Längre trailer till Prometheus

”A king has his reign, and then he dies. It’s inevitable.”

Så börjar den fullånga trailern till Ridley Scotts Prometheus. Efter de inledande orden följer två och en halv minut av rysningar och sug efter att få se filmen. Stämningen är fantastisk med en otroligt obehaglig musik och obehagliga bilder.

Noomi Rapace i Prometheus.

I trailern pratas det om uråldriga civilisationer, åtskilda av århundranden men som trots detta har ett gemensamma symboler. Detta är något som Noomi Rapaces karaktär Elisabeth Shaw tolkar som en inbjudan och beger sig i väg tillsammans med ett team i skeppet Prometheus för att undersöka en gammal civilisation som kan sitta på hemligheten till människans ursprung. När Prometheus har landat upptäcks en livsform samt ett enormt skepp, samma som kunde ses i inledningen till ursprungliga Alien.

Givetvis så går det åt skogen, och förhoppningsvis kan Prometheus erbjuda lite mer av den skräck som vi fick uppleva i den första Alien-filmen. Av trailern att döma så ser det mycket lovande ut med en flyende, skitig och skräckslagen Noomi Rapace (jäklar vad hon kommer breaka stort med denna film!).

Bilder ur trailern

Se den fantastiska trailern
YouTube Preview Image

Mitt sug är enormt! Håller du med? Kommentera gärna.

Kulturkonsumtion: vecka 10 2012

Lyssnat (klart) på: The Hunger Games
Det gick snabbt att lyssna igenom Suzanne Collins The Hunger Games som ljudbok. Det var en riktigt bra och fängslande bok. Trots att det är en bok som först och främst riktar sig mot ungdomar så vågar den vara mörk och unga människor dör på fruktansvärda sätt till höger och vänster. Uppfriskande med ungdomslitteratur som vågar att ha lite ”spets”.

Direkt efter att jag var klar med The Hunger Games så började jag att lyssna på uppföljaren, Catching Fire.

Mass Effect 3 är förmodligen årets bästa spel. Redan nu.

Spelat: Mass Effect 3
Oj vad jag har väntat på detta spel. Och äntligen, efter ett halvårs försening, så är det äntligen här. Äntligen kan jag få avsluta Mass Effect med MIN Shepard. Eller vänta nu, nästan min Shepard. På grund av en bug så gick det inte att importera utseendet från de två första Mass Effect-spelet. Så, det första jag fick göra var att försöka återskapa rödhåriga Joanna Shepard ur minnet. Det gick nästan, med vissa diffar. Hursomhelst så var alla beslut från de tidigare spelen kvar.

Nu är jag några timmar in i spelet och älskar det! Tajt gameplay, snyggt och som alltid en engagerande story. Under de timmar jag har spelat så har jag njutit fullt ut. Jag tror att detta kan vara, i konkurrens med Bioshock Infinite, årets spel. Men visst, jag blir gärna motbevisad av något annat spel!

Hört och sett: Anna Ternheim live
Första gången jag hörde Anna Ternheim så var jag sannerligen inget fan. Jag tyckte hon verkade otroligt introvert och dessutom hade ett rätt kasst engelskt uttal. Det var 2005 när hon agerade förband till Kent under Turné 19. Hon var otroligt introvert, faktiskt, och satt mest och glodde ner på pianotangenterna och hade noll interaktion med publiken.

När jag nu såg henne i Örebro var det en helt annan Anna Ternheim. Sju år har passerat, massa grammisar har vunnits och några fler album har släppts. Senaste plattan, The Night Visitor, doftar amerikansk söder och det är nödvändigtvis inte enbart av godo. Faktum är att jag tycker att den är lite svagare än hennes tidigare skiva Leaving on a Mayday som inte är något annat än helt lysande.

