Guy Pearce x 4

Guy Pearce har mest existerat i periferin för min del. Han har dykt upp i bland i biroller lite här och där, som i Prometheus och finfina miniserien Mildred Pierce. Jag har givetvis sett de mer Pearce-centrerade filmerna också som Memento och L.A. Konfidentiellt, men de har ju några år på nacken. Så jag har under den gångna veckan betat av några av Guy Pearces nyare filmer för att ta reda på vem han är nuförtiden.

En B-filmsskådis skulle det visa sig!

Guy Pearce i Lockout.
Lockout (2012)

Jag är svag för science fiction, även dålig sådan, och det var med viss förväntan jag inledde Guy Pearce-veckan med superfärska Lockout från i år.

Upplägget i handlingen påminner till viss del om Flykten från New York. Pearce spelar Snow, en hårding som blivit dömd till ett långt straff på ett fängelseskepp i rymden. Innan han hinner att bli transporterad dit så går något åt skogen på skeppet och alla fångar lyckas slå sig fria och ta över skeppet. Till råga på allt så finns presidentens dotter där på grund av ett studiebesök.

Snow får chansen att slippa sitt straff om han tar sig in i rymdskeppet och friger presidentens dotter innan fångarna inser vilket triumfkort de sitter på.

Jag gillar filmens premisser, Guy Pearce är rätt cool och filmen lever upp till det man kan vänta sig av en lökig action. Kul att se Maggie Grace från Lost i rollen som presidentens dotter.

En av huvudfångarna överspelar så att det angränsar till buskis, men i övrigt så är det en habil B-film.

Betyg:

Don’t Be Afraid of the Dark (2010)

Guy Pearce och Katie Holmes flyttar tillsammans med liten dotter till ett stort, gammalt hus. Dottern upptäcker en igenbommad källare och börjar höra röster som kallar på henne. Sedan börjar underliga saker hända, där kläder förstörs, hennes nalle skrämmer henne och hon vaknar livrädd om nätterna.

Tycker ni att min beskrivning av filmen lät lite läskig? Om så är fallet så är det allt som är läskigt med filmen. Det som i filmen är hotet och ska vara läskigt är mer roande och nästan lite gulligt.

Jag har ett vagt minne av att denna film gick upp på bio i Sverige. Det är ett under då hela filmen och produktionen bara skriker ”direkt till dvd!”. Don’t Be Afraid of the Dark är inget annat än usel och löjeväckande. Ingen av skådisarna gör direkt bort sig och Guy Pearce är väl habil, men annars så är detta en trött och tråkig ursäkt till skräckfilm.

Betyg:

Seeking Justice (2011)

Nicolas Cage spelar huvudrollen i denna film. Vi får följa Cages karaktär som efter att hans fru (spelad av January Jones från Mad Men) har blivit utsatt för en våldtäkt tackar ja till ett erbjudande om att få hämnd på gärningsmannen från en främling på sjukhuset.

Vem. Skulle. Göra. Det?!

Där faller hela premissen och om en skummis, som förvisso såg ut som Guy Pearce, kom fram och började prata hämnd och tjänster och gentjänster så skulle de flesta normalt funtade människor gå därifrån.

Nåväl, allt är frid och fröjd till när Simon (Guy Pearces kafaktär) vill casha in på den där gentjänsten. Där börjar saker och ting gå snett för Nicolas Cage och han början nysta i vad det är för organisation som Simon står bakom.

Även denna film är en rätt larvig historia där Nicolas Cage gör en väntad insats (vad är dealen med hans hår egentligen) och Pearce fungerar, men inte så mycket mer, som Simon.

Betyg:

Med mustasch i Animal Kingdom.
Animal Kingdom (2010)

Nu börjar det likna lite kvalitet. Äntligen.

Detta är ett australiensiskt eländesdrama där vi får följa tonårige Joshua som flyttar in till sin mormor när hans mamma dör i en överdos. Hos mormodern bor även hans kriminella morbröder och genast hamnar han i en soppa av brott, knarkaffärer och ond bråd död.

Guy Pearce kommer in i filmen ungefär halvvägs som en polis som har möjligheten att erbjuda Josh en väg ut från det destruktiva sällskap han har hamnat i.

Pearce är bra med en imponerande och buskig mustasch. Dock så engagerar inte karaktärerna helt, även om det är en bra film.

Betyg: