Taggad: fallout 3

Tillbaka till postapokalysmen i Fallout New Vegas

Livet i postapokalyptiska amerika är en kamp på liv och död.

Givetvis gillar jag Fallout New Vegas. Något annat vore mycket underligt. Jag fullkomligen älskade Fallout 3 och har spelat det sjukt mycket (jag skulle gissa runt 100 timmar). När nu Fallout New Vegas släppts så har det påpekats flitigt att det ser ut och fungerar precis som Fallout 3. Vilket stämmer och är alldeles underbart enligt mig!

Än en gång är man tillbaka i det postapokalyptiska amerika men denna gång på västkusten istället för Fallout 3:s östkust och tre år efter Fallout 3 utspelar sig. Som en kurir som blivit skjuten och begravd men mirakulöst överlevt ska man försöka ta sig fram genom den kalifornska öknen och lösa mysteriet men vem som sköt dig, varför du blev skjuten och sedan försöka få sin hämnd.

Storyn känns verkligen sekundär. Jag bryr mig inte speciellt mycket om varför jag blev skjuten. Istället njuter jag till fullo av det trasiga landskapet och går från håla till håla och utforskar. Enligt min sparfil har jag spelat strax över nio timmar och har ännu inte tagit mig in till stan, New Vegas. Den underbara miljön står i centrum och är huvudperson. Inte storyn.

Detta må låta motsägelsefullt, men samtidigt som miljön är underbar är Fallout New Vegas inget vackert spel. Grafiken känns rätt daterat och kantig och jämfört med spel som Gears of War 2 och Uncharted 2 är Fallout New Vegas ordentligt fult. Det är dock ingen rättvis jämförelse då Fallout New Vegas har en enorm öppen värld och spelet inte behöver luta sig mot snygg grafik utan har sin stämning som ess i rockärmen.

Att få vandra genom ett sönderbombat, dammigt landskap är en vacker upplevelse. Älskade du Fallout 3 liksom mig och är svag för postapokalysm är Fallout New Vegas ett givet tillskott i samlingen.

Trailer:
YouTube Preview Image

Trailern till The Book of Eli ser fantastisk ut!

Porr.
Porr.

Jag tror bestämt att jag nämnt tidigare att jag är förtjust i postapokalyptiska filmer. Nu vore inte denna blogg min om det inte innebar att jag fick älta och upprepa mig, så here goes again: Jag älskar postapokalyptiska filmer! Det har kommit en trailer till The Book of Eli som får min överläpp att fuktas av svett och darra lite lätt av upphetsning! Det ser helt enkelt ut som porr förr postapokalysmfantasten (säg det fem gånger snabbt i rad, I dare you).

Allt är sönderbombat, skitigt och eländigt och Denzel Washington har kantiga solglasögon och inte rakat sig på ett tag. Det ser helt enkelt ut som det ska, fantastiskt med andra ord! Det påminner visuellt en del om Fallout 3 som jag spelat som en galning och signaturen Roger N. satte ihop ett bildkollage för jämförelse och skickade in till spelsajten Kotaku.

En viss likhet kan skönjas.
En viss likhet kan skönjas.

The Book of Eli har världspremiär den femtonde januari 2010, vilket också råkar vara min 29-årsdag, och ser grymt cool ut. Trailern kan man givetvis se i HD-upplösning hos världens bästa fruktföretag, Apple.

Lite mer porr.
Lite mer porr.

Kolla in trailern här och skriv sedan en kommentar där du är lika lyrisk över trailern!

Postapokalyptiska filmer

Allt är sönderbombat, mörkt, eländigt och alldeles, alldeles underbart!
Allt är sönderbombat, mörkt, eländigt och alldeles, alldeles underbart!

Om du ryser till lite av välbehag när du ser bilden ovan så är du förmodligen lika pervers som jag. Det är alltså något som är lite sjukt med mig. Jag älskar postapokalyptiska skildringar passionerat! Postapokalysm syftar alltså på efter apokalysm, slutet på civilisationen. Jag dras till sådana berättelser och sitter och njuter när jag får se ensamma krakar lida i ett framtida sönderbombat och ofruktsamt landskap.