Musiken var i alla fall riktigt bra, även om ljudet var riktigt bristfälligt. Sedan stördes jag, som alltid på konserter tycks det, av de personer som insisterar på att fotografera med blixt. Det stör både publik och artist. Speciellt på intima konserter med sittande publik.

Noomi Rapace i Svinalängorna

Sett: Svinalängorna
Pernilla Augusts långfilmsdebut som regissör är en mörk historia. Filmatiseringen av Susanna Alakoskis bok med samma namn handlar om Leena som får ett samtal om att hennes mor ligger inför döden. Vad som sedan spelas upp framför oss är ett tragiskt drama om Leena och hennes lillebrors uppväxt i ett missbrukarhem. Noomi Rapace spelar Leena i vuxen ålder och är riktigt, riktigt bra i den rollen. Överlag så är detta en film med otroligt starka rollprestationer. Leenas supande far spelas av Ville Virtanen och han är ruskigt trovärdig in denna roll. Även unga Leena som spelas av Tehilla Blad (som förövrigt också spelade Lisbeth Salander i tillbakablickarna som ung i Millennium-trilogin) gör en kanoninsats. Svinalängorna är en väldigt sevärd och mörk film.

Sett: Perfect Sense
Perfect Sense är en rätt medioker historia som vill vara mer än den lyckas med. Filmen handlar om kocken Michael (spelad av Ewan McGregor) som träffar forskaren Susan (spelad av Eva Green) samtidigt som en smitta gör att folk över hela jorden tappar sina sinnen. Först lukt, sedan smak och så vidare. Det finns lite vibbar från zombiefilmer/apokalyptiska filmer och filmen påminner också en del om Blindness. Trots detta så engagerar Perfect Sense tyvärr inte.

Kulturkonsumtion: vecka 9 2012

Sett: My Week With Marilyn
Michelle Williams spelar Marilyn Monroe med bravur i en film som är lite mysigt småputtrig och lättsam. Härliga Judi Dench är med på ett hörn också och värmer de scener där hon är med. Eddie Redmayne spelar en väldigt blåögd filmassistent som träffar Marilyn Monroe under inspelningen av Prinsen och balettflickan. Just Redmayne känns lite väl storögt naiv för att man riktigt ska köpa det. Dock så kan jag rekommendera denna fina lilla film.

Läst: 1Up:s artikelserie om Mass Effect 2
Inför släppet av Mass Effect 3 så har 1Up publicerat artiklar om det förra spelet, Mass Effect 2 varje dag på sin sajt. Är man på något sett intresserad av Mass Effect så bör man absolut ta och läsa dessa artiklar. En artikel som ”fastnade” var The Sexism of Mass Effect 2 där många vettiga synpunkter framförs om objektifieringen i spelet.

Charlize Theron i Young Adult.

Sett: Young Adult
Charlize Theron spelar Mavis Gary, spökförfattare till en populär ungdomsbokserie. Mavis har flytt tristessen i sin lilla hemstad, där hon förvisso var ”den populära” tjejen under ungdomsåren. När ett mail dimper ner i inkorgen med en inbjudan att fira födseln av sin ungdomskärleks dotter så bestämmer hon sig för att åka dit och vinna tillbaka honom. Att han är gift och nybliven far spelar ingen roll.

Jag gillade Young Adult och Charlize Theron som jag tycker är en bra skådis och inte gör direkt ont att titta på gör en bra insats som den osympatiska Mavis.

Sett: Crazy Heart
Jeff Bridges som alkoholiserad countrymusiker träffar ung ensamstående mamma. Helt ok, men inget fantastiskt. Bridges vann dock en Oscar för bästa manliga huvudroll för denna film.

Sett: Första avsnittet av Suits
Efter att ha läst Fredrik Wikingssons blogginlägg om kostymfilm så snappade jag upp tipset om serien Suits i kommentarsfältet. Det första avsnittet på lite över en timme bådar gott, även om det fanns en del cheese där. Det blir att fortsätta att se Suits då jag, liksom Fredrik, är svag för kostymfilmer.

