Det har varit en fantastiskt fin dag som jag och Tove spenderade på ett mycket trevligt sätt, genom att ta en lång promenad genom naturreservatet Oset. Vi strosade runt i solen, hälsade på kossor och fotograferade en hel del. Jag tog, som jag alltid verkar göra i Oset, ett gäng panoramabilder också.Ta gärna en kik i bildgalleriet här nedan. I galleriet går det att klicka på alla bilder så de syns i mycket högre upplösning.
Lördagen var otroligt solig och underbar i Örebro. Hemma hos Toves föräldrar bjöds det på smörgåstårta en dag i förskott för morsdag. Vi uppvaktade Annsa med blommor och Tove hade köpt choklad och en fin olivolja till sin kära mor. Vi passade även på att gosa med deras katt Irma och borsta henne med först en piassavakvast och sedan en trädgårdsräfsa.
Senare mot kvällen träffade vi Toves klasskompisar i Stadsparken och hade en minipicknick på en filt. Det har med andra ord varit en mycket trevlig dag. Ta gärna en koll på mina bilder från dagen.
En stor del av dagen har gått åt att sitta och slita med att få bloggen att se likadan ut i Internet Explorer som i alla andra browser. Ett Lösnummer-möte och träff på skolan har också klämts in. Vad som dock är dagens höjdare är att jag och Tove har bokat resa. I slutet av augusti åker vi två till Alcúdia, Mallorca där vi ska bo på fyrstjärnigt hotell direkt vid havet i en veckas tid. Eftersom vi båda ska jobba och slita i sommar känns det som det kan bli en lysande avslutning på ledigheten innan vi återgår till vårt pluggande igen.
I detta hotell, direkt vid stranden, kommer vi bo. Förövrigt tror jag inte alls att bildens nivåer är fixad i Photoshop. Jag utgår stenhårt från att vattnet verkligen är så blått.
Dessutom fick vi resan billigt då vi satt som hökar vid varsin dator under Vings ”Happy Hour”. En annan höjdare är att vi inte behöver ta oss till Stockholm och Arlanda utan helt bekvämt flyger från Örebro på eftermiddagen.
Så, om exakt tre månader, 18 augusti, bär det av utomlands. Det ska bli alldeles underbart.
Denna vecka har studenterna på Örebro universitet fått det senaste numret av Lösnummer hem i brevlådan. Till detta nummer bidrog jag med bilder till två reportage. Ett reportage om Café Deed, ett ungdomskafé i stan (jag höjde medelåldern ordentligt när jag var där och fotade). Det andra reportage handlade om den allsvenska starten och där var jag på Behrn Arena och fotograferade Johannes Avenbrand som följer ÖSK för svenskafans.com.
Det senaste numret finns att läsa i sin helhet här. Artikeln om Café Deed kan man läsa här och artikeln om allsvenska säsongsstarten finns här.
Några bilder från detta nummer:
Sista numret för året av Lösnummer har kommit ut och även denna gång har jag bidragit. I detta nummer gjorde jag blygsam debut som skribent då jag skrev två väldigt korta texter om Ett päron till farsa firar jul och Die Hard till vår julfilmsspecial. Jag fotograferade även till den artikeln.
Vår artikelserie om studentbostadsområden gick vidare och denna gång var vi i Grythyttan och hälsade på. Otroligt mysigt litet ställe med en otroligt trevlig, glad och entusiastisk guide som visade oss runt och tog oss med till massor av hennes vänner. Det bjöds på fika och alla verkade trivas väldigt fint med att bo i Grythyttan och studera där.
Den andra artikeln jag fotograferade till var en uppföljning på en artikel för några år sedan. Precis som då skrevs artikeln av chefredaktör Ida och handlar om Åke Strid som forskar om ätbara AIDS-vaccin. Väldigt intressant att få lyssna på och få se en annan del av det som finns på universitetet.
Det var riktigt skitväder den dagen vi var i Grythyttan. Denna bild kom inte med i tidningen vilket kan förstås då den knappast speglar det ”varma” Grythyttan artikeln beskriver. Människorna där var verkligen kanontrevliga!
Åke Strid inne på sitt kontor.