Det finns tyvärr alldeles för få postapokalyptiska filmer men mina förväntningar på filmen som bilden ovan är tagen från är stor. Filmen heter The Road precis som förlagan, boken, gör. Den är skriven av Cormac McCarthy, samme författare som skrivit No Country for Old Men. Det är dock inte därför jag har stora förväntningar på filmen. Dels räcker det med att det är en postapokalyptisk film för att pulsen ökar och förhoppningarna stegras. Sedan så läste jag detta på Bethesdas blogg: ”As many of you know, Cormac McCarthy’s award-winning novel, The Road, was a major influence for our development team while working on Fallout 3.”. That’s it. En enkel mening för att peppen ska bli ännu större för denna film. Fantastiska Fallout 3 som jag har lagt ner alldeles för mycket tid på (över 80 timmar står det skrämmande nog när jag ser efter) har alltså inspirerats av The Road. Sedan så är det inte direkt dåliga skådespelare i filmen heller som listar namn som Viggo Mortensen och Charlize Theron.

Terminator Salvation
The end of the world as we know it? Check! Framtida mördarrobot? Check! Christian "I want you off the fucking set you prick!" Bale? Check! Alla ingredienser för en bra film!

En annan film jag tror blir en riktig höjdare och som kombinerar science-fiction med postapokalysm är Terminator Salvation. Jag älskar verkligen de första Terminator-filmerna (i alla fall de två första, den tredje var mest hyfsad) men jag tror verkligen en film som utspelar sig i en framtid där allt gått åt skogen kommer bli ”the icing of the cake”. Att filmen dessutom har mastodontbudget och Christian Bale i huvudrollen är stora plus och de klipp jag hittills sett från filmen har verkligen fått mig peppad!

Enorma mängder vatten + ett kloster som ligger i vägen = kittlande fascination.
Enorma mängder vatten + ett kloster som ligger i vägen = kittlande fascination.

Bilden ovan kommer från 2012 som får svensk biopremiär i november. Trailern är avslöjar inte mycket av handlingen utan fokuserar på en munk som ser massa vatten komma, springer och ringer i en klocka och sedan får vi se hur klostret spolas undan av vattnet. För mig är det helt fantastiskt fascinerande och jag tror inte filmen kommer att bli bättre än vad trailern är. Regisserar gör Roland Emmerich som också regisserat två andra filmer som lutar åt det postapokalyptiska hållet, Independence Day och The Day After Tomorrow. Dessa filmer är ju ingen mästerverk och utan tunga namn som kan bära 2012 tror jag inte heller att den filmen kommer bli fantastisk. Dock kommer det säkert bli ögongodis för postapokalyptiska fans.

*kluck* Jag var sämst i 2008 års största kalkon. *kluck*
*kluck* Jag var sämst i 2008 års största kalkon. *kluck*
De filmer som redan släppts då? Vad finns det för utbud? Förra året kom Doomsday av Neil Marshall som regisserat Instängd vilket var en överraskande bra skräckis. Jag blev givetvis eld och lågor när jag läste om Doomsday. Det började bra, de första fem-tio minuterna såg det riktigt lovande ut faktiskt. Sedan blev allt helt otroligt dåligt. Det var kannibalpunkare, löjliga ansiktsmålningar, tuppkammar och skådespel som får Charlie Sheen att framstå som Sean Penn. Årets kalkon 2008 var enligt mig utan tvekan Doomsday.

Några riktigt bra filmer där civilisationen får på nöten är 28 dagar senare och 28 veckor senare. I 28 dagar senare förvandlas mänskligheten till zombies av ett virus och vi får följa några människor som försöker överleva och sätta sig i säkerhet. Tyvärr tappar filmen lite på slutet när handlingen förflyttas till en militärbas och hotet helt plötsligt går från att vara zombies till att vara människor. 28 veckor senare är en marginellt vassare film där alla zombies dött ut och England börjar befolkas igen. Sen är allt frid och fröjd och vi får i två timmar se en lycklig Robert Carlyle leka med sina barn. Eller? Nej, inte direkt. Givetvis går något snett där också och än en gång handlar det om överlevnad och att springa från zombies. Vilket är bra, vilket vi gillar!