Sett: Arnold i musikalform
Veckans skratt är några underbara musikalvideor där två talangfyllda bröder har skrivit musik och sjunger fram musikalversioner av Arnold Schwarzeneggers klassiska actionfilmer. Fantastiskt roligt. Två av videorna finns här under. Ta gärna en titt på brödernas Tumblr där fler videos finns. Bland annat en härligt Sean Connery-musikal.

YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Fyra av de böcker jag fyndade på bokrean.

Köpt: Böcker på bokrean
Då jag mer eller mindre har gett upp att köpa bra skönlitteratur på bokrean eftersom det bara tycks finnas deckare (och vad är dealen med att man buntar ihop science fiction med fantasy, det är väl så långt ifrån varandra man kan komma?!) så satsade jag istället på lite faktaböcker.

Fem böcker har det blivit. Tre böcker om klockor (The Watch av Gene Stone, Cult Watches av Michael Balfour och 1001 armbandsur av Martin Häußermann), en om öl (Ölboken av Tim Hampson) och en om sci-fi-filmer (101 Sci-fi filmer du måste se innan du dör av Steven Jay Schneider). Jag har bläddrat i alla, dreglat över både öl och klockor och konstaterat att i sci-fi-boken så riskerar man att få de filmer man inte sett förstörd av spoilers. Hursomhelst är jag nöjd med mina köp.

Mad Men är snart tillbaka

Poster till femte säsongen av Mad Men.

Efter ett långt uppehåll närmar det sig äntligen för Mad Mens retur i rutan. Det förra avsnittet sändes den 17 oktober 2010 i amerikansk tv. Ett och ett halvt år senare, den 25 mars 2012, så återvänder Don, Betty och gänget till amerikansk tv.

Matthew Weiner som är högsta hönset och ”showrunner” för Mad Men kom till slut överens med AMC vilket nu innebär att vi tack och lov får se en ny säsong av Mad Men.

Vi kan vänta oss fler drinkar på kontor, fler cigaretter mellan Betty Drapers fingrar, fler kvinnor i Don Drapers armar. Fler snygga kostymer och kontorsintriger. Vad kan man inte gilla med detta?!

AMC har släppt en poster för den nya säsongen samt några trailers för att pumpa upp peppen inför sin mest framgångsrika tv-serie. Som vanligt när det gäller säsongsposters tillhörande Mad Men så är den riktigt snygg och just denna säsongs poster är nog min favorit hittills. Hoppas detta även gäller för den kommande säsongen.

Don Draper är tillbaka!

YouTube Preview Image

Kulturkonsumtion: vecka 8 2012

Jag konsumerar en hel del populärkultur och trots att det inte alltid motiverar hela blogginlägg finns det saker jag vill skriva av mig om i bloggen. Därför tänker jag nu, försöka i alla fall, starta med lite popkulturella sammanfattningar titt som tätt. Tanken är att det ska komma en sammanfattning varje vecka. Detta kommer jag givetvis att misslyckas med, men hey, vi gör ett försök i alla fall!

20-26 februari 2012

Filip Hammar på Cafés omslag.

Läst: Intervju med Filip Hammar
Senaste numret av Café landade på hallmattan och på omslaget stod en lycklig Filip Hammar och log. Per Bjurman hade åkt till Los Angeles för att träffa Filip och ge oss en inblick i hans liv därborta. Jag tycker dock att det inte direkt framgick vad det var Filip gör i USA. Bara att han var där för att försöka ”lyckas i tv-branschen”.

Utdrag ur intervjun finns här.

