Kvinna i röd kappa vid den bild som vann utmärkelsen Årets bild 2010.

Årets bild har avgjorts i Örebro och i samband med prisutdelning och gala så hade Örebros länsmuseum en utställning av bilderna som deltagit. Jag och Tove styrde kosan dit för att ta oss en titt på bilderna och fika på suveräna fiket Amuse. Den bild som vann Årets bild var Henrik Montgomerys bild på världsledarna, med Barack Obama i mitten, under klimatmötet i Köpenhamn. En bild jag inte riktigt fastnade för. Mina favoriter hittades istället bland sportbilderna och naturbilderna.

Efter muséebesöket blev det kanongod fika inne på Amuse.

På kvällen, efter muséebesöket begav jag mig i väg till musikhögskolan på universitetet för att fotografera teaterföreställningen Oda! – Saatans kvinna!! till Lösnummer. Vi har tidigare skrivit om pjäsen i Lösnummer och nu var det alltså dags för premiär. Fotoförhållandena var ruskigt svåra då jag var fast på ett enda ställe på grund av platsbrist, belysningen var rätt dunkel och scenen var på samma nivå som publiken. Detta innebar att jag som stod längst bak fick gå väldigt nära (med objektivet, inte rent fysiskt) skådespelarna för att inte få med publiken på bilderna. För att undvika långa slutartider fick jag klämma upp ISO-värdet till runt 800-1000. Tack och lov ska inte bilderna användas i tryck utan bara på webben vilket gör att då jag minskar ner dem så slipper jag mycket av det brus som uppstår vid höga ISO-tal.

Två av skådespelarna ur Oda! Saatans Kvinna!!

Jag stannade inte hela pjäsen utan fotograferade enbart i cirka en halvtimme. Neringa, Lösnummers skribent, verkade dock tycka pjäsen var riktigt bra och skrev att den var ”klart bättre än Pernilla Wahlgren”. Just Pernilla Wahlgren var det jag satt hemma och glodde på när Neringa satt kvar på teaterföreställningen. Melodifestivalen har nått Örebro och på Conventum Arena gick Andra chansen av stapeln. Jag och Tove satt givetvis bänkade och kunde sorgset konstatera att vår favorit, Pauline, snabbt åkte ut. Tidigare nämnda Pernilla Wahlgren tog sig till final tillsammans med Jessica Andersson och jag och Tove gladde oss istället över god mat när musikunderhållningen inte var på topp och ”fel” artister gick till final.

Lördagen var med andra ord fylld med massa kultur: Muséebesök, teaterbesök och melodifestival.

För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live. Kent gästade gnällbältets huvudstad Örebro och invigde nya Conventum Arena ”på riktigt”. Tillsammans med Tove och 5300 andra Kentfans trotsade jag de ruskigt kalla vindarna och gav mig iväg för att se Jocke, Sami, Martin och Markus spela. Senast jag såg dem var 2005 i Borlänge. Denna gång var den första gången jag fick se Kent spela i samma stad som jag själv bor i. Fantastiskt skönt att slippa fixa med boende, transport och dylika saker.

Det var som sagt kallt idag. När jag och Tove kom fram till kön var den så lång att vi inte ens såg Conventum Arena från vår plats. Tack och lov gick det trots allt hyfsat snabbt och efter cirka 10-15 minuter (vilken klassisk pizzatid! ”Den är klar om tio minuter-en kvart”.) så var vi inne i Conventum Arena. Byggnaden i sig var allt annat än imponerande. Det var en stor sal, varken mer eller mindre. Fasaden var dessutom ingen höjdare med några fula streck som förde mina tankar till jeansmärket Evisus måsvingar.

Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.

Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en ”medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års bästa film, Sunshine. Färgerna för konserten gick mycket i rött och blått och det kändes verkligen att detta var en ruskigt proffsig och påkostad produktion.

Sedan Turné 19 har Kents spelningar avslutats med Mannen i den vita hatten (16 år senare) och så även denna gång. Förra avslutningslåten, 747, får numer avsluta första segmentet av extranummer. Just Mannen i den vita hatten var denna kvälls absolut starkaste låt och en helt fantastisk avslutning. Det var ren extas och en fantastisk stämning. Mycket bättre avslutning än så kunde man inte få. Andra låtar som var värda att tala lite extra varmt om denna kväll är LSD, någon?, Dom andra, VinterNoll2 och 747. LSD, någon? hade en grym tyngd när den kom igång ordentligt och förde genast mina tankar till ett annat grymt band, Depeche Mode. Dom andra kom i en rätt ny, väldigt uppspeedad tappning. Jag gillade det skarpt då den låten annars kan vara lite seg live. VinterNoll2 har jag än inte hört Kent spela dåligt. Den var som alltid fantastisk. När det gällde 747 bjöds vi denna kväll på singelversionen som är den version jag föredrar framför albumversionen.

Det enda negativa med konserten var Stoppa mig juni (lilla Ego) och Kevlarsjäl som sänkte pulsen men i övrigt är fina låtar. Jag saknade verkligen också Elefanter på kvällens låtlista. Dessutom är jag oändligt förtjust i underbara Utan dina andetag som inte heller fanns med i kvällens låtlista. Dock kan jag förstå varför de inte tog med den då den mycket väl kanske inte skulle passat in en kväll som denna.

Låtlistan såg ut så här:

01. Vy från ett luftslott
02. Max 500
03. Socker
04. Berlin
05. Palace & Main
06. Stoppa mig juni (lilla ego)
07. Columbus
08. LSD, någon?
09. Romeo återvänder ensam
10. Generation ex
11. Den döda vinkeln
12. Musik non stop
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Om du var här
16. Dom andra

Extranummer 1:
17. Kevlarsjäl
18. Vinternoll2
19. 747

Extranummer 2:
20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Nerikes Allehanda skriver lite om konserten här och har även ett bildspel. Deras recension finns att hitta här.

flickr: Mina konsertbilder.

Biljetter är införskaffade och den 21:a mars 2008 går härligheten av stapel! Det blir min femte konsert med världens bästa band och Toves första. Förbandet Familjen vet jag ingenting om så det blir spännande att se.

Dessutom är det första eventet någonsin i nybyggda (den är väl inte ens klar än så vitt jag vet) Conventum Arena. Hoppas bara att bandet kan toppa förra spelningen jag såg. Suveräna giget i Borlänge (av alla jäkla ställen!) under Turné 19. Med tanke på att senaste plattan är t.o.m. lite vassare än Du & jag döden borde inte det bli en omöjlighet.