Gears of War-trilogin går i mål

Jag var sen att hoppa på Gears of War-tåget. När jag köpte min Xbox 360 så hörde jag mycket gott om det första spelet, men när jag väl köpte det och började spela det var jag inte så imponerad. Efter några timmars nötande började jag dock hysa varmare känslor och se vad som var så bra med det. På slutet var jag frälst. Sedan kom Gears of War 2 som jag älskade rakt igenom och nu har jag alltså gått i mål med trilogin när Gears of War 3 är avklarat.

Gears of War 3 är otroligt snyggt. Spelet sköts upp ett halvår trots att det enligt rykten var klart. Det behöver inte ha varit något negativt då Epic gavs massa månader att finslipa allt. Grafiken är otroligt vacker och det märks att Epic verkligen kan sin egen grafikmotor. Spelmässigt så är kontrollen supertight och bättre än någonsin, vilket inte säger lite när det handlar om serie som har varit berömd för sin starka kontroll.

Anya Stroud som du tidigare mest fått höra i de två första spelen är numer en spelbar karaktär.

I de tidigare Gears of War-spelen så har det alltid handla om dig, Marcus Fenix, och kompanjonen Dom. I trean är det istället fyra karaktärer som upplever äventyret tillsammans. Om man vill kan man alltså spela igenom hela kampanjen med tre andra vänner. Jag gjorde det i min ensamhet dock. Detta är både en för- och nackdel. Fördelen är att man får lite stöd från sina kompanjoner och att jag upplever att storyn blir starkare. Nackdelen är att det ibland känns lite för lätt. Dina kompanjoner kommer snabbt till undsättning om du biter i gruset och återupplivar dig. Samtidigt gillar jag att storyn får flyta på, utan att man fastnar vid svåra moment.

När det gäller story så tycker jag att den funkar bra. Det är inte en lika fin utmejslad sådan som i Mass Effect eller Half-Life, men det gör inget. Jag köper helt och hållet premisserna, där brölande machosoldater spottar ur sig actionklichéer. Det är ändå de fantastiska miljöerna och den lysande kontrollen som får spela huvudrollen.

Gears of War är våldsamt och snyggt. Våldsamt snyggt.

Något som är överraskande är hur mycket i storyn som avslutas. Ett problem med spel brukar vara rädslan att berätta för mycket, så att det blir svårt att göra uppföljare. Här avslutar verkligen Epic mycket, och jag har svårt att se att det kommer att komma en uppföljare med dessa karaktärer. Säkerligen kommer vi att få se prequels och liknande, vänta bara till Microsoft lanserar en ny konsol!

Av de tre Gears of War-spelen är detta det bästa. Och då är de andra ruskigt bra. Jag rekommenderar det väldigt varmt!

Nathan Drake i varje spel

Chloe Frazier, sidekicken från Uncharted 2 (och 3) är med i Gears of War 3. Hon heter förvisso inte Chloe, utan Sam och har dessutom lagt på sig ett gäng kilon enbart i muskler. Men visst fasen är det hon, det hör jag ju på den sträva australiensiska stämman! En sökning på IMDb bekräftar det. Claudia Black gör rösten till både Chloe i Uncharted 2 och till Sam i Gears of War 3.

När man har spelat ett gäng spel och försöker att hänga med i spelvärlden som jag gör blir det tydligt många gånger att samma skådisar dyker upp i ett gäng spel. Ett av de tydligaste exemplen på detta är Nolan North, mest känd som Nathan Drake från just Uncharted-spelen, men även känd från massor av andra spel.

Nolan North är med i massor av spel

YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Jag är lite ambivalent till att samma röstskådespelare dyker upp i massor av spel. Samtidigt som jag gillar Nolan North skarpt i Uncharted-serien så blir det lite ”fel” när samma röst dyker upp på så många andra ställen. För mig ÄR Nolan North Nathan Drake och att då höra honom som prinsen i Prince of Persia känns inte som det ska.