Dawn of the Dead, och nu snackar jag om nyversionen som kom 2004, är en riktig höjdare. Här har mänskligheten än en gång förvandlats till zombies av något virus och ett gäng människor försöker överleva i en shoppinggalleria. Filmen är tät, spännande och tilltalar det där i mig som kickar igång av mänsklighetens undergång. I samma andetag känns det värt att nämna Shaun of the Dead. En parodi (men inte på det sättet som Scary Movie är en parodi) på Dawn of the Dead-filmerna och zombiefilmer i allmänhet. Denna engelska pärla lyckas vara både rolig och lite skrämmande på samma gång. Så vansinnigt mycket postapokalysm vet jag inte om det är, det behövs nog fler tomma byggnader och ödslighet för det, men bra är den i alla fall.

Ett öde Las Vegas. Vackert!
Ett öde Las Vegas. Vackert!

Resident Evil-filmerna! Är det bra filmer? Nej. Tycker jag bra om filmerna? Ja! Hur det går ihop vet jag inte riktigt. Jag vet bara att när det gäller Resident Evil så köper jag det, rakt av, trots att det inte är bra skådespeleri eller speciellt bra filmer överlag. Jag gillar storyn helt enkelt och i den sista filmen, Resident Evil: Extinction fick jag frossa i öde landskap, tomma hus och brännande sol. Fantastiskt. Den fjärde filmen (för jag antar att det kommer en sådan) ser jag verkligen fram emot.

2007 års I am Legend och 1971 års The Omega Man är baserade på samma bok och där får vi uppleva öde stad och ensam människa i härlig symbios. Sen så ballar det hela ur när det i 1971 års film ska skjutas vita religiösa zombies (eller något liknande, vem orkar hänga med?) eller i 2007 års film dåligt gjorda CGI-monster. Men, den första halvtimmen i båda filmerna är riktigt kittlande där vi får följa Robert Neville i ett öde New York. Charlton Heston som spelar Robert Neville i The Omega Man gör även huvudrollen i Soylent Green från 1973. Året är 2022, jorden är överbefolkad och mattillgången är knaper. Folk bor som packade sardiner och en totalitär stat styr. Filmen är lite corny i sin framtidsgestaltning som luktar 70-tal (dock mindre än vad framtiden i The Running Man stinker 80-tal!) men ändå helt okej. Slutet känns lite väl avhugget, men filmen är helt klart värd att se.

Det ser hyfsat ut på den postapokalyptiska fronten med andra ord men som den junkie jag är vill jag ha mer och framförallt bättre. Det ska inte bara vara hyfsat utan helst fantastiskt och än kan jag inte nämna en fantastisk postapokalyptisk film som håller precis hela vägen fram. Kom gärna med tips på vad som bör ses. Fram för civilisationens undergång!

För att avsluta på topp tittar vi på ännu en bild från The Road. Öde. Dystert. Rök. Vackert. Postapokalysm!

The Road

Sammanfattning av 2008

Här har vi den, min lista som sammanfattar 2008. Jag skrev även en sådan lista för 2007 och har också gjort det för 2006. Som tidigare år går jag genom filmer, skivor och låtar. I år har jag också utsett årets bästa spel samt tagit bort årets blogg då det inte varit någon som gett mig en wow-upplevelse. Så, Björn Olsson presents 2008!:

