Taggad: arkane studios

Årets bästa spel 2016

2016 är över och när jag summerar spelåret så kan jag konstatera att det har varit ett väldigt starkt sådant. Många spel jag har väntat på ivrigt tidigare har släppts under året och jag har spelat så att ögonen blöder. Uppföljaren till Mirror’s Edge kom äntligen, ett nytt Uncharted kom och Playstationspelarna fick äntligen sätta tänderna i nya Tomb Raider-spelet. Det enda som är lite tråkigt med min topp fem-lista är att den endast innehåller uppföljare, men till skillnad från filmvärlden brukar oftast speluppföljare vara en förbättring.

  1. Watch Dogs 2
  2. I efterhand gnälldes det en del på det första Watch Dogs-spelet. Att det inte höll vad som lovats och att Aiden Pearce var en tråkig protagonist är några av de klagomål som framfördes. Själv gillade jag det första spelet, men det märks att Ubisoft har tagit åt sig av kritiken och förbättrat Watch Dogs 2 på praktiskt taget alla fronter.

    Borta är Aiden Pearce, istället får man spela som den betydligt gladare och roligare Marcus Holloway. Chicago har blivit utbytt mot San Francisco med mycket större variation i miljö. I första Watch Dogs var det praktiskt taget bara stadsmiljöer som gällde, men i uppföljaren får vi även landsbygd, vatten och stad.

    Marcus Holloway på språng.

    Storyn är inte jätteintressant och personporträtten är överdrivna, men detta är säkert avsiktligt. Hur hackers och onlineaktivism gestaltas är rentav barnsligt, men går man med på premisserna har man ett roligt äventyr framför sig.

  3. Uncharted 4: A Thief’s End
  4. Naughty Dog kan inte ha det lätt med dessa enorma förväntningar på sig. Uncharted 2 hyllades helt vansinnigt mycket och höjdes till skyarna av både spelare och journalister. Trean fick ett lite svalare mottagande, men ansågs ändå väldigt bra. Sedan släpptes vad jag och många andra anser är världens bästa spel, The Last of Us. När nu Nathan Drakes berättelse skulle avslutas var givetvis förväntningarna höga, och ja, Uncharted 4 levererade. Nej, det var inte ett bättre spel än varken Uncharted 2 eller The Last of Us, men ett mycket bra spel och som alltid när det gäller Naughty Dog, tekniskt briljant!

    Bröderna Drake i en vacker spelvärld.

    Storyn är kanske inget spektakulärt, man kastas kors och tvärs över jordklotet som det brukar vara i Uncharted-spelen. Vi får dock känna Nathan Drake mer på djupet och det är något som har behövts då han i de tidigare spelen varit en sorglös och rätt platt karaktär. Nu ges han mer bakgrund och vi får en bättre inblick i varför han är som han är.

    Slutet vill jag även lyfta fram utan att spoila för mycket. Ett värmande avslut som rundar av denna fina spelserie på ett bra sätt.

  5. Rise of the Tomb Raider
  6. Eftersom jag äger en Playstation 4 och inte en Xbox One innebar det att jag fick vänta ett år längre än Xbox-ägarna på Rise of the Tomb Raider. Det var värt väntan! Lara Croft är den rättmätiga arvtagerskan till Nathan Drake. Miljöer, gameplay och utforskandet är superkul och områdena är större än i förra spelet. Det siberiska landskapet var en kul kontrast till förra spelets ö, men storyn haltade lite i jämförelse.

    Den rättmätiga arvtagaren till Uncharted-spelen.

    Röstskådespelandet och motion capture-skådespelandet är riktigt bra, men i dessa områden är Uncharted 4 i en egen liga!

    Det är med stor pepp jag ser framemot nästa Tomb Raider-spel, som ryktas få namnet Shadow of the Tomb Raider. Men snälla, tvinga mig inte vänta längre än Xbox vad Xbox-ägarna fick göra denna gång!

  7. Deus Ex: Mankind Divided
  8. Det förra spelet var verkligen en favorit med härlig atmosfär och ett alldeles lysande soundtrack från Michael McCann. Deus Ex Human Revolution var mitt första möte med Deus Ex-serien och jag fastnade genast. Det gjorde givetvis att jag hade höga förväntningar på uppföljaren Mankind Divided.

    Det mesta av handlingen tar plats i ett futuristiskt Prag, där det gamla Prag har smält samman med futuristiska sci-fi-element. Då jag för inte alltför längesedan har varit i Prag kan jag jämföra spelets Prag mot verkligheten och tycker att de verkligen har fångat utseendet och känslan i denna underbara stad.

    Huvudgrejen med Deus Ex är inte handlingen för mig utan världen och omgivningen. De gömda genvägarna och gångarena och utforskandet. Detta är ett spel där du kan smyga omkring oupptäckt och utan att behöva ta kål på någon. De flesta stealth-spel fungerar på detta sätt. Jag spelar dock aldrig smygspel på det här sättet då jag vill undersöka varenda del av omgivningen. Det slutar alltid med att jag dödar varenda fiende bara så att jag ostört kan undersöka omgivningen, utan att behöva passa mig för att bli ihjälskjuten hela tiden.

    Smyg, smyg, smyg. Skjut, skjut, skjut. Det är melodin i Mankind Divided.

    Den bästa delen i Deus Ex Mankind Divided var när man skulle infiltrera banken, något som slutade med ett totalt blodbad. Säkerheten var hög, fiendena svåra och det fanns massor av sätt att utforska banken vilket gjorde att detta uppdrag verkligen stack ut från mängden.

  9. Dishonored 2
  10. Dishonored 2 är inte bara årets bästa spel utan förmodligen ett av de bästa spelen denna konsolgeneration. The Witcher 3 är det enda andra spelet jag tycker kan fajtas om den titeln med Dishonored 2.

