Chelsea), Theo Walcott och Frank Lampard.

Rätt omslag till FIFA 10.
Rätt omslag till FIFA 10.

Det kom ett mejl i samband med förra inlägget från kompis Gabbe som precis som jag är från Hudiksvall. Han ville se Hudiksvalls stolthet (nej, inte Agneta Sjödin) på omslaget. Jag tycker det känns som en mycket intressant idé att associera denna atlet med FIFA-serien. Gabbe var så ambitiös att han gjorde en mockup på hur omslaget kunde se ut. Ta en titt:

FIFA 10 - Brolin

Wayne Rooney, än en gång!

Jag älskar Wayne Rooney. Dock inte så jag vill Brokeback Mountain-tälta med honom. Nej, min kärlek till honom handlar istället om hans fotbollskunnande. Få spelare har mer kämpaglöd och hjärta än den lille kompakte och ilskna mannen, samtidigt som han är en lysande anfallare och riktigt bra defensivt också. Nu börjar jag dock bli less att se hans nuna varje år EA släpper sitt FIFA-spel. I år är det Rooney ensam på omslaget. Tidigare har han haft sällskap av Jolly Jump… Ronaldinho, menar jag.

Ta bara en titt på de fem senaste årens omslag så inser man snabbt att det kan vara dags för lite förnyelse:

FIFA-omslagen, en bildstudie i Wayne Rooneys eskalerande tunnhårighet?
FIFA-omslagen, en bildstudie i Wayne Rooneys eskalerande tunnhårighet?

Så vem skulle vi istället kunna se på ett FIFA-omslag? Zlatan? Tveksamt, då Zlatan är inbiten Pro Evolution Soccer (PES)-spelare. Cristiano Ronaldo har synts på omslaget tidigare och är uttalad PES-spelare, så honom kan vi räkna bort. Lionel Messi har även han varit med på omslaget, så där försvinner ännu en världsspelare. Kaká däremot har aldrig synts på varken ett FIFA-omslag eller PES-omslag. Något som är lite underligt då han blivit utsedd till världens bästa spelare och varit i den absoluta toppen i några år nu. Karim Benzema vore också kul att se på ett framtida omslag och om han gör en kanonsäsong i Real Madrid borde inte det vara helt omöjligt. EA Sports har använt sig av honom i trailers och bilder till FIFA 10, dock i Lyons färger, då dessa trailers och bilder kom innan övergången till Real Madrid. Han lär ju knappast vara mindre attraktiv i marknadsföringen nu.

Vem vill du helst se på omslaget till FIFA. Lämna en kommentar!

Trots att jag inte längre vill se Wayne Rooney på omslaget till FIFA så ska han ha all cred för sitt samarbete med EA Sports.

Cristiano Ronaldo i Madrid

Cristiano Ronaldo tas emot av 75 000 fans på Bernabeu.
Cristiano Ronaldo tas emot av 75 000 fans på Bernabeu.

Filmare, gnällspik, fjolla och alldeles, alldeles underbar. Åsikterna om Cristiano Ronaldo har varit många under åren och samtidigt som han hatats för sin fåfänga, sitt filmande och tjurande när han får domslut mot sig har han varit älskad för sin fantastiska teknik, sitt skott, passningsspel, målsinne och huvudspel. Om det inte vore för att han sällan spelat defensivt (och varför ska han?) så skulle man kunna kalla honom för en komplett fotbollsspelare.

Cristiano Ronaldo får tröja nummer nio i Real Madrid. Precis som hans brasilianske namne hade tidigare i samma klubb.
Cristiano Ronaldo får tröja nummer nio i Real Madrid. Precis som hans brasilianske namne hade tidigare i samma klubb.
Som Manchester United-fan smärtar det att se honom i Real Madrids vita tröja. Manchester United fick 80 miljoner pund för Ronaldo. Det är lite mer än en miljard svenska kronor. EN MILJARD! Givetvis ska man sälja en spelare om man erbjuds en miljard kronor, det finns inget annat vettigt val. Trots det tar det emot att se Cristiano Ronaldo presenteras för 75 000 Real Madrid-supportrar. Bara det i sig är sjuka siffror. 75 000 personer åkte till Bernabeu för att se en spelare presenteras. Inte för att titta på match eller konsert, nej för att se Ronaldo gå ut på ett podium, skaka hand med gubbar och trixa lite med en boll.

