Taggad: babel

Guldgubben Oscar


Fem gubbar som har med film att göra.

Eftersom jag började jobba klockan åtta imorse så var det inte riktigt läge för att sitta uppe inatt och kolla på Oscargalan. Istället har jag fått läsa på nätet samt sett en genomgång av vinnarna i SVT med C-G Karlsson och Göran Everdahl. Första reaktionen är att jag är besviken över att Babel bara vann en endaste Oscar, visserligen gick den välförtjänt till Gustavo Santaolalla för hans suveräna gitarrplinkande.

Statyetten som gick till Jennifer Hudson för bästa kvinnliga biroll i Dreamgirls skulle jag gärna hellre sett i Rinko Kikuchis händer. Kikuchi var helt makalöst bra i Babel och hade förtjänat guldgubben. Nu var det visserligen kul att Hudson vinner priset för sin debutfilm efter att ha inlett sin bana i amerikanska Idol. Att Scorsese vann en Oscar för The Departed måste säkert känts skönt för honom efter att ha varit nominerad fem gånger tidigare. Jag tycker själv att Scorsese är överskattad. Taxi Driver är skit, Raging Bull och Gangs of New York är bara jobbiga. Maffiabröder och The Aviator är helt ok, men inte mycket mer. The Departed som han vann för och som också vann för bästa film har jag inte sett än men ska göra det inom en snar framtid. Jag betvivlar dock att den är bättre än Babel eller för den delen sin mästerliga Hong Kong-förlaga Infernal Affairs.

Speaking of Göran Everdahl: Är han inte väldigt lik Michael Emerson som spelar Ben i Lost? Samma döda blick liksom. Inget ont om Göran dock, han är bra!


Lika eller inte?

Tidningarnas artiklar om Oscargalan: DN, SVD, Expressen, Aftonbladet.

Recension: Babel

Alejandro González Iñárritus förra film 21 Grams var allt utom en solskenshistoria. Berättad genom att hoppa i tid och handling förde den ändå tittaren framåt i filmens skeenden och gjorde bilden av vad som hänt mer och mer klar. Jag gillade filmen men tyckte den kändes lite väl nattsvart. I år kom hans uppföljare i vad han kallat sin trilogi om döden. Hyllade Babel förväntades inte bli en rolig historia, men en bra sådan.

Richard och Susan (Brad Pitt och Cate Blanchett) är ett amerikansk par på semester i Marocko. Under en bussfärd mitt ute i steniga berg blir Susan träffad av en gevärskula i axeln. Närmsta sjukhus ligger timmar bort och panik uppstår.

I Japan möts den döva Chieko ständigt av motgångar. Ensam med sin far, efter att modern dött, söker hon värme, närhet och kärlek från sin omgivning. Hennes jakt på kärlek tar sig mer absurda former då hon gör allt för att få män att älska henne eller älska med henne.


Brad Pitt och Cate Blanchett som gift par.

I denna film är det fyra historier som korsar varandra och Iñárritu lyckas skickligt knyta ihop dom alla. Den enda historien som känns lite lösare bunden till dom andra är just den japanska. Detta är dock något jag gärna överser med då den trots allt har en trovärdig, om än lös, koppling till dom andra och att historien i sig är mycket bra och rörande. Rinko Kikuchi som spelar Chieko är helt lysande och hennes smärta lyser fram i hennes kroppspråk och ur hennes ögon.

En annan riktig höjdare i denna film är Brad Pitt som är helt lysande i sin tolkning av pressade Richard. Han slits mellan ursinne och uppgivenhet och speciellt en scen där han pratar i telefon med sin son är så otroligt bra att den är gåshudsframkallande.

Filmen är fantastiskt bra och det är med stor glädje jag ger den högsta betyg. Se den!

Betyg:

Info:
År: 2006 | Längd: 142 min | Regissör: Alejandro González Iñárritu | Genre: Drama | Skådespelare: Brad Pitt, Cate Blanchett, Rinko Kikuchi, Adriana Barraza