Jazz är en genre jag har enormt svårt för. Därför är det med viss ambivalens jag lyssnar på jazzsångerskan Carolina Wallin Pérez nya skiva Pärlor och svin. En skiva med tretton Kent-covers i jazztappningar. På skivan har Carolina tolkat allt från Kents första singel När det blåser på månen till Ingenting, förra skivans första singel. Hur låter det då? Carolinas röst är rätt bra. Det är inget fantastiskt, men helt klart godkänt. Ibland blir det lite väl för jazzigt som i tolkningen av Dom andra (finns det något värre än trummisar som spelar med vispar? Svar nej). Bland höjdpunkterna hittar vi en vacker tolkning av vad jag tycker är en av världens bästa låtar, Utan dina andetag, och tidigare nämnda Ingenting som är hennes senaste singel.
Gillar man jazz och Kent är nog detta en fantastisk platta. För egen del blir det mer ett nja, med en del guldkorn. Jag föredrar helt klart originalet, de fyra sura gubbarna från Eskilstuna. En eloge till Carolina dock, det är modigt att våga tolka Kent med tanke på de fanatiska fansen, om än ett säkert sätt att bli uppmärksammad.
Pärlor och svin finns på Spotify och iTunes.
Betyg:

Info:
År: 2009 | Genre: Jazz
- Gravitation – 3:48
- Ingenting – 3:44
- Pärlor – 3:21
- Om du var här – 4:09
- Klåparen – 5:11
- Dom andra – 3:43
- Oprofessionell – 4:40
- Kevlarsjäl – 3:59
- Musik non stop – 4:43
- Utan dina andetag – 4:21
- När det blåser på månen – 3:37
- Kärleken väntar – 4:03
- 747 – 5:27
Fler recensioner:













Kent släppte idag sin nya singel, Generation ex, för nedladdning. Som stort fan är ju själva singeln i sig inte speciellt spännande då man hört den massa gånger redan på skivan (förutom när det är en förstasingel, innan plattan släppts. Då är det spännande som bara den.) Det som är mest spännande med bandets singelsläpp är givetvis B-sidorna.
För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live.
Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.
Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en ”medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års 

Låtlistan såg ut så här:





















