Entourage är tillbaka


Ari är tillbaka!

Efter sju månader och tolv dagar är äntligen fantastiska Entourage tillbaka med nya avsnitt! Det var precis vad som behövdes nu när Rome är slut, Dexter väntar långt borta och Battlestar Galactica inte är tillbaka förrän 2008.

I det nya avsnittet, där Vinces födelsedag firas, gästspelar Carla Gugino från bland annat Sin City och, eh, Spin City. Om man inte tidigare sett Entourage så kan jag rekommendera den ”alternativa distributionen” för att komma i fatt. Hur serien sänds i Sverige har jag ingen riktig koll på. Vad jag vet är att Canal Plus och Kanal 5 har rättigheterna men vart de befinner sig i sändningarna vet jag icke.

De två första säsongerna finns även släppta på DVD här i Sverige. Första halvan av tredje säsongen finns att köpa i USA.

Battlestar Galacticas säsongsfinal

Världens bästa science fiction-serie, Battlestar Galactica, har precis gått i mål med sin tredje säsong. Igår betade vi av de två sista avsnitten och finalen var verkligen mäktig, lite flummig och avslutade med en riktigt ”what the fuck!?”-känsla (eller ”what the frak” kanske är mer korrekt med tanke på att det är Battlestar Galactica vi snackar om).

Det bjöds på paranoia, rättegång, fyra nya cylonmodeller (eller?) och konstiga symboliska drömmar. När seriefinalen var över satt man med en tappad haka och längtan efter att se säsong fyra. Det är något som kommer att få vänta dock, inspelning startar i maj och fjärde säsongens 22 avsnitt börjar att sändas i början på 2008 (förmodligen, inte helt klart än).

Till skillnad mot Lost känner man att det finns ett riktigt slut planerat och att manusförfattarna inte är rädda att ta storyn framåt, istället för att slänga in massa konstiga sidospår man inte fullföljer. Karaktärerna är välspelade och det finns ingen jag stör mig på (till skillnad från vidriga karikatyren Hiro från Heroes t.ex.). Absoluta favoriten är Gaius Baltar skickligt spelad av James Callis. Sen är det svårt att inte nämna Edward James Olmos som ger ett mångfacetterat porträtt av William Adama.

Om du inte kollat in Battlestar Galactica tidigare så är det dags! Första säsongen finns på svensk DVD, andra säsongen släpps i svensk utgåva den 16e maj och tredje släpps någon gång i mitten av augusti i USA. Serien finns givetvis via alternativ distribution också.

Rome

Nu är den snart över, serien som varit min nattliga kompanjon när Tove sovit och jag suttit uppe ensam om nätterna. Jag syftar på HBO och BBCs suveräna serie Rome, som handlar om romarriket på sin absoluta topp en cirka 50-40 år före Kristus. Serien ska tydligen vara världens dyraste tv-produktion och det ryktas att första säsongen kostade 100 miljoner dollar att producera. Efter två säsonger och 22 avsnitt så sänds nu på söndag det sista avsnittet i USA.

Rome har hållit hög klass från första början och fokuserar mer på karaktärer än spektakulära slag (även om det också finns sådana.) Två centrala karaktärer är soldaterna Titus Pullo och Lucius Vorenus, som faktiskt har existerat på riktigt. Man vet inte mycket om vad som hände dem i verkligheten, men de finns omnämnda i ett dokument som Caesar skrivit. Läs gärna mer om dem på Wikipedia. Vi får följa dessa soldaters liv både på och vid sidan om slagfältet samtidigt som det ges plats för massa andra karaktärer också.


James Purefoy ger liv åt Mark Antony (Marcus Antonius i svenska historiska översättningar.)

Min absoluta favorit är James Purefoy som Mark Antony (inte att förväxla med det bleka skelettet som Jennifer Lopez är gift med.) Mark Antony är Caesars närmste man och en riktigt egoistisk skitstövel som trots sina brister är svår att inte tycka om. Purefoy spelar honom underbart bra med glimten i ögat. Alla karaktärer är bra utvecklade och känns som ”riktiga” människor. Det är inte svårt att relatera till dem trots att det skiljer över tvåtusen år mellan oss.

Om ni missat Rome, se till att se serien! Första säsongen finns redan på DVD och jag tror att både Canal Plus och Kanal 9 sänder den. Sedan finns den ju alltid via ”alternativ distribution” också.

HAJ five

Förlåt för rubriken, den var dålig.

Kvällen har gått i Hajens tecken. Då syftar jag på Hajen från James Bond-filmerna och inte den otroligt överskattade Steven Spielberg-filmen om en stor fisk. När jag kom hem efter jobbet fixade jag till lite tacos då jag inte kan vara med på morgondagens tacofrossande hemma hos Toves brorsa. Ensam i soffan (Tove jobbar kväll) satt jag och mumsade i mig och såg Moonraker med Roger Moore och just Hajen. Eller Richard Kiel som han egentligen heter. Det var inte första gången jag såg filmen men första gången på väldigt länge så jag kom inte ihåg mycket alls sedan tidigare. Filmen var helt ok, härligt ”70-talsful” med tydlig inspiration från Star Wars, vilket kanske kan förklaras med att den kom ut bara två år efter första Star Wars-filmen.


…och en tugga för pappa!

Efter Moonraker var det dags att än en gång få träffa Richard Kiel. Denna gång i Kanal 5s nya serie Welcome to Sweden där Richard Kiel åker runt i Sverige tillsammans med Verne Troyer som spelade Mini-Me i Austin Powers-filmerna. I programmet skulle de testa olika typiskt ”svenska” företeelser. I kväll var det förstamaj-tåg och dansbandsafton som avklarades. Det var helt ok, men jag förväntar mig lite högre tempo i framtiden. Det kändes som varken Mini-Me eller Hajen var riktigt på hugget (förlåt, igen.)

Ostkaka goes kladdkaka

Lördagkvällen spenderades hemma hos Anna och Calle (a.k.a. Ostkaka), tittandes på Melodifestivalen och ätandes god mat som värdparet stod för. Det blev kyckling med kryddigt kladd och klyftpotatis. Jag och Tove stod för efterrätten som blev kladdkaka.


Värdparet sitter och myser i soffan.

Anna är engagerad i Örebro katthem och värdhem åt katter som saknar hem och haft det lite tufft. Nu hade hon två nya kattungar hemma hos sig och både jag och Tove blev överförtjusta i de små rackarna. Den tigréfärgade av dem, Ottilia, var mest social och låg och myste i mitt knä medan vi tittade på TV. Tsaritsa som var kolsvart höll sig mer på sin kant och kikade fram då och då.


Två söta damer.


Blyga Tsaritsa kikar fram.


Ottilia ligger och myser i min famn.

Angående melodifestivalen så var det rätt kul att titta på. Musiken är ju inte min smak för fem öre men det är alltid kul att sitta och försöka agera expert och ta ut vinnarna. Jag lyckade pricka in alla fyra vinnarna, dock trodde jag att Idol-killarna Måns Zelmerlöw och Sebastian Karlsson skulle gå till andra chansen och schlagerbruttorna Nanne Grönvall och Sonja Aldén direkt till final, så där hade jag fel.