Kent på Conventum Arena.

Det har varit en händelserik vecka där tisdagen peakade i aktivitet. Dagen inleddes med att jag åkte till Media Markts tillfälliga kontor för anställningsintervju. De håller på att bygga ett stort monster till butik ute till Marieberg och jag hade sökt extrajobb där. Det var en intervju som tog cirka 25 minuter och kändes riktigt bra. Sedan åkte jag in till stan, tog ny körkortsbild (Äntligen, ni ska få se före och efter när mitt nya körkort dyker upp) och köpte två smörgåstårtsbitar för mig och Tove att mumsa på.

Väl hemma igen blev jag efter några timmar uppringd av Media Markt och erbjuden en tjänst där från och med april och framåt. Jag bad om ett dygns betänketid för att få diskutera med Tove innan jag svarade ja, något jag sedan gjorde dagen efter. Så detta innebär att jag nu har ett nytt jobb och det känns riktigt spännande och kul att få testa något nytt.

Tisdagkvällen avrundades med Kent-konsert i Conventum Arena och det var ett mycket uppsluppet och glatt Eskilstuna-band som äntrade scenen denna kväll. Det var en bra konsert men inte fantastisk och jag saknade ett gäng bra låtar från senaste plattan. Det är svårt att förstå hur de kan hoppa över kanonlåtar som Ensamheten och Vals för Satan (din vän pessimisten). Avslutningen med Mannen i den vita hatten var helt otroligt bra och det är verkligen en magisk låt som inte varit annat än fantastisk de gånger jag sett den live.

För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live. Kent gästade gnällbältets huvudstad Örebro och invigde nya Conventum Arena ”på riktigt”. Tillsammans med Tove och 5300 andra Kentfans trotsade jag de ruskigt kalla vindarna och gav mig iväg för att se Jocke, Sami, Martin och Markus spela. Senast jag såg dem var 2005 i Borlänge. Denna gång var den första gången jag fick se Kent spela i samma stad som jag själv bor i. Fantastiskt skönt att slippa fixa med boende, transport och dylika saker.

Det var som sagt kallt idag. När jag och Tove kom fram till kön var den så lång att vi inte ens såg Conventum Arena från vår plats. Tack och lov gick det trots allt hyfsat snabbt och efter cirka 10-15 minuter (vilken klassisk pizzatid! ”Den är klar om tio minuter-en kvart”.) så var vi inne i Conventum Arena. Byggnaden i sig var allt annat än imponerande. Det var en stor sal, varken mer eller mindre. Fasaden var dessutom ingen höjdare med några fula streck som förde mina tankar till jeansmärket Evisus måsvingar.

Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.

Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en ”medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års bästa film, Sunshine. Färgerna för konserten gick mycket i rött och blått och det kändes verkligen att detta var en ruskigt proffsig och påkostad produktion.

Sedan Turné 19 har Kents spelningar avslutats med Mannen i den vita hatten (16 år senare) och så även denna gång. Förra avslutningslåten, 747, får numer avsluta första segmentet av extranummer. Just Mannen i den vita hatten var denna kvälls absolut starkaste låt och en helt fantastisk avslutning. Det var ren extas och en fantastisk stämning. Mycket bättre avslutning än så kunde man inte få. Andra låtar som var värda att tala lite extra varmt om denna kväll är LSD, någon?, Dom andra, VinterNoll2 och 747. LSD, någon? hade en grym tyngd när den kom igång ordentligt och förde genast mina tankar till ett annat grymt band, Depeche Mode. Dom andra kom i en rätt ny, väldigt uppspeedad tappning. Jag gillade det skarpt då den låten annars kan vara lite seg live. VinterNoll2 har jag än inte hört Kent spela dåligt. Den var som alltid fantastisk. När det gällde 747 bjöds vi denna kväll på singelversionen som är den version jag föredrar framför albumversionen.

Det enda negativa med konserten var Stoppa mig juni (lilla Ego) och Kevlarsjäl som sänkte pulsen men i övrigt är fina låtar. Jag saknade verkligen också Elefanter på kvällens låtlista. Dessutom är jag oändligt förtjust i underbara Utan dina andetag som inte heller fanns med i kvällens låtlista. Dock kan jag förstå varför de inte tog med den då den mycket väl kanske inte skulle passat in en kväll som denna.

Låtlistan såg ut så här:

01. Vy från ett luftslott
02. Max 500
03. Socker
04. Berlin
05. Palace & Main
06. Stoppa mig juni (lilla ego)
07. Columbus
08. LSD, någon?
09. Romeo återvänder ensam
10. Generation ex
11. Den döda vinkeln
12. Musik non stop
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Om du var här
16. Dom andra

Extranummer 1:
17. Kevlarsjäl
18. Vinternoll2
19. 747

Extranummer 2:
20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Nerikes Allehanda skriver lite om konserten här och har även ett bildspel. Deras recension finns att hitta här.

flickr: Mina konsertbilder.

Så här fint är det på kvällen.

I slutet av vägen ligger byggnaden och lyser upp.

Allt packande och plockande gick mycket snabbare idag. Det var mycket lättare att skjutsa in grejerna än i Lindesberg och vi kände oss varmare i kläderna. Föreställningen gick mycket bra också, inga tabbar av varken mig, Oscar eller någon av skådisarna och publiken verkade gilla vad de såg.

Slutsålt är alltid trevligt.

Det lastades, och packades ur i ett brinnande (nåja) tempo.

Oscar sitter och ”lyssnar in sig”.

Imorgon går turnén vidare då vi ska till Hovsta. Just nu ser jag fram mot lördagen då jag ska försöka ta mig ut på krogen efter vi jobbat klart och få i mig en eller två (eller kanske lite fler) öl med vänner.