Årets bästa skiva

Anna Ternheim – Leaving on a Mayday

Hon är fan helt fantastiskt Anna Ternheim. Två otroligt välförtjänta grammisar blev det för bästa skiva och bästa kvinnliga artist. Jag kan inte annat än att stämma in i hyllningskören då hennes tredje platta, Leaving on a Mayday, är det bästa hon släppt och då ska ni veta att jag älskar hennes två första skivor också. Det finns inte en dålig låt på Leaving on a Mayday. På Deluxe-varianten av skivan så tolkar Anna Ternheim en sjukt tråkig artist, Frank Sinatra. Sinatra-tolkningar brukar ofta vara sliskiga, hemska versioner av välkammade män/pojkar som vill glida runt i snygga kostymer och sippa Dry Martinis med uppknäppta flugor på något casinogolv i Las Vegas. Anna Ternheims Sinatra-låtar är fantastiskt drömska versioner som gör låtarna till hennes egna. Kan det vara så att Anna Ternheim gör världens bästa covers? Först sopar hon golvet med Broder Daniel i Shoreline och nu Frank Sinatra. Årets bästa skiva är, utan tvekan, Leaving on a Mayday!

Silver: The Soundtrack of Our Lives – Communion
Brons: Moto Boy – Moto Boy

Årets bästa låt

The Killers – Human

I år var det fruktansvärt svårt att utse 2008 års bästa låt. Anna Ternheim släppte en helt fantastisk platta som var briljant. Men låtarna är så otroligt jämnbra att det är svårt att plocka ut en superduperlåt ur samlingen superlåtar. Så vad händer då? Jo, ett band från Las Vegas sopar hem titeln årets bästa låt. En låt där frontmannen lyckas spela över på ett subtilt sätt i videon, bara en sån sak är värd ett pris. Årets bästa låt är Human av The Killers. Anna Ternheim får nöja sig med ett vackert silver och Moto Boy plockar hem bronset.

Silver: Anna Ternheim – No, I Don’t Remember
Brons: Moto Boy – Young Love

Årets bästa film

Wall-E

Pixars fantastiska film om den lilla ET-liknande roboten är det bästa bolaget släppt, i hård konkurrens med Monsters inc. Wall-E visar upp ett fantastiskt känsloregister som Sandra Bullock bara kan drömma om. Ljudeffekterna är fantastiska och lite extra myser jag av att Wall-E har samma uppstartsljud som en Macintosh. Tvåan är den överskattade (jo faktiskt!) The Dark Knight som trots att den är överskattad är riktigt bra. Bronsplatsen hamnar hos filmen som bevisat för oss att Ben Affleck hamnat på fel sida av kameran tidigare. Karln ska ju regissera, inte skådespela! Grattis till Gone Baby Gone för bronset.

Silver: The Dark Knight
Brons: Gone Baby Gone

Årets bästa TV-serie

Lost

Svettigt, tät och nervkittlande. Fjärde säsongen av Lost har varit en helt fantastiskt spännande resa från början till slut. Äntligen är det slut på dessa utfyllnadsavsnitt som säsong 2 led så av. Nu har vi bara två säsonger kvar innan allt uppdagas med vad som händer på den där underliga ön i Söderhavet.

Silver: Battlestar Galactica
Brons: Californication

Årets bästa spel

Fallout 3

Mina förväntningar på Fallout 3 var skyhöga. Som fanatiskt fan av post-apokalyptiska skildringar såg jag verkligen framemot att få springa runt i ett framtida sönderbombat Washington och kämpa mot supermutanter. Fallout 3 levererade verkligen det och när detta skrivs har jag lagt ner över 70 timmar på spelet och maxat det mesta jag kan maxa i spelet. I slutet av denna månad kommer det en nedladdningsbar episod till Fallout 3 så äventyret fortsätter. Andraplatsen går till Grand Theft Auto IV som också det var helt otroligt bra. Det var jämnt mellan de två första platserna. En bit efter, på tredje plats kommer det ibland frustrerande svåra, men otroligt snygga Mirror’s Edge. Go Sweden!