Lyssnat på: John Ajvide Lindqvists ‘Tjärven’
John Ajvide Lindqvist som har skrivit böcker som Låt den rätte komma in, Människohamn och Hanteringen av odöda släppte sin senaste bok Tjärven helt digitalt. Antingen som ljudbok eller som e-bok. Jag har lyssnat på boken, uppläst av författaren själv, och är riktigt besviken. Platta karaktärer som man känner noll och intet för, äckligt zombislafsande och en uppläsning av författaren som inte heller är något vidare. Förra boken, Lilla stjärna, var inte heller den bra. Mycket synd då jag älskade Människohamn som jag håller som hans bästa bok hittills.

Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen i The Hunger Games.

Lyssnat på: The Hunger Games
Efter två rekommendationer så har jag börjat att lyssna på The Hunger Games (Hungerspelen på svenska) som ljudbok. Jag är lite skeptisk till det faktum att detta är ungdomslitteratur och blir orolig för att det ska bli Twilight över det hela. Däremot så är jag ju förtjust i både The Running Man och Battle Royale som böckerna brukar nämnas tillsammans med. Jennifer Lawrence är jag också förtjust i (se den mycket bra filmen The Burning Plain med Jennifer Lawrence och Charlize Theron!) och hon ska ju spela huvudrollen som Katniss Everdeen i filmatiseringen som kommer i mars. Hittills så verkar boken bra, och den kan nog bli ännu bättre när jag kommer till just själva spelen som titeln syftar till.

Sett: Dubbelavsnitt av The River
Jag har blivit tipsad om nya serien The River som handlar om sökandet efter en populär dokumentärfilmare. Tänk dig att David Attenborough skulle försvinna i Amazonas. Denna dokumentärfilmare spelas av Bruce Greenwood och hans fru och vuxna son ger sig i väg för att hitta honom när de lyckas få upp en signal från hans båt. Med sig har de ett filmteam som ska dokumentera allt. På plats på båten börja obehagliga händelser ske, lite åt Lost-hållet med andra ord. Dock ett larvigt grepp att allt ska vara filmat som om det är filmat av dokumentärkameror eller kameror på båten. Dessutom totalt onödigt. Serien hade tjänat så mycket på att vara filmat på ett vanligt sätt. Dessutom så kan man förutse att detta kommer att mjölkas oändligt mycket och det kommer att vara ett jäkla kameraskakande och springande genom djungeln. Jag kommer inte att titta vidare.

Elizabeth Olsen och Sarah Paulson i Martha Marcy May Marlene.

Sett: Martha Marcy May Marlene
Martha Marcy May Marlene handlar om Martha som flyr till sin syster från en sekt ledd av karismatiske aset Patrick, spelad av John Hawkes. Hos sin syster blir det uppenbart att hon lider av tiden i sekten och nutid varvas med dåtid. Tempot är rätt stilla och filmen kunde mått gått av att skruvats upp några snäpp. Elizabeth Olsen är riktigt bra i huvudrollen som den plågade Martha, oväntat av en Olsen-syster (hennes storasystrar är de mer kända tvillingarna Mary-Kate och Ashley)!

Sett: J. Edgar
Clint Eastwoods senaste film handlar om FBI:s legendariske chef J. Edgar Hoover, spelad av Leonardo DiCaprio. Filmen var lite för seg och händelsefattig. Sminkningen var under kritik också där de tre huvudskådisarna, DiCaprio, Armie Hammer och Naomi Watts fick spela sina karaktärer både som unga och gamla. Leo Di Caprios sminkning är ok, men Naomi Watts och speciellt Armie Hammers sminkning som gamla ser inte alls bra ut. Armie Hammer ser ut som att han har en gummimask på sig.

J. Edgar var tyvärr en besvikelse.

Spelat: Killzone 3
Killzone 3 för 99 kronor lät som ett fynd och då jag gillade Killzone 2 så slog jag till. I skrivande läge så har jag spelat ungefär två timmar. Jag gillar det, även om jag börjar bli lite mätt på First person shooters. Storyn har jag inte heller riktigt bra koll på känner jag, men likadant var det med Killzone 2. Det känns som att storyn är rätt sekundär också, man vill ju mest skjuta i snygga miljöer. Jag längtar dock till Mass Effect 3, där story i allra högsta grad är väsentlig.

