Världens bästa band mot en bakgrund som förde tankarna till filmen Sunshine.
För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live. Kent gästade gnällbältets huvudstad Örebro och invigde nya Conventum Arena ”på riktigt”. Tillsammans med Tove och 5300 andra Kentfans trotsade jag de ruskigt kalla vindarna och gav mig iväg för att se Jocke, Sami, Martin och Markus spela. Senast jag såg dem var 2005 i Borlänge. Denna gång var den första gången jag fick se Kent spela i samma stad som jag själv bor i. Fantastiskt skönt att slippa fixa med boende, transport och dylika saker.
Det var som sagt kallt idag. När jag och Tove kom fram till kön var den så lång att vi inte ens såg Conventum Arena från vår plats. Tack och lov gick det trots allt hyfsat snabbt och efter cirka 10-15 minuter (vilken klassisk pizzatid! ”Den är klar om tio minuter-en kvart”.) så var vi inne i Conventum Arena. Byggnaden i sig var allt annat än imponerande. Det var en stor sal, varken mer eller mindre. Fasaden var dessutom ingen höjdare med några fula streck som förde mina tankar till jeansmärket Evisus måsvingar.
Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.
Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en ”medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års bästa film, Sunshine. Färgerna för konserten gick mycket i rött och blått och det kändes verkligen att detta var en ruskigt proffsig och påkostad produktion.
Sedan Turné 19 har Kents spelningar avslutats med Mannen i den vita hatten (16 år senare) och så även denna gång. Förra avslutningslåten, 747, får numer avsluta första segmentet av extranummer. Just Mannen i den vita hatten var denna kvälls absolut starkaste låt och en helt fantastisk avslutning. Det var ren extas och en fantastisk stämning. Mycket bättre avslutning än så kunde man inte få. Andra låtar som var värda att tala lite extra varmt om denna kväll är LSD, någon?, Dom andra, VinterNoll2 och 747. LSD, någon? hade en grym tyngd när den kom igång ordentligt och förde genast mina tankar till ett annat grymt band, Depeche Mode. Dom andra kom i en rätt ny, väldigt uppspeedad tappning. Jag gillade det skarpt då den låten annars kan vara lite seg live. VinterNoll2 har jag än inte hört Kent spela dåligt. Den var som alltid fantastisk. När det gällde 747 bjöds vi denna kväll på singelversionen som är den version jag föredrar framför albumversionen.
Det enda negativa med konserten var Stoppa mig juni (lilla Ego) och Kevlarsjäl som sänkte pulsen men i övrigt är fina låtar. Jag saknade verkligen också Elefanter på kvällens låtlista. Dessutom är jag oändligt förtjust i underbara Utan dina andetag som inte heller fanns med i kvällens låtlista. Dock kan jag förstå varför de inte tog med den då den mycket väl kanske inte skulle passat in en kväll som denna.
Låtlistan såg ut så här:
01. Vy från ett luftslott
02. Max 500
03. Socker
04. Berlin
05. Palace & Main
06. Stoppa mig juni (lilla ego)
07. Columbus
08. LSD, någon?
09. Romeo återvänder ensam
10. Generation ex
11. Den döda vinkeln
12. Musik non stop
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Om du var här
16. Dom andra
Extranummer 1:
17. Kevlarsjäl
18. Vinternoll2
19. 747
Extranummer 2:
20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Nerikes Allehanda skriver lite om konserten här och har även ett bildspel. Deras recension finns att hitta här.
flickr: Mina konsertbilder.
Etiketter: örebro, bilder, conventum arena, familjen, jocke berg, kent, konsert, markus mustonen, martin sköld, Musik, rock, sami sirviö, turné
Mmmmm… jag ryser…
I sommar är det dags för mig, på hemmaplan. Kan de bli bättre???
De ägde!!! Heja Kent! Han var bäst av dem alla!
Haha, Joakim på NA tyckte, ska vi säga, lite annorlunda om konserten ifråga
Jag måste bara berätta att jag faktiskt sett Kent ganska dåliga en gång, på Kalasturnén (2002? 2003?) i Örebro när de faktiskt bara var ruskigt tråkiga. Tyvärr.
Och angående Dexter: Jag gillar inte TV-serier i vanliga fall, men Dexter Morgan har fått mig i ett järngrepp. Om inte Michael C. Hall snart prisas för insatsen som just Dexter vet jag inte vad jag gör…
Sassi > Nej det kan nog inte bli mycket bättre än så faktiskt
Tove > Jo han Kent var absolut bäst. De andra sjöng ju inte. Kent sjöng jättejättebra tycker jag!
Petter, den gamla fikagästen > Jo man kan undra om jag och Joakim har varit på samma konsert.
När Kentarna turnerade med Vapen & Ammunition så upplevde jag de konserter jag var på som lite sega och oinspirerade. Annat var det 2005 i Borlänge. Då var de helt suveräna och otroligt taggade. Gårdagens konsert var bra, men Borlänge-spelningen var lite vassare
Okej!
Haha, jag misstänker att min gode vän (och granne) Johansson var där, på samma ställe, men jag tror att ni kanske kom dit med olika förväntningar och relation till bandet. Han kommer dit för att recensera ett band han en gång gillat, du går dit för att se favoritbandet, vilket säkerligen gör att upplevelsen inte blir densamma. Men kul att du uppskattade konserten!
Och Glad Pjåsk!