Efter att ha lyssnat på alla tre böckerna som ljudböcker (vilket innebar att man fick höra Reine Brynolfsson säga ”sjötton” istället för ”sjutton” och ”Goggle” istället för ”Google”) så såg jag med stor förväntan fram mot filmatiseringen av Millennium-trilogin. Gårdagkvällen spenderades på bio för att se den avslutande filmen, Luftslottet som sprängdes. Så, hur levde då filmatiseringen upp till mina förväntningar?

När det gäller skådespelarinsatserna kan man snabbt konstatera att det är en berg-och dalbana. Noomi Rapace gör en fin insats som Lisbeth Salander och kan hålla huvudet högt efter dessa filmer. Micke Nyqvist gör absolut inte heller bort sig, men verkar gå lite på autopilot. Det är när det gäller biroller som det börja brista. Sven-Bertil Taube spelar över i första filmen som Henrik Vanger, men utan att vara en katastrof. Lena Endre spelar, liksom Taube, även hon över. Det är dock förståeligt att man får problem att leverera repliker som ”Åh, Micke. Var försiktig Micke!” för sig själv med trovärdighet. Den största katastrofen till skådespel och usla repliker i kombination kommer i andra filmen, Flickan som lekte med elden, där skådisarna som spelar Dag och Mia gör en uppseendeväckande usel insats (speciellt Dag) och deras replikskifte på kaféet får mig att direkt skruva på mig och sträcka mig efter skämskudden. I tredje filmen gör Annika Hallin en svag skådisinsats som Mikael Blomkvists syster och de få scener där hon ska verka rädd och äcklad imponerar minst sagt inte.

I Luftslottet som sprängdes finns en större miss enligt mig där en stor del av handlingen lyfts bort. Och här kommer en spoiler, gå och koka kaffe ni som inte vill veta mer: I boken lämnar Erika Berger sitt jobb på Millennium och börjar istället jobba som chefredaktör på en stor morgontidning (med andra ord: Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet). Väl på sitt nya jobb börjar hon trakasseras med anonyma hotbrev. Det visar sig vara en av hennes nya kollegor som dessutom är en gammal klasskamrat till henne som står bakom trakasserierna. I filmen så lämnar hon aldrig sitt jobb på Millennium och börjar därmed aldrig jobba på morgontidningen. Det gör ju också att hon aldrig träffar sin nya kollega som trakasserar henne. Trots detta börjar hon få hotbrev i en sidostory som aldrig får sin upplösning. Om nu filmmakaren valt att plocka bort delen där Erika Berger börjar ett nytt jobb så borde även delen med hotbreven inte tagits med.

Men. Bortsett från en del svaga skådisinsatser, lökig dialog och ologiska ändringar i manuset tycker jag att filmerna funkar bra. Den bästa boken är enligt mig den första och det gäller även filmerna. Den första, Män som hatar kvinnor, är helt klart vassast. Det kan bero på att det är en komplett berättelse med början och slut medan Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes är två berättelser som hör ihop. En annan förklaring till att de två uppföljarna är svagare än den första filmen kan bero på att de var avsedda att bli en TV-serie när de filmades. När pengarna började rulla in från den första filmens biobesök var det någon som insåg att det fanns mer pengar att tjäna genom att släppa filmerna på bio.

Att jag skulle bege mig iväg för att se tre svenska filmer på bio under samma år trodde jag aldrig och det får ses som ett bra betyg till Millennium-trilogin. Filmerna är bra, speciellt den första. Böckerna är bättre. Läs dem och se absolut den första filmen. Gillar du den, se de två andra.