Lösnummer finns som vanligt att ladda ner som PDF. Det gör du här. Kolla gärna in Flickr där jag lagt upp fler bilder jag tog till detta nummer.
flickr: 13 bilder från nummer åtta.
Nya numret av Lösnummer ligger rykande färsk intill mig. Vi fick tidningarna direkt från tryckeriet idag under vårt måndagsmöte. På omslaget finns en bild på Fuat Deniz fru Rúna som intervjuas i tidningen, ett år efter mordet på hennes make på universitetet. Tyvärr är det inte jag som tagit bilderna på Rúna som är helt briljanta! Det är vår bildredaktör Jonatan som tagit de vackra bilderna.
En HDR-bild på Grankotten. Den kom inte med i tidningen vilket är förståeligt då den är på tok för mörk för tryck.
Jag har denna månad fotograferat till tre reportage. Det största reportaget handlar om bostadsområdet Grankotten och breder ut sig över ett helt uppslag. Tillsammans med artikelförfattarna gick jag runt under några timmar och försökte ta så bra bilder som möjligt på ett bostadsområde som inte direkt är fotogeniskt.
Ylva tillsammans med två klasskompisar.
Ylva är också intervjuad i detta nummer av Lösnummer om hur det är att vara distansstudent. Intervjun gjordes av vår chefredaktör Ida och bilderna togs av mig under en av Ylvas lektioner. Ljuset var inte optimalt, väldigt gult, men bilderna gjorde sig rätt bra ändå i tryck.
Sara Carlsson som ska representera Örebro universitet i Universiaden. Denna bild, men med ”skarp” bakgrund är med i tidningen.
Tillsammans med artikelförfattaren Olof åkte jag iväg och träffade Sara som ska representera Örebro universitet i Universiaden. Sara spelar curling och jag och Olof fick också testa på att spela lite. Mycket kul och rätt svårt! Bilderna till denna artikel blev riktigt bra och curling kändes som en väldigt tacksam sport att fotografera.
Tidningen kommer som sagt ut under veckan och då kommer den även gå att läsa i PDF-form här. Under tiden kan ni kika på lite fler bilder jag tog till detta nummer som jag lagt upp på Flickr. Jag lade även upp en del bilder som inte kom med i tidningen.
flickr: 14 bilder till Lösnummer.
Det har rasat in besök idag upptäcker jag när jag kollar statistiken. Det beror på att Nerikes Allehanda publicerat en lista över länets tio populäraste bloggar och att min blogg är med på den listan. Nummer nio placerar sig yours truly på. Hade statistiken kommit från idag och inte tisdags så hade jag hamnat på plats åtta.
Sedan blir jag lite sorgsen när jag inser hur det gått utför. Nerikes Allehanda hämtar sin statistik från Bloggportalen och för lite mer än ett och ett halvt år sedan låg jag först på den där listan. Kunde de inte skrivit sin artikel då? Dessutom låg jag högt på listan, typ topp tre, i cirka två års tid. Som Bruce sjunger: ”Glory days, well they’ll pass you by.”
Jag har gått från att varit Örebro-bloggarnas Blondinbella (tro mig, det är enda gången jag tänker göra den jämförelsen!) till gnällbältets svar på Ebba von Sydow. För att nå nationell framgång inom bloggsfären verkar det som man ska blogga om vilka kläder man bär för dagen eller vara osympatisk. En kombination kanske är det bästa. Mitt nästa inlägg kanske handlar om vilka kläder jag har på mig för att sedan ställa frågan ”Är jag inte lite väl bögig?”.
Kommer jag kunna pallra mig upp till första platsen på listan listan igen? Jag lånar ett lokalt uttryck och konstaterar: ”Det går aaaaldrig”.
Nerikes Allehandas artikel hittar ni här.
Förresten. Kopplar ni vilken låt som inläggstiteln syftar till?
Jag har fotat till senaste numret av Lösnummer.
Mitt första nummer med studenttidningen Lösnummer har kommit ut. Jag fotograferade intervjun med Fredrick Federley och bilderna till en cykelspecial. Överlag är jag riktigt nöjd med bilderna och tidningen finns att läsa här i PDF-format. På måndag är det möte och då får man ”tjinga” vilka nya artiklar man ska fota inför nästa nummer.