Så, detta var min första sammanfattning av min kulturkonsumtion. Återkom gärna med synpunkter i kommentarerna!

Ny trailer till Mass Effect 3

Det har kommit en ny trailer till Mass Effect 3 och Oh. My. Lord vad jag blir peppad! Det finns ingen gameplay överhuvudtaget i trailern och allt är förrenderat och väldigt snyggt. Dock så sätter trailern en helt fantastisk stämning och spontant, direkt efter att jag har sett den, så tror jag inte att jag har sett en bättre speltrailer än denna.

I den avslutande delen i Mass Effect-trilogin så kommer Reapers till jorden och nu är det upp till den rödhåriga bönan som är MIN Shepard att slåss för mänsklighetens (och alla andra rasers också för den delen) överlevnad.

Mass Effect 3 släpps i Sverige den 8 mars, men fram till dess kan vi dregla över denna trailer.

YouTube Preview Image

Podcastfavoriter

I augusti 2008 så skrev jag ett blogginlägg om vilka podcasts jag följer. När jag nu, snart fyra år senare, ser tillbaka på inlägget så inser jag att jag inte längre följer en enda av dem. Med andra ord är det hög tid att jag skriver ett nytt inlägg om vad det är som spelas flitigast i iPhonen.

"Ett helt avsnitt om Blade Runner? Dra på trissor!"

  • Obiter Dictum
    Billy Rimgard och Tobias Norströms underbara Obiter Dictum innehåller det mesta som jag är intresserad av. Science fiction, postapokalysm, tv-serier och filmer. De är pålästa och kunniga och håller allt på en mycket lättsam nivå. Förra säsongen hade de en B-filmscirkel där de varannan vecka såg en B-film för att sedan prata om den i podcasten. Denna säsong så har de inlett en Jean-Claude Van Damme-cirkel och ska arbeta sig igenom, om inte hela, så åtminstone en stor del av The Muscles from Brussels filmkatalog. Under hela hösten lyssnade jag igenom Obiter Dictums backkatalog och trots att detta inte är en lista där jag rankar podcasts så vill jag lyfta fram Obiter Dictum lite extra. Detta är min absoluta favorit!
  • Filip och Fredriks podcast
    Jag har alltid tyckt Filip och Fredrik varit som bäst utan gäster eller ett givet tema. De två kan bli väldigt interna och namedroppande i sina tv-program och det har varit då de är som bäst enligt mig. Det enda problemet med deras podcast är att jag sitter och är tvungen att försöka kväva mina skratt i kollektivtrafiken för att inte framstå som en galning när jag är i kollektivtrafiken.
  • Titta dom snackar
    Filmpodcast på svenska med Emil och Gustav. De två kompletterar varandra väldigt fint där Emil är den mer bittra, cyniska och ibland otrevliga och Gustav den mer trevliga och lättillgängliga. Varje vecka diskuterar de film, gör listor och har ett mycket bra snack. Höjdpunkten var när Gustav ondgjorde sig över sina värsta biobesök och skickade en rejäl fet känga till inlevande kulturtanter på bio.
  • This American Life
    Dokumentärprogram som alltid är intressant oavsett ämne (nästan i alla fall). Ämnena skiljer sig vitt från avsnitt till avsnitt. Mitt favoritavsnitt handlade om journalisten som åkte till Foxconn, som tillverkar komponenter till Apples prylar bland annat, för att undersöka arbetsförhållandena för de kinesiska arbetarna.
  • P3 Spel
    Sveriges Radios program P3 Spel finns även som podcast och varje vecka går en panel igenom spelnyheter, recenserar spel och diskuterar kring spelkultur. Favoriten är otroligt kunniga Samson Wiklund som förutom en otroligt bra radioröst verkar sympatisk och, än en gång, är sjukt kunnig kring spelkultur. Tyvärr så finns det även minus och det är i detta fall Josef Fares som är oseriös, pubertal och pladdrig. Skutan styrs av duktiga Angelica Norgren som ligger bakom bloggen Xboxflickan och Nikke.