Om man då drar paralleller till filmens värld så börjar genast det resonemang jag försöker bygga upp att halta. Ta en skådespelare som Christian Bale som är mycket bra i rollen som Batman i Christopher Nolans filmer. Betyder detta att jag inte kan ta mig till hans andra karaktärer? Jo, absolut kan jag det. En bra skådespelare övertygar mig i flera roller. Trots att både röst och utseende är lika från film till film. I spelen är det ju bara rösten som är lika, utseendet varierar. Samtidigt hajar jag till extra när en röst jag känner igen från tidigare dyker upp i ett annat spel.

Kan det då bero på att Nolan Norths röst låter likadan utan att han förändrar den nämnvärt? Med stor sannolikhet så är det så. Om vi åter tittar på Gears of War så görs hvuudkaraktären Marcus Fenix röst av John Di Maggio. Det är en lysande uppvisning i machogrymtande och brölande. Jag kan dock inte påminnas om att jag hört ”Marcus Fenix” någon annanstans. Dock har jag hört John Di Maggio flera gånger. Som Bender, i Futurama. Med andra ord, John Di Maggio ändrar sin röst och ser till att den låter olika från roll till roll.

Vi avslutar med en konversation från Mafia II där Nolan North pratar med… Nolan North.

YouTube Preview Image

Gears of War 3 – Multiplayer

Hårda bataljer i matbutiken.

I dag hade jag den stora turen att vinna en kod på Twitter för att få testa multiplayerbetan av Gears of War 3. Det var spelbloggaren Emmy Z (@emmyz på Twitter) som ville att man skulle skriva en dikt om sitt favoritspel på 140 tecken eller mindre. Med följande dikt vann jag:

”En forskare med kofot och sidekick. Stod upp mot invasionen. En fri man.”

Spelet jag diktade så vackert om (nåja) är givetvis Half-Life 2.

Nu har jag laddat ner och testat multiplayern i Gears of War 3. De första intrycken är mycket positiva med väldigt vacker grafik och bra designade banor. Favoritbanan är den där man utkämpar blodiga bataljer i en matbutik. Matchningen är för det mesta bra, men några gånger har det varit rätt ojämnt. Helt förväntat brukar jag vara den, eller en av de, sämsta och en glad slagpåse för motståndarlaget. Med lite träning och genom att lära sig banorna bättre kommer jag nog förbättra mitt spelande.

Själva styrningen och vapenhanteringen känns mer eller mindre precis som i Gears of War 2. Och det är verkligen inget negativ. Man har full kontroll över sin karaktär och om man missar eller blir dödad (och tro mig, man både missar och kolar vippen en hel del) så kan man inte skylla på något annat än att man inte hade full koll på läget.

Inte för att jag var orolig, men denna beta bådar gott inför släppet av Gears of War 3. Er som inte har tillgång till betan än, håll utkik på Twitter och i bloggar då det verkar som en hel del får koder för att dela ut. Själv slängde jag i väg en fråga till Cliff Bleszinski (spelets producent) på Twitter om att få betakoder att tävla ut, men jag har inte fått något svar.

Gears of War 3 har utannonserats

Marcus Fenix och de andra brölande alfahannarna får nu sällskap av kvinnliga soldater i Gears of War 3.

Att det skulle komma en tredje del i Gears of War-serien förvånade nog ingen. Dessutom råkade Xbox Live utannonsera spelet av misstag redan i fredags. Igår, måndags, blev spelet officiellt utannonserat av Cliff Bleszinski när han gästade Late Night med Jimmy Fallon. Vi fick se en ny trailer och det visade sig att det nu i världens mest testosteronstinna machoserie nu finns kvinnliga soldater. Dessutom verkar dessa kvinnliga soldater inte ha E-kupa med djup urringning. Äntligen! Trailern såg riktigt fin ut och jag är övertygad om att detta blir ett höjdarspel precis som de två första delarna.

Vi får vänta ett år på att spela Gears of War 3. Det kommer i april 2011.

Kolla in trailern nedan och tyck till i kommentarsfältet.