    Jag älskade första Dishonored med sin vackra design, lysande story och lika lysande gameplay. Dishonored 2 är dock bättre på alla sätt! Designen är absolut toppklass och världen med Karnaca och Dunwall är spektakulär. Dishonored har en unik stil, men påminner samtidigt om Bioshock, särskilt i karaktärsdesignen som är lite ”serieaktig”.

    Miljöerna i Dishonored 2 är fantastiska.

    Tidigt i spelet får du välja om du vill spela som kejsarinnan Emily Kaldwin, som bara var ett barn i det förra spelet, eller som hennes far Corvo Attano, som var huvudprotagonisten i det första spelet. Jag valde att spela som Emily med hennes specialkrafter där min favorit var en kombination av Domino, där man kan länka ihop fiender och om du dödar eller gör en fiende medvetslös så möter de andra fienderna samma öde. Den andra favoritkrafter var Doppelgänger där en eller två dubbelgångare kan slåss vid din sida.

    Det går att spela på ett ickedödligt sätt där du smyger runt, eller så kan du rusa in med vapnen dragna och mörda allt i din väg. Precis som med Deus Ex Mankind Divided så ville jag utforska hela världen ostört, vilket innebar att praktiskt taget alla fiender fick möta sin skapare!

    Dishonored 2 är betydligt mer soligt och ljust än det första spelet.

    Kapitlet där man ska navigera genom The Clockwork Mansion, en herrgård där rummen kan ändra form och funktion är något av det bästa i speldesign som jag någonsin har sett. En milstolpe i spelutveckling och något som måste upplevas!

    Ett annat alldeles strålande kapitel är ”A crack in the slab” där du kan växla mellan olika tidslinjer och påverka den andra tidslinjen med ditt agerande. Det påminner om det mycket bra, men bortglömda, spelet Singularity som släpptes för förra generationens konsoler.

    Dishonored 2 är ett mästerverk till spel och alldeles underbart. Tveklöst 2016 års bästa spel!

Filmklipp

Jag har även gjort ett filmklipp med årets bästa spel där jag på knagglig engelska räknar ner. Titta gärna!

Dishonored är en engagerande och visuell fröjd

Dishonored är ett spel som jag fick upp ögonen för rätt tidigt, men inte köpte omgående. Det hann hamna på årsbästalistor, hissas och hyllas innan jag fick tummen ur och köpte spelet begagnat.

Spelet inleds med att huvudprotagonisten, livvakten Corvo Attano, blir felaktigt anklagad för mordet på kejsarinnan som han är satt att försvara. Som lök på laxen blir även hennes dotter och tronarvinge, prinsessan Emily, kidnappad. Corvo sätts i fängelse i väntan på sin avrättning. Kort innan avrättningen så lyckas Corvo fly från fängelset och nu väntar en jakt på att rentvå sitt namn och att sätta dit de skyldiga.

Jämförelserna med både Bioshock och Half-Life 2 går att förstå, och är välförtjänta.
Jämförelserna med både Bioshock och Half-Life 2 går att förstå, och är välförtjänta.

Det har gjorts paralleller till både Half-Life 2 och Bioshock när det gäller Dishonored. Precis som jag skrev i min text om Singularity så är det en sorts garanti för att få mitt intresse. Utvecklarna till Dishonored, Arkane Studios, ligger även bakom ruskigt bra Bioshock 2, ett spel som inte alls fick den uppskattning som det förtjänade. Det syns att det är samma utvecklare som ligger bakom Dishonored. Estetiken är lite i Bioshock-anda med lätt överdrivna karäktärsutseenden, men som ändå fungerar. Miljöerna är mörka och dystra där militärer vaktar gatorna, känslan av totalitarism är ständigt påtaglig. Och här finner vi kopplingen till Half-Life 2.

Berättelsen utspelas i Dunwall som baseras på London och Edinburgh under sent 1800-tal. Kuststaden Dunwall har invaderats av smittade råttor som förpestar (pun intended) staden med närvaro. Det är en skitig och sjuk, men samtidigt väldigt kittlande och lockande värld, som visas upp för oss.

Det finns flera sätt att ta sig an uppdragen i Dishonored. Du kan som Corvo smyga dig fram i skuggorna utan att upptäckas och det går faktiskt att spela spelet utan att mörda någon. Detta är dock ruskigt svårt och i händerna på mig så är Corvo så klumpig på smygande att han borde heta Corvo Mos istället för Corvo Attano. Jag lyckas alltid smyga i början för att sedan bli upptäckt och sedan förvandlas tillvaron till ett inferno.

Misslyckas man med smygandet så gör det inte så mycket dock. Det är otroligt tillfredsställande att hugga ner fiender med svärd eller att skjuta sig igenom spelet. I slutändan så blir utgången av spelet mörkare, men det är något i alla fall jag kan leva med.

När smygandet misslyckas så får man ta till vapnen.
När smygandet misslyckas så får man ta till vapnen.

Till sin hjälp har inte Corvo enbart svärd och vapen utan även några färdigheter som han kan uppgradera under spelets lopp. Det du kommer att använda dig mest av är något som heter ”Blink” och som helt enkelt är teleportering. Att ”blinka” sig fram precis bakom en fiende och sätta svärdet i denne är en ren fröjd. Det finns även färdigheter för att frysa tiden under korta ögonblick, att styra fiender, även det under korta ögonblick, samt några andra färdigheter. Balansen mellan färdigheter och vapensvingandet var alldeles utmärkt avvägt för min del.

Om du inte har spelat Dishonored så kan jag rekommendera det varmt. Bioshock-spelen och Half-Life 2 är vassare, men Dishonored är ett spel som förtjänar jämförelsen.