Kanske-listan

  • Filmspotting
    Då jag gillar film så blev jag givetvis nyfiken på populära filmpodcasten Filmspotting. Och det är egentligen inget större fel på den. Förutom att de som står bakom den har så pretentiös filmsmak. Efter att ha lyssnat på idel hyllningar i deras årssammanfattningar till The Tree of Life, som bara är seg och jobbig, började jag ledsna. När sedan bedrövligt usla Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives inkluderades på en lista så cementerade det deras, i mitt tycke, usla filmsmak. Så, samtidigt som podcasten är bra så är deras åsikter inte det. Alltså, värt att lyssna på men inte värt att lyssna på deras filmtips.
  • Luuk & Lokko
    Pinfärsk podcast med Kristian Luuk och Andres Lokko. Första avsnittet kändes lite trevande, men blir herrarna bara varma i kläderna kan detta absolut bli något.

För att lyssna på podcasts så använder jag mig av en mycket fin liten app som heter Instacast. Kolla in den!

Har du tips på bra podcasts? Tipsa i kommentarsfältet!

Ny bild från Prometheus

Ny bild från Prometheus.

Jag blir bara mer och mer sugen på Ridley Scotts Prometheus. Det är tveklöst den film jag ser mest framemot under 2012 och är den rulle som jag är övertygad om kommer att göra Noomi Rapace till stor stjärna i det stora landet i väst. Det har nu kommit en ny bild från filmen där Noomi står och ser chockad ut, med blanka ögon.

Noterbart är att man kan se två stycken ”Space Jockeys” i bakgrunden, ni vet den stora fossilerade piloten som man hittade i början av första Alien-filmen. Ja, det pirrar helt klart till i magen av denna bild.

Det är en lång tid till första juni!

De bästa filmerna från 2011

Jag kan konstatera att jag har sett en hel del filmer under 2011. Enligt filmtipset.se så har jag betygsatt 84 filmer under det gångna året. Det inkluderar ju också gamla filmer, från tidigare år, men som jag sett först under 2011. Så, av de filmer som hade svensk premiär under 2011, vilka tyckte jag var de allra bästa?

Min topp fem för det gångna året ser ut som följer:

Natalie Portman är lysande i årets bästa film, Black Swan.

  1. Black Swan (5/5)
    Natalie Portman är fantastisk i Darren Aronofskys Black Swan om balettdansösen som gör allt för att spela rollen som både den vita och den svarta svanen. En film som nästan gör fysiskt ont.
    Läs min recension av Black Swan här.
  2. The Girl with the Dragon Tattoo (5/5)
    David Finchers filmatisering av Män som hatar kvinnor är lite vassare, lite snyggare och lite råare än den svenska versionen. Rooney Maras Lisbeth Salander ligger närmare bokens.
    Läs min recension av The Girl with the Dragon Tattoo här.
  3. The Skin I Live In (4/5)
    För att vara en Almodóvar-film så är den ovanligt kall. Oerhört fängslade dock om hudläkaren som spelas av Antonio Banderas och den mystiska kvinnan vars livsöde spelas upp för oss, gestaltad av Elena Anaya.
  4. Super 8 (4/5)
    En härlig äventyrsfilm där tankarna (och detta är en uttjatad parallell) förs till Spielbergs filmer från 80-talet.
  5. Drive (4/5)
    Retrodoftande soundtrack och färgtoner med en magisk inledning på filmen där Ryan Gosling spelar tystlåten och stenhård stuntförare som extraknäcker som chaufför vid rån.