YouTube Preview Image

Topp 10: De bästa spelen i världen

Angelica, som driver bloggen Xboxflickan, skrev ett inlägg där hon listade de tio bästa spelen i världen. Jag vill inte vara mycket sämre och publicerar nu därför min lista. Problemet för min del är att jag har ett stort spelhistoriskt glapp. Jag spelade mycket fram till jag var ungefär 17 år och sedan praktiskt taget ingenting förrän jag köpte Xbox 360 i slutet av maj, 2008. Därför kommer min lista ha ett ganska stort glapp och det kommer dessutom finnas med en del gamla spel som kanske inte håller idag, där är det tonårs-Björns omdöme som fått tala. Hur jag upplevde spelet då. Inom parentes syns vilken konsol/format jag spelat spelet i.

Heeeere's Johnny!

Heeeere's Johnny!

  1. Half-Life 2 + Episode 1 & 2 (Xbox 360)
  2. Valves mästerverk är det mest stämningsfulla spel jag lagt labbarna på. Att åka på Highway 17, stanna till i mindre byar och skjuta utomjordiska soldater är helt enkelt fantastiskt. Striden i bergen i Episode 2 är otrolig och varenda kapitel är en njutning.

  3. Bioshock (Xbox 360)
  4. Inledningen sätter stämningen på en gång och när du väl tar kontrollen över huvudkaraktären befinner du dig i vattnet med brinnande vrakdelar omkring dig. Sedan börjar nedstigningen till en helt fantastisk värld under vattnet. Rapture.

  5. The Legend of Zelda: A Link to the Past (Super Nintendo)
  6. Denna gamla pärla håller än idag och det var bara något år sedan jag spelade igenom spelet. Världen är stor, musiken fantastisk och det går inte annat än älska Nintendos gamla klassiker som många håller som det bästa Zelda-spelet någonsin.

  7. Fallout 3 (Xbox 360)
  8. Jag och postapokalysm har ju något speciellt ihop. Bethesdas spel har många brister men jag älskar det passionerat trots det. Att vandra i en helt öppen postapokalyptisk värld gör att jag kan förlåta nästan vilka buggar som helst (och buggar finns det gott om i detta spel).

  9. Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge (Amiga 500)
  10. Guybrush Threepwoods andra äventyr där han än en gång bekämpar LeChuck är smockfullt med humor, vackra miljöer och ansträngande hjärnpussel. I ett pojkrum i Hudiksvall spelades detta flitigt under tidigt 90-tal. Detta och 2 Unlimited. Dock inte samtidigt och en av de två har åldrats betydligt bättre.

  11. Grand Theft Auto IV (Xbox 360)
  12. Öppna världar är något jag är svag för och det finns få bättre sådana än Liberty City i GTA IV. Mitt första möte med GTA-serien var GTA: San Andreas på Xbox. När jag några år senare bestämde mig för att köpa en Xbox 360 blev valet av det första spelet självklart, GTA IV. Rockstar har gjort allting rätt i detta spel och jag kan starta det bara för att få återkomma till staden, utforska den, köra runt och behandla Liberty City som en enda stor lekplats.

  13. Portal (Xbox 360)
  14. Instängd i ett gigantiskt testcenter ska man försöka ta sig ut med ett vapen som skjuter portaler och en störd robot som försöker ta livet av en på påhittiga sätt. Ett otroligt engagerande spel trots att det egentligen ”bara” är ett sorts avancerat pusselspel i förstapersonsperspektiv.

  15. Duke Nukem 3D (PC)
  16. På nätterna, runt 1997, brukade jag sitta uppe och spela Duke Nukem 3D och bygga egna banor. Än idag känner jag en nostalgisk rysning av vällust när jag ser den första banan, L.A. Meltdown. ”Damn, those alien bastards are gonna pay for shooting up my ride.”

  17. Sensible World of Soccer (Amiga 500)
  18. Jag älskar FIFA-serien men inget fotbollsspel har jag lagt ner så otroligt mycket tid som på SWOS. Sett uppifrån och med små spelare kändes varenda match som en riktig match, trots att benämningen simulator inte för fem öre kan appliceras på SWOS. Ren spelglädje på diskett.

  19. Gears of War (Xbox 360)
  20. Machomän som skjuter och spränger saker är helt fantastiskt kul. Naturligtvis är det väldigt over the top men spelmekaniken är väldigt intuitiv och striderna otroligt bra balanserade.

Vad har jag missat och vad har jag gjort rätt? Hur skulle din lista se ut? Lämna en kommentar!