På tal om något helt annat: Jag fascineras av brittiska Cd Wows postgång. Min teori är att de skickar ut sina produkter med en halt pensionär som får gå och simma med paketet hela vägen till Sverige.
Förra onsdagen beställde jag en väska till min iPhone från engelska nätbutiken Morpeth Mobiles (via eBay). I måndags skickades beställningen och idag dök väskan upp i Örebro. Inget konstigt att anmärka på och helt normala leveranstider för en försändelse från England. Det kan jämföras med min senaste beställning från engelska CD Wow.
Nya väskan till min iPhone.
Den 27:e september bokade jag FIFA 09 till Xbox 360. Spelet släpptes 2 oktober. Det skickades dock först 10 oktober. Jag har fortfarande inte sett röken av det. Den halta pensionären kanske drunknat mellan England och Sverige?
Noterbart är att det tog jättelång tid att få Blade Runner-boxen när jag beställde den hos CD Wow för ungefär ett år sedan också. Mycket dåligt!
Jag är hemma igen efter några härliga dagar tillsammans med Tove uppe i Gävle, sedan Lidköping efter det Smögen.
Förra helgen åkte vi upp till Gävle efter att ha droppat av Fredrik och Josefine på Arlanda då de två ska på en två veckors lång semester i Spanien. I Gävle åkte vi först till Pär och Kattis och blev bjudna på öl och spelade lite filmtrivia på Pärs Xbox. Spelet hette Scene It och en filmnörd som jag var i himlen. Jag kom tvåa första gången efter att Kattis gått om mig i sista momentet, final cut. Andra gången plockade jag hem segern och kände mig ruskigt nöjd.
Sedan bar det iväg till Ylva och Max där vi sov under Gävle-vistelsen. Tillsammans med hela gänget gick vi iväg till en mysig Italiensk restaurang på söder och mumsade i oss himmelskt god mat. Jag åt en riktig höjdare till kalvschnitzel med potatispasta (be mig inte förklara exakt vad det var, men gott var det!).
Kvällen avslutades med ännu mer öl och spelandes Guitar Hero och Singstar. Jag var bedrövligt dålig på båda spelen, mycket sämre än vanligt, men kul var det! Min falsettversion av ”Wonderchild” är en framtida klassiker och finns faktiskt fångad på video. Jag bjuder inte på det nu, men det kan bli en framtida gåva till er bloggbesökare.
Jag spelar Guitar Hero. Målmedveten och sammanbiten.
Ylva rockar loss!
Efter Gävle-visiten åkte vi tillbaka till Örebro på måndagen och mellanlandade över natten innan vi styrde kosan mot Lidköping. Josefine jobbar ju i Lidköping och har en lägenhet där som vi fick låna.
I Lidköping strosade vi omkring och kollade in den lilla vackra staden. Vi kom dit på kvällen och åt en mysig middag i Josefines lilla etta. Dagen efter lunchade vi på ett litet fik innan det var dags att ge sig av igen. Denna gång var det västkusten som gällde.
Fågelfamilj i Lidköping.
Tove strosar omkring nere i hamnen i Lidköping.
Vi satte kurs mot Hovenäset och tog in på deras lilla vandrarhem där vi bodde i en liten stuga inne i en sal. Alldeles vid Hovenäset ligger nämligen Smögen och det var Smögen som var det egentliga målet för vår färd.
Små stugor inne i en sal.
Dagen efter blev det en heldag på Smögen vi solade på klipporna. Jag var även i en sväng och badade vilket var ruskigt kallt. Efter sol och bad spenderade vi eftermiddagen på Smögens brygga. Vi köpte fisk, räkor, bröd och räk & kräftröra som vi glatt satt och mumsade i oss.
Panorama över Smögen. Klicka på bilden för högre upplösning.
Jag dricker öl vid klipporna. Idylliskt!
En trut som iakttog mig och poserade för kameran.
Denna bild har skänkt mig och Tove mycket glädje. Jag plågas i det kalla vattnet och simmar mot stegen för att ta mig upp. Dock ser det ut som jag maniskt jagar en kvinnas stjärt. Classic stuff!