Elena Anaya och Antonio Banderas i The Skin I Live In.

Så, vad tyckte jag om de resterande filmerna som jag betygsatte under 2011? Ta en titt nedan på den långa listan av filmbetyg! Årtalen verkar stämma lite sisådär med de svenska premiärerna då Filmtipset tycks ta sina årtal efter vad som står på IMDb, vilket tycks baseras på den amerikanska premiären. Senast betygsatt film hamnar först och betygen står sist inom parentes.

  1. Friends with Benefits (2011) – (3/5)
  2. Moneyball (2011) – (3/5)
  3. Manhattan (1979) – (3/5)
  4. The Next Three Days (2010) – (3/5)
  5. Warrior (2011) – (4/5)
  6. The September Issue (2009) – (3/5)
  7. The Girl with the Dragon Tattoo (2011) - (5/5)
  8. The Thing (2011) - (3/5)
  9. Maktens män (2011) - (4/5)
  10. Contagion (2011) - (3/5)
  11. Drive (2011) - (4/5)
  12. Another Earth (2011) - (3/5)
  13. Cowboys and Aliens (2011) - (3/5)
  14. The Lincoln Lawyer (2011) - (3/5)
  15. Julias ögon (2010) - (3/5)
  16. Radio Days (1987) - (4/5)
  17. Den tysta flykten (1972) - (1/5)
  18. Apornas planet: (R)evolution (2011) - (4/5)
  19. Bridesmaids (2011) - (3/5)
  20. Melancholia (2011) - (3/5)
  21. Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet (2011) - (4/5)
  22. Harry Potter och dödsrelikerna – Del II (2011) - (3/5)
  23. The Trip (2010) - (3/5)
  24. Thor (2011) - (2/5)
  25. Outland (1981) - (4/5)
  26. The Tree of Life (2011) - (2/5)
  27. Conan O’Brien Can’t Stop (2011) - (3/5)
  28. Attack the Block (2011) - (3/5)
  29. Pianisten (2001) - (4/5)
  30. X-Men: First Class (2011) - (3/5)
  31. Submarine (2010) - (4/5)
  32. Ungkarlslyan (1960) - (4/5)
  33. Fast and Furious 5 (2011) - (3/5)
  34. North Face (2008) - (3/5)
  35. Ritualen (2011) - (3/5)
  36. Biutiful (2010) - (4/5)
  37. Super (2010) - (4/5)
  38. Mildred Pierce (2011) - (3/5)
  39. Harry Potter och dödsrelikerna – Del I (2010) - (3/5)
  40. 10 Items or Less (2006) - (2/5)
  41. Source Code (2011) - (3/5)
  42. The Way Back (2010) - (4/5)
  43. Rango (2011) - (3/5)
  44. The Adjustment Bureau (2011) - (4/5)
  45. Limitless (2011) - (3/5)
  46. The Day the Earth Stood Still (2008) - (3/5)
  47. True Grit (2010) - (4/5)
  48. Super 8 (2011) - (4/5)
  49. Sucker Punch (2011) - (3/5)
  50. Födelsedagen (1984) - (3/5)
  51. Hanna (2011) - (2/5)
  52. Paul (2011) - (3/5)
  53. Unknown (2011) - (3/5)
  54. Adèle and the Secret of the Mummy (2010) - (2/5)
  55. World Invasion: Battle Los Angeles (2011) - (2/5)
  56. Blue Valentine (2010) - (2/5)
  57. Somewhere (2010) - (3/5)
  58. Himlen är oskyldigt blå (2010) - (3/5)
  59. The One (2001) - (2/5)
  60. The King’s Speech (2010) - (4/5)
  61. Hämnden (2010) - (4/5)
  62. Igelkotten (2009) - (4/5)
  63. Skyline (2010) - (4/5)
  64. The Fighter (2010) - (3/5)
  65. Black Swan (2010) - (5/5)
  66. Hotel Rwanda (2004) - (3/5)
  67. Du kommer att möta en lång mörk främling (2010) - (3/5)
  68. The Resident (2011) - (3/5)
  69. Antichrist (2009) - (2/5)
  70. Let Me In (2010) - (4/5)
  71. All Good Things (2010) - (3/5)
  72. I rymden finns inga känslor (2010) - (2/5)
  73. Monsters (2010) - (3/5)
  74. Unstoppable (2010) - (2/5)
  75. Den vita filmen (1994) - (3/5)
  76. Frihet – den blå filmen (1993) - (3/5)
  77. Den röda filmen (1994) - (3/5)
  78. Catfish (2010) - (3/5)
  79. Final Cut (2004) - (2/5)
  80. Red (2010) - (3/5)
  81. Tron Legacy (2010) - (3/5)
  82. Never Let Me Go (2010) - (4/5)
  83. Buried (2010) - (2/5)
  84. The Disappearance of Alice Creed (2009) - (3/5)