Silver: Grand Theft Auto IV
Brons: Mirror’s Edge

Mitt 2008 i kort:

  • Började jobba på Coop Extra, slutade jobba på Coop Extra.
  • Började jobba på ICA, slutade jobba på ICA. Började plugga på universitetet.
  • Köpte en Xbox 360, vilket gjorde att jag kunde utse årets bästa spel.
  • Åkte till Arguineguín samt på bilsemester till västkusten.
  • Sålde min iPod touch, köpte en iPhone. Apple kunde skratta hela vägen till banken i år igen.
  • Köpte 30 DVD:er och 11 Xbox 360-spel.
  • Vår lilla Svea flyttade in hos oss.

[poll id=22]

Faith vs. Lars-Göran

Jag måste medge att FIFA 09 som kom i tisdags (äntligen, det tog precis en månad och en dag från det att första spelet skickats!) och Mirror’s Edge som inhandlades idag känns betydligt mer lockande än att läsa om ”orsak och korrelationer” eller ”förklaringar i samhällsvetenskaperna och humaniora”. Sorry Lars-Göran Johansson, men Faith känns lite hetare än din bok, så pluggandet sker denna vecka väldigt motvilligt.

Givetvis har jag testat båda spelen. I FIFA håller jag framgångsrikt på att förvandla Manchester United till ett mediokert mittenlag som spelar 0-0 mot Stoke. Det går inte ens att jämföra spelet med sin Windows-motsvarighet. Det är två helt olika spel! Allt går lite långsammare i 360-varianten och det gäller att spela mycket smartare där. Det funkar inte bara att tjonga upp bollen på Lionel Messi som solorädar genom försvaret innan han nätar. Det känns som min största seger i Windows-FIFA, 15-1 (med United mot Arsenal. Det kan inte bli mycket bättre!), inte kommer gå att upprepa i 360-versionen.

Mirror’s Edge cyklade jag idag iväg i regnet ända till Marieberg för att skaffa. OnOff säljer spelet för 499 kronor vilket får anses som ett riktigt bra pris för ett så eftertraktat spel på releasedagen. Då jag samlat blodgivarcheckar och hade sådana värda 600 kronor fick jag t.om. över två checkar. Mycket fint.

Spelet är ju så ruskigt, ruskigt snyggt och har en helt fantastisk känsla. Jag har nött demot några gånger så det första prologkapitlet gick som en dans. Visst är det ett rätt svårt spel annars, men bara man får in snitsen i styrningen tror jag det kommer gå mycket bättre och kännas fantastiskt kul.

Som om det inte vore nog med dessa två spel har jag ju också Fallout 3 som jag spelat väldigt mycket sedan jag fick det. Själva huvudstoryn har jag spelat klart, men sedan gick jag tillbaka lite till innan den sista sekvensen där spelet slutar och håller nu på att beta av ett gäng sidouppdrag. Ett uppdrag upptäckte jag dock att jag kommer få problem att avsluta. Alldeles i början av spelet stötte jag på en liten pojke och en tant i ett hus som låg vid en å. Jag sköt tanten och stal en massa saker (jaja, det var dåligt gjort. So sue me! Jag förlorade karma i spelet, om det är till någon tröst). Pojken skrämde jag iväg så pass att han hoppade i vattnet och simmade iväg. Nu, cirka 30 spelade timmar senare ska jag som en sista del av ett uppdrag prata med just denna pojke. Problemet är att han inte finns i den stad där jag skulle hitta honom. Istället pekade markören på kartan på ett helt annat ställe. I vattnet, alldeles vid tantens hus.

Och mycket riktigt, visst fanns pojkvaskern där. På botten av ån, simmandes omkring. Inte går det att prata med honom heller eftersom man är under vatten. Han verkar dessutom inte ha några intententioner att simma upp och om man själv spenderar för mycket tid under vattnet drunknar man, ett problem som inte verkar gälla lille Bryan Wilks.

Underligt nog verkar lille Bryan ha full koll på vad jag gjort tidigare i uppdraget, trots att han spenderat all sin tid under vattnet. Som ett orakel med gälar lägger han huvudet på sned och frågar mig om det var min förtjänst att eld-myrorna försvunnit från hans stad. Kalla kårar går längs med min rygg och jag försöker svara. Det slutar med att jag drunknar och flyter upp till ytan. Han fick hämnd för mitt kallblodiga mord till slut.

