Recension: Arcade Fire – Neon Bible


Efter succéfilmen sadlade Napoleon Dynamite (till höger) om och blev medlem i Arcade Fire istället.

När Arcade Fire släppte debutplattan Funeral blev den en indiesuccé utan dess like. Det kanadensiska bandet blev hyllat i musikpress och kunde höras i bland annat TV-serien Six Feet Under samt spelades innan U2s konserter under deras världsturné. Efter hyllning från David Bowie samarbetade bandet med honom och släppte sent 2005 en live-EP (Live at Fashion Rocks). Den högt aktade engelska musiktidningen NME (New Music Express) rankade Funeral som 2005 års näst bästa skiva (efter Bloc Party – Silent Alarm) och Rebellion (Lies) från samma skiva som 2005 års bästa låt.

Jag kommer inte ihåg riktigt när det var jag fick upp ögonen för Arcade Fire, men förmodligen var det 2005 när jag läste någon av de alla hyllningstexter som fanns på nätet. Bra som fasen tyckte jag det var i alla fall och favoritlåtarna blev Crown of Love (tempoändringen!) och Rebellion (Lies). Funeral stack ut från mängden av alla ”slipad” pop och man kunde verkligen höra hur sångaren Win Butler sprang omkring smått galen i studion.

Nu är det dags att följa upp succédebuten med den alltid så ”svåra” andraplattan. Jag tycker det är mycket som känns igen vid första lyssningen. Win Butlers ”vingliga” (wingliga?) sång känns igen samt trumpetblåset och fiolerna är fortfarande med. Singeln Intervention står ut lite extra från plattan med sin härliga gospelorgel. Avslutande My Body is a Cage är också värd att nämna med sin lite släpande och klagande stil som sakta men säkert ökar i volym och takt. Butler låter här som en gnällig soulfarbror men utan den raspiga rösten.

Låtarna känns mindre pampiga än de på Funeral, lite snällare och mer välkammade. Skillnaderna mellan de två albumena är dock inte speciellt stora. Gillade du Funeral kommer du förmodligen gilla Neon Bible. Skivan rekommenderas varmt, men om du inte lyssnat på Arcade Fire innan så rekommenderar jag Funeral lite varmare.

Betyg:

Info:
År: 2007 | Genre: Indiepop med stråkar och blås

Låtlista:

  1. Black Mirror – 4:13
  2. Keep the Car Running – 3:29
  3. Neon Bible – 2:16
  4. Intervention – 4:19
  5. Black Wave/Bad Vibrations – 3:57
  6. Ocean of Noise – 4:53
  7. The Well and the Lighthouse – 3:56
  8. (Antichrist Television Blues) – 5:10
  9. Windowsill – 4:16
  10. No Cars Go – 5:43
  11. My Body is a Cage – 4:47
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
  • http://drelib.blogspot.com Eric

    En liten strimma nyfikenhet över bandet väcktes till liv i mig…

  • http://www.bjornolsson.se/ Björn

    Eric > Med tanke på de band du redan lyssnar på tror jag definitivt Arcade Fire skulle kunna vara något för dig!

  • Ak

    Inte visste jag att du va Arcade fire fan! På nästa fest får du vara ”partyblander” :)

    If you still want mee * sjunger bedrövat*

  • http://www.bjornolsson.se/ Björn

    Ak > Reaktionerna brukar vara svala när jag försöker med Arcade Fire på fester. När jag talade mig varm om Crown of Love och sedan spelade den fick jag reaktionen ”jaha, jag hade väntat mig mer”.

  • http://tovejahnsson.bilddagboken.se Tove

    Haha, vilken jävla stackare du lät som nu då Björn :D

  • http://www.bjornolsson.se/ Björn

    Tove > Det är inte lätt att vara det missförstådda geni jag är!

  • Ak

    Nääe, gud vad människor är simpla! Förstår inte hur bra det är! Skämmas!

  • Markus

    Richard Reed Parry heter han till höger och han var inte med i napoleon dynamite! rätta mig och jag har fel.

  • http://www.bjornolsson.se/ Björn

    Markus > Det var ett skämt från min sida. Givetvis vet jag att han inte var med i Napoleon Dynamite. Jon Heder spelade Napoleon. Vad jag sökte med detta skämt var att pålysa likheten mellan karaktären Napoleon Dynamite och Richard Reed Parry.