Hösten är här och det innebär att fotbollssäsongen sätter igång. Och tillsammans med ny fotbollssäsong så kommer ett nytt FIFA-spel från EA Sports. I förrgår släpptes demoversionen av FIFA 12 som släpps i Sverige den 29 september. Givetvis har jag testat det!
Vid en första anblick så känner man igen sig väldigt lätt. Wayne Rooney, denna gång med lite mer hår, är omslagspojke än en gång.
Spelmässigt så har försvarspelet ändrats ordentligt. Vilket innebär att jag lägger som ett såll. Nu räcker det inte längre med att springa ikapp en spelare och hela tiden hålla in en knapp. Nej nu ska man tajma knapptryckningen och placera sig bättre. Det låter kanske självklart, men oj vad svårt det är! Mycket irritation har fötts ur mina misslyckanden, men förmodligen kommer jag tycka att det är ett bra tillskott när jag väl har lärt mig.
Som vanligt när det kommer ett nytt FIFA-demo så har jag svårt att göra mål. Visst, på de lägre svårighetsgraderna blir det en del mål, men så fort jag spelar på ”min” svårighetsgrad (någon av de två högsta) så blir det ruskigt svårt att komma till avslut, speciellt i mitten. Det är lättare att komma runt på kanterna och slå inlägg. Vilket dock är helt fruktlöst när 169 centimeter Lionel Messi är ”centertank”.
Än en gång, och detta gäller varje år som det kommer ett nytt FIFA-spel, så är flytet bättre. Det känns mer och mer naturligt och hur bollen rör sig blir bättre och bättre. Bollfysik är något EA ska ha jobbat hårt med och det innebär att bollen kan reagera på olika sätt, även om du gör precis samma fint/rörelse fler gånger. Kollisionssystemet är också uppgraderad och nu blir det något unikt varje gång en kollision sker, istället för en förbestämd animation. Det snubblas lite mer helt enkelt.
Som vanligt med demoversionerna av FIFA så stämmer inte riktigt spelardatan. Spelarna är för unga och laguppställningarna inte helt korrekta (Nasri och Fabregás finns fortfarande i Arsenal t.ex.). Detta kommer givetvis vara åtgärdat i den slutgiltiga versionen av spelet.
Allt som allt så känns det som en lovande uppdatering. Bara jag får till det där jäkla försvarsspelet. Men skam den som ger sig!
Det händer dock att jag stänker dit någon boll ibland. Som detta mål, med Alexis Sanchez.











Jag var som störst fotbollsfanatiker runt 1997-2000. Favoritlaget hette (och heter fortfarande) Manchester United. Idolen var världens genom tiderna bästa målvakt (nej, det kan inte debatteras. Det är ett faktum) Peter Schmeichel och höjdpunkten var när Manchester United vände underläge 1-0 till vinst med 2-1 i Champions League-finalen mot Bayern München 1999. Själv låg jag på golvet framför teven kramandes en kudde och vrålandes av lycka efter Ole Gunnar Solskjærs avgjörande mål. Det var en fantastisk säsong då mitt favoritlag vann ligan, cupen och Champions League. Sedan dess har United aldrig spelat Champions League-final igen men det känns lite som det kan vara på gång nu.
Barcelona känns lite mer skakigt. Storstjärnorna producerar inte som förväntat. Ronaldinho som en gång varit världens bäste är rätt ofta petad och supervärvningen från Arsenal, Thierry Henry har inte varit speciellt vass. Dock har unge Bojan Krkić gjort imponerande inhopp så helt mörkt ut är det inte för Barcelona. Dessutom finns ju fantastiske Lionel Messi i truppen. Om han blixtrar till kan han avgöra semifinalerna till Barcelonas fördel på egen hand.