Nej, nu får det vara färdigbloggat för idag. Lars-Göran, redo för rond 2?

Senaste tillskottet i spelbiblioteket

Sweet stuff! Fallout 3 landade i hallen idag! Som sann postapokalyptiskt fan ser jag framemot att ge mig ut i ett sönderbombat Washington.

FIFA 09 har jag fortfarande inte sett röken av. Cd-wow har nu skickat ett nytt exemplar i alla fall så förhoppningsvis kommer det spelet snart också.

Och nästa vecka släpps Mirror’s Edge! Det lutar mycket, mycket starkt åt ett köp för mina blodgivarcheckar då (jag får presentkort varje gång jag ger plasma och dessa kan jag alltså lösa in på många ställen, bland andra OnOff, Siba och Elgiganten).

Men innan det blir något spelande ska jag ta tag i redigeringen av bilder till nästa nummer av Lösnummer. Imorgon ska jag iväg och halka runt lite på is och fotografera också. Exakt vad det blir för reportage får ni se i nästa nummer!

Till sist vill jag rikta ett stort tack till Henrik för Spotify-inbjudan. Ruskigt bra tjänst! Stort tack!

Topp 5: Efterlängtade spel

Hösten är här och med hösten kommer massa lockande spel. Då jag har en Xbox 360 sitter jag nyfiken och läser recensioner, spelar demos, kolla på videoklipp och allmänt spanar in vilka spel som känns mest lockande. Här kommer min topplista över de fem mest efterlängtade spelen.

5. FIFA 09

Det har hänt en hel del sedan jag spelade FIFA 96 som var min första kontakt med FIFA-serien. Årets upplaga heter FIFA 09 och till Xboxen är det ruskigt snyggt och har en fantastiskt skön fotbollsskänsla. Ska man se till story och liknande saker är det obefintligt i FIFA, men det jag kan gilla med sportspel är att man kan spela det hur mycket som helst och det är alltid något nytt. Dessutom kan det vara skönt att sätta sig framför ett spel och slippa känna sig stressad eller rädd (första gången jag spelade Bioshock var jag på helspänn!).

Ända sedan jag köpte Xboxen har jag varit sugen på ett fotbollsspel men inte velat köpa FIFA 08 utan istället vänta på 09 för att få ett så nytt spel som möjligt när det gäller laguppställningar och dylikt. Nu släpps det snart och sugen efter att få spela längre matcher istället för de superkorta som erbjuds i demot är stort.

Trailer:

YouTube Preview Image

FIFA 09 släpps 3 oktober i Europa. Den officiella hemsidan finns här.

4. Far Cry 2

Far Cry 2 ser helt fantastiskt ut, utspelar sig i Afrika och man rör sig helt fritt och kan välja olika sidor i spelet. Dessutom finns det vilda djur som strövar omkring, byar att skydda och bad guys att ta kål på. Miljöerna kommer att skifta från savann till djungel och spelet kommer att vara ruskigt stort. Storyn har jag inte större koll på, det verkar som man ska stoppa någon ond tyrann under namnet ”The Jackal” som mördar och utnyttjar människor.

En sak som är säker är att jag är otroligt nyfiken på detta spel!

Trailer:

YouTube Preview Image

Far Cry 2 släpps 24 oktober i Europa. Den officiella hemsidan kan hittas här.

3. Fallout 3

Jag är perverst svag för post-apokalysm. Vad i sådana berättelser som kittlar intressetarmen vet jag inte riktigt. Dock sitter jag fascinerat med vidöppna ögon när post-apokalysm erbjuds. Jag gillar Resident Evil-filmerna trots att de inte egentligen är bra. I Am Legend tyckte jag bättre om än vad den egentligen förtjänade och The Omega Man tyckte jag om trots sin ostiga story med vitmålade svarta människor med afro i framtidens USA. Soylent Green är en annan 70-tals post-apokalystisk rulle (med Charlton Heston, precis som i The Omega Man) jag satt fastnaglad vid och när jag dessutom såg Simpsons-blinkningen till Soylent Green log jag lyckligt.