På kvällen åkte vi tillbaka till Lidköping igen och efter att än en gång övernattat där åkte vi hemåt och kunde konstatera att vi haft en mycket härlig bilsemester. Tove återvänder till arbete nu på måndag och för min egen del så är det en och en halv veckas ledighet kvar.
I slutet av augusti är det ju dock dags för ledighet igen då vi ska åka till Gran Canaria och efter det är det studier som gäller för oss båda. Jag fick besked för några dagar sedan att jag är antagen till Digital mediedesign-programmet på Örebro universitet och Tove kommer plugga andra året på sin utbildning.
Världens bästa band mot en bakgrund som förde tankarna till filmen Sunshine.
För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live. Kent gästade gnällbältets huvudstad Örebro och invigde nya Conventum Arena ”på riktigt”. Tillsammans med Tove och 5300 andra Kentfans trotsade jag de ruskigt kalla vindarna och gav mig iväg för att se Jocke, Sami, Martin och Markus spela. Senast jag såg dem var 2005 i Borlänge. Denna gång var den första gången jag fick se Kent spela i samma stad som jag själv bor i. Fantastiskt skönt att slippa fixa med boende, transport och dylika saker.
Det var som sagt kallt idag. När jag och Tove kom fram till kön var den så lång att vi inte ens såg Conventum Arena från vår plats. Tack och lov gick det trots allt hyfsat snabbt och efter cirka 10-15 minuter (vilken klassisk pizzatid! ”Den är klar om tio minuter-en kvart”.) så var vi inne i Conventum Arena. Byggnaden i sig var allt annat än imponerande. Det var en stor sal, varken mer eller mindre. Fasaden var dessutom ingen höjdare med några fula streck som förde mina tankar till jeansmärket Evisus måsvingar.
Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.
Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en ”medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års bästa film, Sunshine. Färgerna för konserten gick mycket i rött och blått och det kändes verkligen att detta var en ruskigt proffsig och påkostad produktion.
Sedan Turné 19 har Kents spelningar avslutats med Mannen i den vita hatten (16 år senare) och så även denna gång. Förra avslutningslåten, 747, får numer avsluta första segmentet av extranummer. Just Mannen i den vita hatten var denna kvälls absolut starkaste låt och en helt fantastisk avslutning. Det var ren extas och en fantastisk stämning. Mycket bättre avslutning än så kunde man inte få. Andra låtar som var värda att tala lite extra varmt om denna kväll är LSD, någon?, Dom andra, VinterNoll2 och 747. LSD, någon? hade en grym tyngd när den kom igång ordentligt och förde genast mina tankar till ett annat grymt band, Depeche Mode. Dom andra kom i en rätt ny, väldigt uppspeedad tappning. Jag gillade det skarpt då den låten annars kan vara lite seg live. VinterNoll2 har jag än inte hört Kent spela dåligt. Den var som alltid fantastisk. När det gällde 747 bjöds vi denna kväll på singelversionen som är den version jag föredrar framför albumversionen.
Det enda negativa med konserten var Stoppa mig juni (lilla Ego) och Kevlarsjäl som sänkte pulsen men i övrigt är fina låtar. Jag saknade verkligen också Elefanter på kvällens låtlista. Dessutom är jag oändligt förtjust i underbara Utan dina andetag som inte heller fanns med i kvällens låtlista. Dock kan jag förstå varför de inte tog med den då den mycket väl kanske inte skulle passat in en kväll som denna.
Låtlistan såg ut så här:
01. Vy från ett luftslott
02. Max 500
03. Socker
04. Berlin
05. Palace & Main
06. Stoppa mig juni (lilla ego)
07. Columbus
08. LSD, någon?
09. Romeo återvänder ensam
10. Generation ex
11. Den döda vinkeln
12. Musik non stop
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Om du var här
16. Dom andra
Extranummer 1:
17. Kevlarsjäl
18. Vinternoll2
19. 747
Extranummer 2:
20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Nerikes Allehanda skriver lite om konserten här och har även ett bildspel. Deras recension finns att hitta här.
flickr: Mina konsertbilder.