När det gäller att fylla Cristiano Ronaldos plats i Manchester United ser det dystert ut för tillfället. Förra veckan skrev Antonio Valencia på för klubben. Han har tidigare spelat i Wigan och var inte direkt någon jag lagt märke till. Nu ska tilläggas att mitt intresse för Wigan minst sagt varit svalt. Den jag hade hoppats och trott på skulle dra på sig den röda tröjan nästa säsong var Karim Benzema, glödhet fransk anfallare från Lyon. Så blev det inte. Han hamnade istället i Real Madrid och blev klubbkamrat med Cristiano Ronaldo. Inte nog med att de köpte Manchester Uniteds bästa spelare, de köpte även den spelare jag tyckte skulle ersätta honom. Istället fick Manchester United Michael Owen. En helt fantastisk anfallare… för tio år sedan.

Förhoppningsvis har vi inte sett det sista av Manchester United på transfermarknaden, men det känns dystert att både Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez lämnar klubben och de anfallsalternativ (bortsett från ungtupparna som inte slagit igenom än) till Wayne Rooney är bromsklossen Dimitar Berbatov (börja springa för fan!) och gipset Michael Owen. Trots mitt raljerande hoppas jag verkligen att Berbatov och Owen motbevisar mig och gör briljanta säsonger. Det är egentligen inget direkt fel på Berbatov. Han presterar hyfsat men segar ner spelet varje gång han får bollen. En sådan spelare som kostat så mycket och ska vara en världsforward kan man dock förvänta sig mer av. Michael Owen vet jag inte riktigt var man kan förvänta sig av, men jag hoppas verkligen att han kan lägga sitt skadehelvete bakom sig och komma tillbaka som en vass anfallare än en gång.

Till sist vill jag avsluta med att tacka Cristiano Ronaldo för några fantastiska år i Manchester United och önska honom lycka till i Real Madrid. Jag kommer säkerligen reta mig på hans gnällande och filmande i Real men inget kommer ändra på det han åstadkommit i min klubb, Manchester United.

Ronaldo

Giganterna möts

Förmodligen världens två bästa spelare just nu. Cristiano Ronaldo och Lionel Messi.
Förmodligen världens två bästa spelare just nu. Cristiano Ronaldo och Lionel Messi.

Ikväll är det en högtidsstund för alla fotbollsälskare. Det är Champions League-final och vad jag anser är världens två bästa klubblag möts ikväll. Det ena laget är ”mitt” lag, Manchester United med superstjärnan Cristiano Ronaldo i spetsen. Motståndarna är inte precis kattskit heller. Fantastiska Barcelona med lika fantastiske Lionel Messi i laget. Manchester United och Barcelona möttes ifjol i Champions League-semifinalen och United vann dessa möten totalt med 1-0 efter ett kanonmål av Paul Scholes och jag hoppas givetvis på en repris i kvällens final.

Blickarna drar sig dock till båda storstjärnorna denna gång, Ronaldo och Messi. ”Egentligen” så är Cristiano Ronaldo en bättre spelare sett till individuella färdigheter. Ronaldo är ruskigt bra på att nicka vilket inte 169 centimeter Messi är. Ronaldo har vad som kan vara världens bästa skott (kolla bara in detta mål mot Porto!) och Messi har inte alls ett lika vasst skott. Ronaldo är större och starkare även om Lionel Messi har biffat till sig till denna säsong. Båda är ruskigt snabba och har fantastisk teknik. Med andra ord är Ronaldo en mer komplett spelare. Men, det Messi är bra på är han helt sjukt fantastiskt bra på. Han hittar ytor ingen visste fanns, har briljant passningsspel och speluppfattning och ett målsinne som är helt otroligt.

Det känns som matchen kan sluta lite hur som helst ikväll. Jag hoppas Nemanja Vidic vaknat elakare än någonsin och stoppar alla Barcelonas anfallsförsök, att Ronaldo lämnat grinhumöret hemma och att Wayne Rooney helt enkelt är Wayne Rooney. Hur som helst har vi en fantastisk final att se fram emot och alla som älskar fotboll är vinnare, oavsett utgången.

[poll id=25]