Så, ett post-apokalyptiskt spel borde passa mig som handen i handsken.

Fallout 3 utspelar sig i Washington år 2277 och en värld sargad av atombomber som fallit tvåhundra år tidigare. Man växer upp i ett skyddsrum tillsammans med sin far och har med andra ord aldrig sett hur omvärlden ser ut. En dag har fadern försvunnit ut från skyddsrummet och för första gången lämnar man sin trygga värld och ger sig ut i det sönderbombade Washington.

Jag har faktiskt redan beställt detta spel då jag inte kunde låta bli att nappa på detta erbjudande: Sex nummer av Level + Fallout 3 för 599 kr. Level köper jag ändå alla nummer av och Fallout 3 är jag supersugen på att spela. Givetvis slog jag till. Att bara köpa sex nummer av Level skulle kostat 420 kronor. Så priset för Fallout 3 blir bara 179 kronor.

Trailer:

YouTube Preview Image

Fallout 3 släpps 31 oktober i Europa. Officell hemsida finns här.

2. Alan Wake

Alan Wake är snömannen. Alla känner till snömannen, men ingen har egentligen sett honom.”

Så lät det när jag senast snackade om Alan Wake med en kompis. Tragiskt nog ligger det mycket i det citatet. Alan Wake utannonserades på E3 2005. Sedan dess har inte mycket hänt. Inget releasedatum har släppts och vi har bara fått se några trailers och screenshots ur spelen. För någon månad uttalade sig en person på Remedy som utvecklar spelet och sade att de hade haft problem i produktionen av spelet men sade samtidigt att spelet inte var nedlagt.

Alan Wake handlar om en författare som heter… just det, Alan Wake. Wake är en skräckboksförfattare vars mardrömmar blir till böcker. När hans fästmö försvinner spårlöst drabbas han av sömnlöshet och slutar således också drömma (A. Wake! Get it!?). För att få ro flyttar Alan Wake till den lilla staden Bright Falls där han får vård för sina sömnproblem. Efter ett tag börjar han drömma igen. Denna gång börjar drömmarna förvandlas till verklighet och Alan Wakes vistelse i Bright Falls blir allt annat än rofylld.

Trailer:

YouTube Preview Image

Alan Wake släpps… någon gång. Hoppas jag. Medan du väntar kan du tjata på spelutvecklarna i forumet på den officiella hemsidan.

1. Mirror’s Edge

Från svenska DICE (Digital Illusions Creative Entertainment) kommer detta ruskigt vackra spel där man iträder rollen som Faith i en framtida totalitärt styrd storstad med en regering som avlyssnar sina medborgare (här var det väldigt enkelt att dra en parallell till verkligheten). Faith jobbar som ”runner” och fungerar som en kurir för undergroundrörelsen då det är det enklaste sättet att skicka meddelenden utan att dessa snappas upp. Faith har också en personlig aspekt på sitt motstånd mot regeringen då de tidigare mördat Faiths föräldrar under en protestmarsch och nu fängslat hennes syster.

Senast jag spelade något från DICE var på nittiotalet då jag lirade deras tre fantastiska spel till Amiga. Pinball Dreams, Pinball Fantasies och Benefactor. Det närmsta jag kommit Battlefield-serien är cirka tio minuter tillsammans med demot till Battlefield: Bad Company.

Trailer 1:

YouTube Preview Image

Trailer 2:

YouTube Preview Image

Det känns som det är dags att bekanta sig lite närmare med DICE nu igen.

Mirror’s Edge släpps 14 november i Europa. Spana in Faith på den officiella hemsidan.

Precis utanför listan: Guitar Hero IV – World Tour, Dead Space, Left 4 Dead, Fable II, Resident Evil 5, Saints Row 2

Så, nu vill jag veta vilka spel du ser framemot! Vad borde varit på listan och vilket spel kommer vara komplett skit? Lufta dina åsikter bland kommentarerna.

Screenshots från spelen på listan