De bästa spelen från 2011

Ett nytt år är här och som brukligt är så ska man sammanfatta det gångna året. Jag är lite sen på bollen då årsbästalistor brukar komma i slutet av året, inte i början av det nya. Hursomhelst har jag valt att sammanfatta fjolårets bästa spel according to me. Jag spelade en hel del, och dessa titlar var vassast enligt mig. Sedan finns det säkert folk som anser att titlar saknas, men det kan ju bero på att jag inte spelat de spelen. The Elder Scrolls: Skyrim är ett bra exempel på ett spel från i fjol som är dunderhyllat men som jag inte har spelat.

Fantastiska Portal 2 är årets bästa spel.

  1. Portal 2
    Fantastisk stämning och underbara miljöer genom hela spelet. Dessutom kluriga spelmoment som ger en härlig känsla av smarthet när man löst problemet och tagit sig vidare. Spelet är också fullproppat med små ledtrådar till större hemligheter och detta är ett spel jag kan surfa runt och läsa folks teorier om. Ett spel med härlig yta, kanonbra innehåll och dessutom oanat djup och symbolism.
    Jag har skrivit om Portal 2 tidigare i bloggen.
  2. Batman Arkham City
    En hel stad fylld med karaktärer och gotiska miljöer att svinga sig runt i och spöa fiender. Att kunna spela som Catwoman är också ett lyft. Vassare än Batman Arkham Asylum, och det säger inte lite!
  3. Deus Ex: Human Revolution
    Snyggt men med vissa brister, som usla bossfighter. Stämningen och musiken är dock i toppklass, och det kommer man långt på!
    Här har jag skrivit om Deus Ex: Human Revolution tidigare.
  4. Crysis 2
    Ruskigt vackert spel med trasiga städer och en hel del pulsökande smygande. Få spel har stressat upp mig som detta när jag försöker smyga förbi aliens i ett ockuperat New York.
  5. Gears of War 3
    Supertight kontroll och ruskigt snygga miljöer i Marcus Fenix tredje äventyr. Storyn är bra, och karaktärerna och dialogerna är korkade på ”rätt” sätt. En värdig avslutning på en fantastisk trilogi.
    Gears of War 3 har jag också skrivit om tidigare.
  6. Uncharted 3: Drake’s Deception
    Det absolut vackraste konsolspel jag någonsin har sett. Det negativa med spelet är att det är för styrt och att man som spelare har för lite frihet. Detta var det spel som jag innan året trodde skulle toppa min lista, men när det är ett så starkt spelår som 2011 så är det tuff konkurrens. Trots sin sjätteplats så är Unhcharted 3: Drake’s Deception ett helt fantastiskt spel.
  7. L.A. Noire
    Fantastiska ansiktsanimationer och en snygg stad. Dock så var denna snygga stad lite väl tom.
    Jag bloggade om skådisarna i L.A. Noire och Mad Men tidigare i år.