Stockholm och Depeche Mode

Efter en helg i Göteborg så avslutade jag och Tove första omgången av semestern med en några dagar i Stockholm. På torsdagen, samma dag som vi åkte upp till Stockholm så stod Depeche Mode på agendan. Det var ett trött par som efter en natt med dålig sömn satte sig på tåget och anlände till huvudstaden.

Vårt hotell låg vid Humlegården vilket innebar en liten promenad från Centralstationen. Väl framme kollapsade vi i sängarna innan det blev pizza på en fin italiensk pizzeria i närheten av hotellet. Jag fotograferade inte särskilt mycket denna första dag men lyckades med konststycket att paparazzifotografera Jesper Parnevik utan att jag visste om det. Efter jag hade tagit bilden pekade Tove ut Parnevik för mig som hade kommit med i hörnet av bilden. Den ofrivillige paparazzin hade slagit till.

Hotellet låg alldeles vid vackra Humlegården.
Hotellet låg alldeles vid vackra Humlegården.

Humlegården

Humlegården är perfekt att ta kvällspromenader i.
Humlegården är perfekt att ta kvällspromenader i.

Eftersom systemkameror var förbjuden under konserten i Globen fick min Canonklump stanna på hotellet. Det gjorde mig ingenting då konserter ska upplevas, inte dokumenteras. Dokumentation får andra hålla på med.

Depeche Mode var riktigt bra även om inledningen kändes lite trevande och seg, särskilt publiken var inte direkt på tå i början. Sedan tog det fart och med Walking in my Shoes och speciellt Black Celebration så var publiken med på noterna. Det var tydligt att det äldre låtmaterialet var det som lockade. Mitten av konserten, där enbart Martin sjöng, var riktigt seg. Detta var något vi var förberedda på efter att ha sett tidigare konserter med bandet på Blu-ray. Tempot försvann helt och hållet och låtarna var i svagaste laget.

När väl hela bandet var på scenen igen tog det fart och under Enjoy the Silence sjöng jag mig hes med resten av Globen. Konserten avslutades magiskt med Never Let Me Down Again. Mäktigt. Gåshud.

Det största minuset var att vi satt långt bort och att man inte uppfattade allt på scenen. Det fanns storbildskärmar, men de användes mest till effekter. Vi får lära oss till nästa gång helt enkelt. Uppfyllda av konserten tog vi tunnelbanan till Gamla stan där vi valde att kliva av för att promenera till hotellet.

På fredagen gjorde vi Stockholm ordentligt med lite shopping och besök till Fotografiska. Huvudutställningen var Helmut Newton vilket innebar en hel del naket. Jag gillade utställningen, men var inte eld och lågor. Då gillade nästan mer Håkan Elofssons utställning med bilder från ett fattigt Indien. Gripande motiv och samtidigt otroligt färgstarka och vackra bilder. Fotografiskas butik var ett riktigt härligt ställe med massa böcker, affischer och roliga prylar som termosar som såg ut som objektiv. Jag köpte en Vee Speers-affisch som ska hänga tillsammans med en annan affisch jag har från hennes ”The birthday party”.

Fotografiska muséet ligger bra till.
Fotografiska muséet ligger bra till.
Det är mycket naket i Helmut Newtons bilder.
Det är mycket naket i Helmut Newtons bilder.
Jag fångar Tove mitt i applicering av läppbalsam.
Jag fångar Tove mitt i applicering av läppbalsam.
Tove vid slottet.
Tove vid slottet.
Gamla stan är fin, men alldeles för turistigt för vår smak. Här smiter vi in i en gränd.
Gamla stan är fin, men alldeles för turistigt för vår smak. Här smiter vi in i en gränd.

Vi avslutade fredagen med middag på thailändska restaurangen Sabai Soong i en källarlokal. Maten var mycket god och inredningen kan i snällaste ordalag beskrivas som ”kitschig” med blinkande lampor och färgglada dukar. Hade vi bara passerat restaurangen hade vi nog aldrig valt att äta där, men när nu betygen på Yelp var höga så gav vi stället en chans, något vi inte ångrade.

Lördagen gick åt att åka hem och om sanningen ska fram så var det otroligt skönt att få komma hem till sitt hem igen och ta igen sig i sin egen säng.

Precis som i Göteborg så hade vi väldigt fint väder under vår Stockholmsvistelse.
Precis som i Göteborg så hade vi väldigt fint väder under vår Stockholmsvistelse.